Google
This is a digital copy of a book that was prcscrvod for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project
to make the world's books discoverablc onlinc.
It has survived long enough for the copyright to cxpirc and the book to cntcr the public domain. A public domain book is one that was never subject
to copyright or whose legal copyright term has expircd. Whcthcr a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books
are our gateways to the past, representing a wealth of history, cultuie and knowledge that's often difficult to discovcr.
Marks, notations and other maiginalia present in the original volume will appear in this flle - a reminder of this book's long journey from the
publishcr to a library and fmally to you.
Usage guidelines
Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken stcps to
prevent abuse by commercial parties, including placing lechnical restrictions on automated querying.
We also ask that you:
+ Make non-commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these files for
personal, non-commercial purposes.
+ Refrainfivm automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine
translation, optical character recognition or other areas where access to a laige amount of text is helpful, please contact us. We encourage the
use of public domain materials for these purposes and may be able to help.
+ Maintain attributionTht GoogXt "watermark" you see on each flle is essential for informingpeopleabout this project and helping them lind
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it.
+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can'l offer guidance on whether any speciflc use of
any speciflc book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner
anywhere in the world. Copyright infringement liabili^ can be quite severe.
Äbout Google Book Search
Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps rcaders
discovcr the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web
at |http: //books, google .com/l
Uigiliz^d.,. Google
Uigiliz^d.,. Google
Uigiliz^d.,. Google
Uigiliz^d.,. Google
Uigiliz^d.,. Google
SAMLADE SKRIFTER
ZACHARIAS T0PELIU8
TREDJE DELEN
SÅNGER
TREDJE bandet: 1867—1878
STOCKHOLM
Albert Bonne eks fö h lag
L;a.i.ä.j:,.G00gIc
Sta,N.xQ,Z-|0 . 2.
V
Ijk
rv, xy v.j
uiaiiizsd ...Google
SÅNGER
ZACHARIAS TÖPELIU8
TREDJE BANDET
1867-1878
STOCKHOLM.
Albert Bokniers förlag.
L;a.i.ä.j:,.G00gIc
STOCKHOLM
Alb. Bonneers boktryckeri I305
.,C".ooglc
Är 1867.
Gamla året till det nya.
Ett sandkorn droppade ned ur vSildens timglas;
ett flarn d6k spärldat under i oceanen,
ett fingersmätt vardt fylldt med oändlighet,
och mänskan hisnade Öfver mättets storhet.
DS eeglade tankens sjöman ut pä fjärden
af slrandlÖBt haf och såg myriader världar,
som böljor glittrande, höjas, sjunka ned
i det omätliga, där hans båt förliser.
Och tidens öm kom kretsande genom rymden
och säg en liten punkt i den ljusblå etern;
där slog han ned och lade sitt ägg i snön,
och däraf föddes seklernas yngsta spenbarn.
Vi voro mänga sådana. Ingen räknar
värt tal i siffror. Ingen ännu har mätit
de cirkelbfigar jorden i alltet skref,
alleDBst Han, kring hvilken världarna rulla.
...C.ooglc
SiblaBB I86T
Men jaj;, den nSrjnast yngste Kf OrnenB ungar,
som nn vingskjaten utOrtar i oceanen,
jag ger fOrgängligheten i arf flt dig
och kastar tiden bort som en sliten klädnad.
Den stånd jag bar en siffra i seklets hstder,
har jag sett riken ramla och tolk förvandlas
och tankar gro, som gräsen. Med koppartråd
jag jordens bada hälfter har saminantr&cklat.
Du unga år, far varligt med mana kos läktet 1
Det är af vax och våris, förgås som blomstren,
men bär en mäktig gnista af evighet,
hög, oförstörbar, i längtansfulla barmen.
Blåa, friska vind! Låt gnistan i flammor växal
Låt mänskotanken högre än furana toppar
mot stjärnor stiga, medan en fågelsång
i kronan sjunger odödligt Skaparns allmakt.
Hu^ ned det ruttna! Ar ej den vida jorden
Guds svedjemark, där yxan beatändigt dånar
mot trädens rot, och människan häpnar dock,
att komet gror ut askan af det förgångna I
Men bred din ömavinge som sköld och pansar
kring hvarje ädelt frö, som i stoftet trampas,
och låt det gro välsignadt ur natt och död
(ill sommarsol och gyllene framtidsskördar!
...C.ooglc
GAMLA ARET TILL DET NYA
Res Upp det svaga, bSrjade och förtrycktal
Bryt ned bvar boja! Bräck al)a vråoga murar!
Men kom ej vid den eviga lag, som byggt
af rått och sed det heliga ordet frihet!
Ryck masken från det falskal Aftv&tta sminket
frän lOgnens rosiga kind! Sm< glitterguldet
från flårdens anlete! Sanning är lifvels rot:
v&rldstrfidet auger sin must ur Mimers källa.
Se, mörker hvilar ån öfver vida länder,
och folken sucka sorgsna i dödens skugga.
Låt dagen gry I Låt eviga solars glans
i klarhet lysa öfver förgångna skuggorl
Sänd du hngsvalande ned en himmelsk ljusblick
till allt aom lider, allt som förgätet fryser,
förhungrar, törstar, allt som törgrålet ser
från jordens sorger upp mot ett båttre ofvanl
. Och Bänd jämväl till det frusna land i norden,
dår folkens isade snöplog går att bana
en våg mot polen och stelnar i drifvor bort,
sind dit en vår, som grönskar i öde hjärtani
När du, som jag, vingskjuten i halvet störtar
och stum begrafvar stundernas lilla äHan
i det omätliga — sjunk, du tidens flarn,
af folkens kärlek följd, i det tysta djupet!
.,C".ooglc
Välsignad vare Han, som, allena mäktig,
onämnbar, outgrundelig, allgod, allvis,
lofsjnngea högt af efäreraas harmoni
och samlar tidens blomatei i evigheten.
3 Januari.
Uigiliz^d.,. Google
DANIEL AtTOUäT 5£LAN
Daniel August Sselan.
t 26 Decamber 1866.
Dröj, vandringemaii,
och torka af
den tår, som rann
vid denna grafi
Här är ej kvalm
och BOrg och strid;
se, här ftr frid
och segerpalm!
Ty vSI det märk:
vi stå vid etl
fuIISndadt verk,
af n&d beredt.
I brokig skrud
vårt lif är delt,
men här är helt
ett lif i Gud.
Vid denna bär
allt klarnar opp
Fullbordadt ståi
en krlBlena hopp t
.,. Google
SÅNOER 1167
Hans väg, hans hamn,
hans kors, hans tro
och sist hans ro
i Jesa famn.
Hvar år, o kval,
ditt törne nu?
Och världens tal,
hvar är vål du?
GlOmdt är allt kif
af det, som var,
stflr endast kvar
ett evigt lif.
En liten tid
var han oss när
och sådde blid
Guds åker hSr.
Dock blef han hörd,
som få förmått,
dock har han sått
en herrlig skörd.
Guds Andes kraft
var här förspord.
Tiil stöd han haft
Guds starka ord,
och högt han bar
sitt herdekall,
ty Kristus all
hans hälsa var.
.,. Google
DUtlEL AUGUST S^LAN
De tusen, dem
hans varma hand
ledsagat hem
till lifvets land,
de vittna att
i vftl och ve
sin mSstare
han följde gladt.
Nu faller snön
uppå hans graf,
nu har han ICn
för hvad han gaf.
Dröj dock, och l&r,
o vandringsman,
den maning han
nr grafven bftr:
>Var stark i GudI
Allt annat värn
är toma ljud
och rostigt järn.
Omgjorda dig
med lifvets ord:
det kufvar mord,
det vinner krig.
Stft fast, om Sn
all tidens nfid
vill rycka hän
från dig ditt stöd.
u.o.i.z.d:,.GoOgIc
Var oförakråckt,
om ock en värld,
i otro sn9rd,
till kamp du väckt.
Haf innerlig
din broder kär,
som Gud mot dig
barmhärtig är.
Var tälig, mild
mot likars briet,
som Herren Krist,
din förebild.
Och sök din skatt
i himmelen;
i världens natt
finna icke den.
Här fir ej bo,
här är ej hamn;
i Kristi famn
allén är ro.»
Ja, pris ske Gud,
som här oss gaF
ett sådant bud,
en sädan graf.
Sot, herde, aof
i Herrens tro,
i Herrens ro,
till Herrens lofl
.,C".ooglc
fJIoel i rossnoJLrd
Fågel I rosengärd.
SylvlBB visa 19.
Jag vet en fågel i rosengårdar,
8om än jag hannar och än jag vårdar.
Han har sin bur i min vänstra sida,
han är så Syklig, han vill ej hida.
— Min fågel du,
hvad vill du nu?
— O lös min vinge,
att fri jag finge
se vårens tröja
i dal och höjdl
— Min lilla fågel i rosenburen,
var fri, och flyg från den tränga muren,
och bada glad i den blå azuren,
drick mod och hopp i naturens famn!
Min fågel flyger på lätta vingar,
men ack, en länglan hans fröjd förringar,
han suckar, sackar aå outgrundligt,
och suckar äter och suckar stundligt.
— Du stygga vän,
hvad vill du ån?
,,. Google
SÅNOER teCT
— O säg för ingen
på jorderingen,
men ack, mig lär
hvad kärlek ärl
— Min lilla ffigel, lag dig till vara!
Jag törs ej Bäga, jag kan ej svara.
Bed himlens aljärnor dig det förklara,
och fråga skogen i morgondagg!
Då gfir ett kvitler i l9f och toppar,
som pärleregn Öfver myrtenknoppar,
och skogen doftar, och stjärnan nickar;
men ffigeln ftn på sitt galler pickar.
— Sä s&g, jag ber,
hvad vill dn mer?
— O lät mig bygga
ett bo, att trygga
min frid, min tröst
till lifveta höst!
— Milt hjärtas fågel, min Ijufva, bittra,
bygg ho på klippor, som ej förvittra!
Gud gif din kärlek en kviat, att kvittra
din glada, älskliga visa på!
14 JnniiHri.
u.a.i.z.d:,.G00glc
fiFVERSTE FABVIBR8 ADJUTANT
öfverste Fabvlers adjutant.
Det var en gftng för längesen
en mörk decembernaU:
stridsnislad i Olympens moln
Pallas Äthene satt.
Det gamla Hellas, ungt på nytt,
slet nu Bin boja af;
deaa ära stod fOrklarad upp
ur lusen firig graf.
Dees namn, sfi länge höljdt med skymf,
steg stolt ur Letbe Sn:
Herakles' arm strypt ormarna,
men hårdt fSrblfldde den.
Nyas fanns en sköld, som Hellas' mod
i faran uppehöll:
den klöfs i ta; Europa teg,
ocb Missolonghi föll I
Uigiliz^d.,. Google
SÅNGBR 18 67
Och Sn en gäng fSrroOrkades
aC pilar solens sken,
och än en gång barbarens häet
förtrampade A t ben.
Blott i Akropolis lill sist
en trotsig trupp etod kvar,
och Griztolti var dese chef,
en solbränd palikar.
På denna punkt berodde allt:
död — frihet — seger — sorg!
Europas spända blick var Fäst
p& denna minnets borg.
Mot Cekrops' klippa tycktes dock
all Moslims makt för svag:
dess rot stod djupt i Hades' natt,
dess topp i Febus' dag.
Då till Egina smög en natt
ett bud ur borgen ut:
»Vi kämpa gladt till sista man,
men ha ej mera krutl»
I bukten vid Methana låg
den tappre Fabvier,
och budel kom: >Akropolis
kan räddas blott af er.>
,,. Google
&FVEBSTE FABVIERS ADJUTANT
Han växlade en hastig blick
allt med sin nftrtnste man:
iVälan, vi btyla upp, och ni
Kl främela ledet an,>
SeKhundrafemti voro de,
som atodo dfir pil strand:
Md Joniens skfir, från romarbygd,
fr&n frankers ädla land;
från Englands töcken, Spaniens f
och knlna nordens snS;
dock alla lika redo att
fSr Hellas' fnhet dS.
Sexhundrafemli voro de
där vid Methanas våg;
en här af tiofusen man
rundtkring Athen man såg.
Det var en mörk decembernatt,
då vid Munychia
den ädle Fabviers skara steg
i land på Allika.
Tätt, man vid man, förutan ljud
de ryckte stilla ut.
Från chefen till den siale, bar
hvar man en påae krut.
- Toptiius, Sånger. II[.
,,. Google
sAnGER 1887
Oeh främst i spetsen red en trupp
af fyrtio till häst,
de tappraste bland tappre där
vid denna dödens fest.
Och bland de främste allrafrnmst
red Fabviers adjutant,
en hOgrest son af polens snö,
om ryktet sade sant.
Men rundtorn klippans fot en rad
af mörka skansar bjöd
åt bvarje ryttare en graf,
åt bvarje kämpe död.
Här Iftg den sluge Redachid gömd,
som panlem i sin bur,
och kärnan utaf Moslims makt
i natten låg på lur.
Och månen åken på Parthenona
halfbnitna pelarrad
och såg så sällsamt dyster ned
på Cekrops' hvita stad.
Men osedt kom till närmsta skans
de kristnes främsta led;
där sof en skäggig albanes:
han höggs i blinken ned.
,,. Google
ÖFVERSTE PABVIERS ADJXITANT
Ocli na vardt larm, nn vimlade
i hvarje skans en här,
i hvarje gntf en bataljon,
vid hvarje äten gevär.
Nu blixt pä blixt bröt ut med b
ur svarta vallars sköt,
och ZeuB Kroniona blå Olymp
sitt svar i askor röt.
DSr spydde tusen eldgap ut
sin skur af järn och bly,
och hvart man sig, var sabelhugg
och rök och vapengny.
Men omotständlig trängde fram
de kristnes djärfva skar',
och nattens dunkel deras sköld
mot nattens dödar var.
Den tappre Griziotti föll
med bast ur borgen ut:
nn blixtrade hans eld också,
nu hade han fått krut]
Upp lät Athenes borg sin port
För Fabviers tappre män;
sex af dem hade ren förblödt,
och fjorton blödde än.
,,. Google
Men räddadt var Akropolis,
och räddadt Hellas' hopp;
den sol, som sjönk i kedjor ned,
stod fri med seger opp.
Dä sägs, att &t sin adjutant
har Fabvier rfickt sin hand
och sett i morgonrodnans prakt
mot horisontens rand.
TvS ädla Örnar flOgo dir
mot Zens Kronions borg:
en dök ur söderns ljus, och en
ur nordens natt och sorg.
En flög i morgonrodnans glans,
begl&nst af ryktets sol;
den andra — ack, den Idlaete!
dog glQmd vid öde pol . . .
Uigiliz^d.,. Google
GIUSEPPE OARIBALDI
Gluseppe Garlbaldl.
Uti Uti Drag Bvärdet till kamp och domi
ItalieiiB timma slår.
Vi vilja till Rom, till Rom, till Rom;
desB heliga mark Sr vår.
Rom är vår brud, Bom vår tro vi lofve,
och ingen djåfvul och ingen påfve
akall rycka dess stolta namn
bort ur Italiens famn.
Till Rom, vårt fä§tel Till Rom, vår hamn!
Roms o morle.
Och alla vfigar, de leda dit,
tv&tusenåriga fjät.
Till en jag sätter den bästa lit
och denna vågen är rät:
Ti skola gå fram på folkets skullra,
bur kardinalernes äakor mullra.
Vi börda vårt årfda hus,
om världen fOlle i grus.
Till Rom för friheti Till Rom för ljus!
Roma o morte.
L;a.i.ä.j:,.G00gIc
SANQEB 18 67
Du bleke yngling, hvad vill du här?
Hvad Böker da pk vår ban?
Om guld, om gunst du af osa begär,
gå hellre till Vatikanl
Hår skall dig ingen prelat förguda;
vi ha blott dOden till sold att bjuda,
en d6d fOr ditt fosterland,
en graf uppå Tiberns strand.
För Rom vårt bjärtal För Rom vår hand!
Boma o morte.
Hvad bryr mig den statskonst, feg och hal,
som manglar med folkena rått?
Den fege vålje sitt snöda val,
att krypa i solen mätt,
jag år en man ifrån folkets koja;
min ro var icke i gnldsmidd boja.
Jag vfiljer för smek och prål
en romarea död i stål.
Till Rom, vår fana! Till Rom, vårt mål!
Roma o morte.
En hedning kalla de mig; välan,
en kättare är jag ock.
Mitt lama knä jag ej böja kan
för helgon af sten och stock.
För mänskogudar kan jag ej buga,
kan ej för munkar mitt credo ljuga.
Allsmäktige, blott för Dig
jag böjer i stoftet mig.
Till Rom, vår svärdsudd! Till Rom, vår stig!
Roma o morte.
...C.ooglc
QIUSEPPE aARlBALDI
Och därfCr, eviga, stolta Rom,
vi trycka dig birdt i famn.
Vi skola rensa din helgedom
i Guds och i folkets namn.
Skall vid din äsyn vårt öga brista
och makt och rftnker oss öfverliata,
framåt, som ett stormigt haf,
osa följer Italiens glaf.
Till Rom, ifess framtidl Till Rom, vår graf!
Roma o morle.
11 November.
Uigiliz^d.,. Google
PIo Nono.
Icke utaf denna vSrlden
år milt rike, Herren sagt,
icke gnindadt upp& svärden,
icke byggdl pft män skomak t.
Utan värn fOr vSrldena bot,
faltig, skygg, som lamm och dufva,
mänskans son ej ägt en tufva,
att sitt hufvad luta mot.
Men du, herde fCr hans hjordar,
h&ller spira, skfild och spjut;
med ditt svärd du dig omgj ordar,
gjuter blod i strOmmar ut.
Purpurklädd, i kunglig prakt,
i Hans namn, som frid fCrkunnar,
med kanoners bednamunnar
värnar du ditt rikes makt.
Tjenar du i alla öden
Segerfursten, hvars baner
bundit helvetet och döden,
hvj är Han din sköld ej mer?
...C.ooglc
Är ej Håna den vida jord?
Är du för Hans Ifixa tolken,
bvi tillsluter du fSr folken
boken med Hane helgs ord?
Blinde, Till du d&da Anden,
den odödlige? VUan,
han st&r upp, han aliter banden,
och din tron förkrossar han.
Hör du icke Ordets storm
högre Un gevärens knallar
brusa fram mot dina vallar
och förvandla tidens form?
Ingen synda fri Maria,
intet helgon från i g&r,
intet uddlöst bann skall fria
denna tron, hvars timma slär.
N9r pJl tidernas: gif akti
stolt du svarar: non possumus!
svarar Anden: pulois, humus!
Stoft och aska är din makt.
Jag ilr Gud, och ingen annan,
säger Herren. För Hans ord
böjer den förmätne pannan,
och de stolte varda jord.
Han har sprängt ditt fästes port,
och dig återstår, nSr alla
dina herravälden falla,
intet mer, än falla stort.
L;aii.o.j.,.GoOgIc
Du, den siste hierarken
med en värld till fotapall,
se, når vida aklllfver marken
af ditt oerhörda fall,
Herren kallat dig att, klar
som den röda aftonstrimman,
vittna &n i nedg&ngstimman
mäkti[)( om den dag som vari
Där, förlorad och förgr&ten
bland ruinerna, du ser
rSmna öfverallt förl&len,
dig kan ingen hata mer.
Vördnadsfull, med omvänd glal,
tidens storm, o mänska, plockar
mildt från dina hvita lockar
Guds, den HOgstea, krona af.
O att da förstode tidens
andekamp tör klarnad Gud,
att din krona vore fridens,
kärlekens apostlabud,
att för ljus Dch frihet nu
signande din hand du hölle,
o hur stor och ädel fölle,
världens siste påfve, du I
Uigiliz^d.,. Google
SFPTEMBKRMATTEN-
Septembernatten.
I. Kvailen.
Hvad visar flaggan? — Nord. — Hvad b&dar skyn?
— En askgrå mur af töcken stiger mulen
från hafvet och betBcker himlens bryn.
Det bl&ser friskt, och vinden kfinnes kulen.
— Min son, gfi till ditt arbeti Bfidjs ekogen,
och gärda tegen vid den nya logen;
T&r framtids skörd han i sitt sköte bär.
Kanske att Henen nSsta &r beskär
den kSma, som i &r ej mer blir mogen.
Och åkermannen g&rdar mel lertid
sin framtids skördar. Stundom ses han stanna,
mot gärdet stödd, med molnomtöcknad panna.
Ju tnera solen sänka mot väs lan lid
och vinden tynar af och himlen klarnar
och en försåtlig, häpen, frostig frid
liksom för nattens snara faror varnar,
dess mera sluten, oidlös, ulan ljud,
hans tysta tanke stiger så till Gud:
— Allsmäktige, är ditt förrädshus tömdt?
Din kärleks rika, Ofverfulla källa,
,,. Google
sInGBR 188 7
utur hvars spenar lifveta ådror välla,
har denna arma, frasna nord hon gl5mt?
Ur öknens glöd, ur lägor aldrig släckta,
där sanden br&nner, hjordarna fOrsmäkta
och lotusblomman dignar, matt och bräckt,
sänd oss af näd en enda vilsen fläkt,
att blandas ljum i denna luft af isarl
Hvar döljer du ditt ögs, sköna sol,
som med din str&le Herrens allmakt prisar?
Se, töcknen strömma hit frän öde pol;
de röfva dina hulda läppars manna,
och från din blick välsignelsen de banna.
Din kind är blek, ditt Öga skyms af grät;
du gir, som förr, din konungsliga stråt,
men lifvel följer dig ej mer i spåren.
Nu är det höst, och fälten ljuga våren,
som våren ljög att vintern än var lång.
Vårt hopp år barn och gnbbe på en gång,
med roa på kinderna och snö i båren . . .
...Det klarnar. Utan sol! Ej nu, o Herre,
ryck slöjan från din himmels anlet afl
En klarhet utan sol är nordens graf.
Den tysta natten sina öknar spärre
med dubbla reglar. Bakom mörkret än
låt polens dimmor som en sköld oss täcka,
att icke nattens pilar oas förskräcka,
alt icke sorgens dag må oss uppväcka,
att icke stjärnorna på himmelen
må se vår nöd och gråta öfver den!
. . . Det lugnar. Ofta under lifvels strider,
bur oft» bådo vi ej denna bön:
...C.ooglc
SKPTBHBERNATTBN. 1. KVÄLLEN
Herre, gif oss lugn I — tilldess omsider
bvar suck fann ro, hvar längtan fann sin lön.
Men nu, o Herre, gif oss nu orkanen, .
gif hellre stormen nu, som oceanen
i skum ffirbyter och som furans grenar
likt blommor bräcker — endast icke gif
oss lugnet nu I — Ty nu fir stormen lif,
och lugnet är en bfidel, som förstenar.
Blås, kulna vind I Bevaka fältens skatt)
Vi dä i armod, om du dOr i natt . . .
Vid dessa tysta tankar lider kvällen,
och, döt för böner, domnar vinden bort.
1 norr en strimma klarnar innan kort;
hon växer fort, hon famnar stjämepällen . . .
1 violett ses skifta himlens rand,
och jorden slår tillreda f9i Herrens hand.
Uigiliz^d.,. Google
2. Natten.
Nu somnar solen i väslervågor,
nu koloar dagen i kvfillens Ifigor,
och mot den åldriga nattens murar
elär återsvallel af lifvets frågor.
Hvad &r i skapelsens ebb och flfide
en blomsterlycka, ett mänskoöde,
ett löf, som Faller, ett folk, som stupar?
Hvem räknar bubblor? Hvem minns de döde?
Och tusen &r uti kamp fdr lifret,
bvad Sro de, om, i stormen drifvet,
tillvarons Qam af en våg fördränkes
ocb intet, intet är öfverbtifvet?
En makt allena med evigt ankar
har lodat djupen i baf, som vankar;
dess vägar äro ej m&nskovägar,
dess tankar äro ej mänskolankar.
,,. Google
SKPTEMBERNATTKR. 2. NATTEN
Midtiblsnd slakten, ftt BJftlf!6rvålda,
fåfänga Borger och tvifvel aälda,
står plöteligt Herrens, den Hfigstes, allmakt
och BtrScker armen ur det Fördolda.
Och vid hans åsyn ffirvandlas bergen,
i djupens klyftor fOrainar m&rgen,
och jorden åldras liksom ett kläde,
och morgon rodnaden mister färgen.
Inför det hela, det evigt ena,
omätligt stora, oändligt lena
ffirsvinner grandet, förliser tanken;
den Onämnbare står kvar allena . . .
— Gå — säger Elan till den starke anden,
Bom står osynlig vid himlaranden
och binder alla naturens krafter —
gå, lÖB en härjare fri från banden!
Ty mänskokiafter och mänskosnille
BOm gnistor fara i mörkret ville.
Jag danat dem alt min makt bevittna,
och Be, de äro ej vittnesgille.
De hafva skrifvit en lag för solen,
de kufvat hafven, de trotsat polen,
de bundit jorden med kopparfjättrar,
men satt sig ajälfva pä kongaatolen.
;,. Google
sInOKR 18 67
De gjort bvad aldrig var lörr fOrnummet,
de dödat tiden, fQrintat rummet.
De sfiga: vi äro jordens gudarl
Men deras verk skall fOi^is som skummet.
De mfi fCrniinma från urtid orden,
att min är himlen, och min är jorden.
De skola vela, att jag Sr Herren.
Gå till dem alla I Begynn med norden!
Sagdt. Och Guds härold, den starke anden,
bvars vingar Qftkta kring himlaranden
från solens uppgfing allt till dess nedgång,
stod, snabh som tanken, i nordanlanden.
Och det var natt, och ett löf ej rftrdes,
ett moln ej skymde, ett ljud ej hOrdes.
Blott från det rus, som fOrgiflat komet,
ett stoj i natten af eko fOrdea.
De gröna fållen med ax som gunga,
de sto do lätta, de stod o unga
i hoppets fägring, i tyst förbidan
alt snart af bimmelen mättaa lunga.
Den starke ängeln sin bana mätte.
Hans blickar föllo på polens jätte,
som i den eviga köldens knia
på gåtor rufvar. Han var den rätte.
...C.ooglc
SEPTEMBERNATTEN. !. NATTEN
Han hatar lifvet. Han 9r den döda
materiena ffitetfCdda vedermOda,
fOrrån Guds lefvande ande rörde
vid tingens urkraft oct l&l den föda.
Med dubbla kedjor, af eld i grunden
och Bol dfirofvan, han ligger banden
och gnag ar girigt på lifvets rötter,
tilldesB han Stit sig genom runden.
Gudd ängel lösle hans dubbla fjStter.
— Gftl ljöd hans ord. — Du har trenne nätter
att härja jorden. Jag mätt din bana.
Jag ger dig makt öfrer nordens slätter. —
Och ur den eviga kGldena häkten
steg polens jätte i morgonväkten,
omornad, bister, med snöig hjässa
och dödens frossa i andedräkten.
Han gick som lian, han gick som välten
med tysta tjat öEver åkerfälten,
och där han andades, rOko vattnen
och axen täcktes al silfverbälten . . .
Du vårens talltrast i daggens ghlter,
hur har det tystnat, ditt IjuEva kvitter?
Du höstens vaka i rönnens krona,
säg, hvi så stum du på klasen sitter?
3. — Topaiua, Sånger. III.
L;a.i.ä.j.,.G00glc
-SiNGER 186 7
Du BJÖ, hvi stutar din vftg att brusa?
Du skog, hvi minns ej din gren ad susa?
Du ängens blomma med dufven stängel,
bvi bar dn glfiml med din doft oas tjusa?
Du gröna ax, o du ISftearika,
T&r mCdas barn och värt hopp tillika,
bur biet din kärna i hast sfi bitter?
Hur har du hj&rta att nu oss svika?
Allt är fOrvandtadt. Naturen tiger
och stum sitt offer Jlt Herren viger.
Hög, ofördunklad, i tyst tillbedjan
den klara solen p& fästet stiger.
Uigiliz^d.,. Google
SEPTEHBERNATTEN.
3. Morgonen.
Nu är en moi^on klar och blid.
Nu är den glada skördetid,
och mCdane frukter stunda.
Hvi kastar d& den natl, som flytt,
sin skugga Ofver osa på nytt,
och hvarföre är allt förbyll
och allt B& annorlunda?
Hvi stannar odlarn, blek af skräck,
vid gulnad teg och vissnad häck,
och hvartör gräta barnen?
Hvi rynkas fadrens ögonbryn?
Hvi lyftas modrens blick mot skyn?
Hvi skäller ingen hund i byn?
Hvi malai icke kvarnen?
1 natt har här en ängel gätt.
Han skifut ut vår ärfda lott
och mejat fältens gröda.
I natt han osa att vakna bjöd
ur drömmen om vårt Öfverflöd,
att, liksom förr, mot frost och nöd
i kamp för lifvet blöda.
,,. Google
SÅNGER 18 87
Så år det akedt. I denna halt
liar Herren tagit bort den skall,
aom rost och mal fSrtära.
Vi ha ej val. Fr&n denna dag
en annan skatt, en annan lag,
ett annat lif med andra drag
vi måate nu begfira.
Välan, vi ftro fattiga,
vi äro ringa, svaga, ja,
nftr skickel serna hviUfTa.
1 armod vira fäder bott,
i armod deras lycka grott,
i armod ha pä Gud de trott
och dfimäst pä sig själfva.
Med skenet af ett rikt tOrvärf
kom högmod, veklighel, fördärf
till våra enkla bygder.
Dä mjnknade vär viljas stål,
och lifvets njutning blef vårt m&l.
Vi sysslade med flSrd och pr&l
och glömde f&drens dygder.
Vår Gud var icke mer, som förr,
en väktare för kojans dörr,
en hämnare för brottet.
Vi gjorde nya gudar af
det virke, som vår lusta gaf,
och undra nu, alt denna staf
ej rätt vill fylla måttet.
...C.ooglc
SBPTEMBERNATTEN. S. MORGONE
Vi gåfvo våra barn ej mer
i arf den tro, som styrka ger
alt trotsa alla Sden.
De lyssnade pft lidens Ijnd,
de l&rde böcker, sedebud,
men lärde ej att frakta Gnd
i lifvet och i dOden.
En Blottande, en v&dlig ban
emot en strandlQs ocean
är visst den vftg vi famlat.
Hvem sfiger huru längt vi gått
i vira villors öfvermitt,
hvem mäter morgondagens lott,
om icke vigen ramlat?
Vi ville icke v&nda om,
och se, en nattens ängel kom
och slog omkull v&r kupa.
Begrafne uti nordens snö,
vi mfiste kämpa eller dö;
det vacklande, det veka rC
skall utan misskund slups.
Pä horisonten bakom oss
skref uti eld historiens bloss
hur folken växa stora,
hur blott de starka lefvs, men
hur de fOrklemade gå hän
och framtidslSst som rännilen
i kärret sig förlorad
,,. Google
Det folk blef fritt, det tolk blef rikt
och bekrAnt och segerrigdt,
som, stfidt på hlllebergen
af HerreDB fruktan, byggt sitt bo
på Qärdlfis kraft och fädere tro.
Det folk, som svek i själfvisk ro,
förkiympte snart, som dvärgen.
All hjältekraft, all ädel glOd
har vnzit under kamp och nöd,
försakelse och fara.
Det berrligaate på vår jord
har gSstat fattigdomens bord;
hvi blygs du, folk i hQgan nord,
att starkt och fattigt vara?
O arma land, o rika land,
du sköna, offerkrOnIa strand,
som polens isar gärdat,
till hvilka vSrf bar Herrens röst
dig korat ut i tidens höst,
nSr så vid nödens modersbröst
ban tnsen år dig härdat?
Böj dig i stoftet för bana bud,
och sen stå upp, var starkt i Gud,
att all din nöd betvinga!
Och lef, när dagens suck förgår,
odödligt än i tusen fir,
att vittna hvad Guds makt förmår.
Guds makt uti de ringa I
L;a.i.ä.j:,.G00gIc
EU MODERS DKÖM
En moders dröm.
Den klara solen ser
så sominarvarm på rutan.
Vid lilla vaggan ler
en ung och lycklig mor.
Ej finns på lifvets blad
a! strider och bekymmer
en taQa, mera glad
af kärlek och af frid.
Det är en liten pilt,
röd kind och ljusa lockar.
Han slumrar där sä mildt
vid unga modrens sång.
Så jämn är urets knäpp;
med lyckan i sitt hj&rta
ocb sången på sin läpp,
nu somnar ät ven hon.
Uigiliz^d.,. Google
Dä döljer solen aig i moln,
en skugga öFver rummet far.
Från obekanta världar
nedstiger tyst en dunkel drCm.
Den atilla kammarn vidgas ut.
Dfir är ett svart, fdrh&rjadt fält,
och stridens hSrar tumla,
som bafveta vågor, Cfver det.
Fly, moderi Dr6j ej hfiri
Ve, vaggan är fiJrsvunnenl
Deas hvita tåcke fir
som snö på h&mpars graf.
En ryttarskara rider fort;
där Ijunga blixtar 6fverallt.
Okänd frän hästen dignar
den bäste riddarn i sitt blod.
Hvar &r du, Ijufva vän,
miti barn, mitt hjärtas älskling ?
Jag ser dig icke än,
ty efverallt är natti
Nu ser jag dig. Hur blek, hur skSn,
med genomskjutet bjällebrösll
Och folkens böner stiga
välsignande omkring din graf:
Salige äro de som lida för rättfärdighet. Dem hOrer
himmelriket till. POr egen vinning strida icke de. Flir
egen ära gjuts ej deras blod. För Guds, den Högstes
KN MODERS DRÖM 41
pria, tÖr m&nskors frid och vfLrldens ljus de segrande i
marken d6. Och slflkte etter släkte lofvar Gud fOr deras
sköna hj&lledOd.
Den unga modren brådt
ur lätta Blummern spritter.
D&r sofver Ijuft och godt
rQdblommig liten pilt.
Än darrande, och dock
lycksaligt glad, bon kysser
i tärar barnets lock;
det är ej blod p& deol
Och solen åter ler
sä sommarvBrm på rutan,
den lilla pilten ser
med blåa flgon upp . . .
Hvem är du, unga mor?
— Kristina utaf Holstein.
— Och pilten, Bom vardt stor?
Gustaf Adoir.
Uigiliz^d.,. Google
SÅNGER 18 68
Ar 18
Fftglaiat
En liten ffigel kvittrar på vftrens kala gren,
när alla drjfvor smälla nu i blida.
Han sjunger ur sitt bjärta, förgäten och allén,
när många röster jollra, många kvida.
Hvem lyssnar på hans visa, när tiden är så mOrk?
Det vet den h6ga furan, det vet den smärta björk,
del vela alla, alla de som lida.
Hur skall det land ej frysa uti den hSga nord,
som kläder af ain påla, de gröna skogar?
Hur skall det land ej svälte, som dukar fattigt bord
med öfverflöd från andras rika logar,
som kläder sig i silke, sär ofta brödet brast,
som sofver, medan andra arbeta utan rast,
och som föraktar egna verk och plogar?
När då den kulna vinden från polen strömmar hit,
så finner han det aköna landet naket,
och när han sopar med sig all lön för odlarna flit,
aå tryta snart kalasen i gemaket.
...C.ooglc
D& tnunpar man på al&pen, champanjen dunstar bort,
och veblig ro törvandlaB till häpnad innan kort,
och allt aom aofver skakas plötsligt vaket.
Då samlas många gäfvor, då brytes månget brdd:
hvad k&rlek gitver, det må ingen klandra.
Den ena strör nt smulor utaf sitt öfverflOd,
och sista kakan bryter glad den andra.
Dock vet jag Irenne gåCvor, som bringa bstlre lön;
de heta: enkla seder och arbete och bön;
med dem kan tryggt ett folk i dritvor vandra.
Från bergen smyger frosten till Iflga dalens fred,
från bergen ock de rika bäckar flOda;
från höjderna har Q&rden till folket stigit ned,
från höjderna skall ljuset Särden dOda.
I dalens skugga bygger ett folk af kärnfrisk rot;
det lider utan klagan, det stupar utan knöt;
men är det starkt, så skall det ej förblöda.
Och vill du, barn af höjden, än lyss tJll figlalät
och tyda med ditt hjärta ut dess gåta,
så dela rikt din kärlek åt h varje smärtans gråt,
att flerrea mä ditt slösta pund förlåta;
men med ditt föredOme ock dela kraften ut.
Lef enbeltl BedI Arbetal Då skall ock Gud till slut
i glädje vända sorgerna som gråta.
Uigiliz^d.,. Google
Till de folk, som lida.
Psalm 36.
Gud, var mig nädigl
Jag lider ångest,
min kropp förfaller
af vedermöda,
min själ fflrviaanar
af mycken sorg.
Är af min lefoad
förgå i suckar,
min kraft är bruten,
och jag fötarngklar
för mina aynder;
förbarma dig!
Jag är försmädad
utaf min ovän,
jag ar en böida
för mina grannar,
jag är förgäten,
liksom en död.
Uigiliz^d.,. Google
TILL DK FOLK, SOM LIDA
I skymt och otärd
är jag tOrkrossad,
likaom en spillra,
af a]la trampad;
min Gud, jag tröstar
på dig allenl
I dina bänder
stå mina dagar,
jag hatver syndat,
och du mig agar,
ditt anlel, Herre,
låt lysa mig!
Låt mig tör folken
till skam ej varda,
och åt min ovän
mig ej antvardal
O Herre, Herre,
förbarma dig!
Profeten Joel, kap. 1, 2.
Förnimmen ord, dem Herren till Joel talat,
när han aitt folk har sökt, när han det hugsvalatl
FörtSljen dem tör släkten, som efterfölja,
att de ock må sina barn dem ej fördölja.
Förnim del, åldrige! Lägg det grant på sinne:
bar något sådant timat i mannaminne?
Förnim det, ungdom! Akta pä Herrens lagar:
har något sådant skett uti dina dagar?
...C.ooglc
SÅNGER isee
En mörk, en muleo, en bister dag Sr randad;
ack, ve den dagen, bittert at sorger blandad!
Af Herren kommer han, som ett våld af bdjden;
han slär som tordön ned i den torna frfijden.
Han kommer: folkens anleten skifta färgen.
Som morgonrodnan breder sig ut kring bergen,
sfi kommer nordanefter en mäktig jStte,
hvars mörka vägar ingen af mänskor mätte.
F6r honom darrar jorden, och himlen bäfvar,
förmörkad sol öfver släckta stjärnor aväfvar;
framför hans fötter grönskade fält och parker,
men efter honom vidga sig ödemarker.
D& sörjer åkern; skördarne ligga döde;
all frukt förvissnat; ladorna biifva Öde;
fr&n armods läppar födan är undandragen;
från drinkarna bägare musten är all borttagen.
Fördärf slår ned, som flygande gräshoppssvärmar:
ett ondt förgår, och redan ett nytt sig närmar;
hvad ett förskonat krossar ett annat samman;
på Herrens altar slocknar nu cSerflamman.
Hur är min sköna lustgftrd så snart förgången?
Hur är min ädla palm uli döden fången?
Omgjorden eder, folk, alt er gråt frambära,
liksom en jungfru gråter sin hjärtanskära.
..C.ooglc
TILL DE FOLK, SOM LIDA *
Med hjärtan adrjen, icke med aorgeklldel
De unga nu med gamla i templen trBde.
Må brud och hnidgum gå från sin brOllop^lfldje,
och spenabarnets joller till Herren bedje.
Fömimmen ord som Herren af hfijden sSger:
ödmjnken eder f6r mig, som skulden viger,
ty jag år mild, långmodig och snart fOrlåter;
' till mig frän falske gudar omvänden åter I
Då vill jag. Herren, svara: jag sänder komet;
jag gifver dubbelt åter; jag fyller hornet;
I skolen ej till spe ibland folken blifva,
och härjaren från norden vill jag fOrdrifva.
Du, folk, ej frukta mera, i Herrens lydnad I
Du, land, skall åter grönska i skördars prydnad,
och Herren eder Gud skall sitt under visa,
att I Hans stora namn mflgen evigt prisa.
Psalm 46.
Vår Gud är oss en väldig borg
han är vår sköld och värja.
Han hjälper oas af nöd och sorg,
som vilja här oss snärja.
Om världen all förgås,
om bergen nederslås
.,. Google
SANGEH 1868
och stupa vid sitt fall
i hatvets vilda svall,
oas intet kan lörffira.
En atrSm af lif går maklig ut
och fröjdar Herrene boning.
Han stftr oss när till tidens slut;
hos Honom är (Arskoning.
Och världen hdr Hans röst:
då bifva folkens bröst,
då störta välden kull,
då smiller jordens mull . . .
Gud Zebaot oss värnar.
Odrojnkora oss för Herrens kraft:
Han tolken strör som agnar,
Han sönderbryter bågens akafl
och bränner stridens vagnar.
Fömimmen, folk, hans bud:
Jag, Herren eder Gud,
skall vinna pris på jord.
Ja, Herre, ske ditt ord I
Gud Zebaot ske ära.
IV.
Profeten Esaias, kap, 60.
Du land, som låg neder,
du folk, som tillbeder,
slå upp utur gruseti
Det eviga ljuset
uppgår öfver dig och dig berrligt bereder.
...C.ooglc
TILL DE FOLK, SOM LIDA. 49
S«, möther betäckte
det fallande aläbte,
och folkel i dalen
låg skingradt i kvalen,
men Herrens Gods herrlighet åter det väckte.
De vilsne, som famla,
de unga, de gamla,
dem nöden försvagat,
dem döden förjagat,
de skola aig iter omkring dig församla.
Och klarna skall åter
det öga som gräter
och hugnas omsider
det hjirta som lider,
när Herren dig allt hvad du brutit förläter.
De skaror af öster
och söder och vlster,
de skola dig bära
guld, rökverk och ära
och prisa din Gud med mångtusende röster.
De flyga som ekyar,
dem hafvet förnyar,
från främmande Öar
bort till dina sjöar
och mnra dig städer och bygga dig byar.
Förtryckarens söner,
de skola med böner
tilt fota dig falla
. — ropdiiM, Sånger. lU.
Uigiliz^d.,. Google
och tjena dig alla
för Herren din Gud, som med ära dig kröner
Så arm du var blitren,
lörakjuten, fCrdrifveD,
sft rik vill jag smycka
din kommande lycka:
evinnerlig herclighet varder dig gifven.
För fjätlarnaa stenar
jag järn dig förlänar
och koppar af träden
och silfver af släden,
och guld skall dig regna frän skogainas grenar.
Hos dig skall ej vara
fördärf eller fara,
men rätt skall beskydda
din salighets hydda,
och Herrens Guds lof dina portar bevara.
Din sol skall ej fläckas,
din måne ej täckas,
ty Gud är din lykta:
dess glans skall ej flykta,
dess ljus skall i evighet icke utsläckas.
Förgängen är nöden,
föi^ngen ar döden;
den minste är vorden
en makt uppå jorden,
och Gud den Allsmäktige styr dina öden.
Maj.
...C.ooglc
Lund.
Så skOn är ej i klippors skygd
en fjärd med solsken pä,
som Sveriges gröna Lund&bygd,
när ax i blomma stå,
när lätt t5r aftonvindens Bäkt
den vida slätten gungar täckt
och näkteif alen slfir
sin drill i nordens vår.
Hit längtar friden till sitt bo
frän lifveta vilda lek;
här lägger stormen sig till ro
i lummig bok och ek.
Kastanjen skuggar vandrarns stig,
och smidig murgrön flätar sig
med ros och blommig hägg
kring Irefna hyddans vägg.
Det Cga, som har sett sig trött
pä nordens ödemark,
det hvilar Ijuft, af. odling mött,
på kullar, ^t ocb park.
,,. Google
N&r sabla mullrar läogtifr&n
elt BÖmnleBt vfirldshafs tunga d&n,
ler Sundets siltverband
vid horisontens rand.
Som 9ar ur ett ändlöst baf,
Blå hvita gårdar fram;
mot himlen tecknas tornen af
vid gula vägars damm.
Högtidlig, som en bantaaten
på åtta seklers grafvar ren,
slär mäktig dOmen kvar
från forna jattedar.
Och hår inviger tankens makt
sitt segrande baner,
här samlar sig dess unga vakt
kring diktens kung Tegnér.
Här står hen, eftervärldens gäst,
Prometheus, vid klippan ffist,
högrest och kopparh&rd,
i IjuQig Lundagård.
Nu hvila i kastanjens skygd,
du trötte vandringsman!
Så grfin som Sveriges Lundabygd
ir ingen, ingen ann,
när lätt för aftonvindens fläkt
den vida slätten gungar t Sekt
och näktergalen slår
sin drill i nordens vår.
u.a.i.z.d:,.G00gIc
Till G. H. Mellln.
Bref frän Marstrand.
Flyg, MarBtranda hvita m&s med hälsning från de stränder,
där krämpan aOker bot och hälsan fitervånder;
förtälj hur sommarregn mol öda klippan slå
och väcka ej till lif dess härda barm Sndft;
bär budskap från Ivå haf, som mana ut hvarendra,
en stormig ocean, där berg af vfigor vandra,
och en förstelnad fjärd med böljor af granit,
som smullna kokat upp ur jordens hjärta hit;
och flyg till Skänes dal, där ingen storm dig villar,
där slätten böljar grön, af rika skördar närd,
där kullen bäddas mjuk, som Skaparns hufvudgärd,
dSr storken bygger bo, där niklei^alen drillar
och där naturens frid fördolda smärtor stillarl
1 landtlig hydda vid bok och ek,
där bygger en grå titan:
mfingpröfvad Sr han i striders lek
bland kämpar på ljusets ban.
Han skiftat svärdshugg, hans arm har blödi
mol smygande miirkrets band ;
i fyrti är har han kring sig strött
ett solsken från diktens land.
,,CoogIc
54 aiNGSR 1868
Nu tjener han i den Mästarns hus,
frfin hvilken all gktv& kom;
han ftterspeglar den klarhets ljus,
som aldrig skall skifta om.
Han vSrldens äBan och världens lOn
lagt ned f6r sin Herres tron,
och orgeln blandar en himmelsk bön
i jordiska lyrans ton.
I aftonlugnet vid blommig Kng
förnimmes en samklang dS:
V rams siare leker med harpostrftng,
och Sverige lyssnar därpä.
Två ord beteckna hans diktar stam
(han är dock en hjärtetjuf):
fram, fram! det rimmar på gröna Vram
och Ijuf på det täcka Bjuf.
Flyg, Marstrands hvita mås, flyg sedan bort mot norden,
där Bottenhafvels väg mot glömda stränder slår,
och doppa vingen lått i purpurröda fjorden,
där Sveriges morgonsol ur Finlands böljor går!
Flyg därpå än en gång till Skånes gröna vår,
förtälj för honom där, den alltför tidigt flydde,
en saga om den björk, där förr hans moder satt;
bär vfippling från den fis, där han tog fjärlar fatt;
tag strimmor af den sol, som där i midnatt grydde,
och låna sen en ton af foraens höga brus,
af Ödemarkens trast, af mörka furans sus,
och fråga, om han minns de stämmor i naturen,
med hvilka diktens ton till honom först blef buren,
och fråga, om han glömt för Svithiods ädla land,
hans andra fostermor, sin barndoms gömda strand!
TILL 6. H. HELLIN 55
SSg bonom, alt den våg, som böljat kring hans vagga,
är samma vfig ännu, fastän med annan flagga!
SSg honom, att det land, det tolk, som varit hans
är dock detaamma än, som knfit hans fCrsta krans.
Och fast den nya tid på nya gåtor atafvar,
vet minnet än sitt arf, sitt ankar hoppet bär,
där raaelar ingen ked, som icke brottets år,
där trampar ingen slaf pk frie fäders grafvar;
med upprätt panna går hvar redlig man, som förr,
och Sveriges gamla lag beskyddar kojans dörr.
Sist lös, du hvita mås, en fjäder nr din vinge,
och skrif i Skånes bok en tackaam hälsning än
från land till land, från folk till folk, från vän till vänl
O att vi alle aå vår vinge lyfta fingel
Då funnes ingen gräns, dä häfdes intet haf,
som skiljer hjärtan åt och sliter banden af . . .
Flyg, hvita mås! Farväl! Din rymd, där solen glänser,
är ljusets fria värld, ett rike utan gränser.
Uigiliz^d.,. Google
SANOER I86S
Abo marsch.
Ftir väslfiDSka studenter.
Framfit på ljusets hCga bana,
du unga vig från Auras famn,
du förste vakt kring Finlands fana,
du äldste son af Finlands namnl
Ur natt, ur död, ur grus, ur lågor
stä upp lill lifl Spräng mörkrets damm!
Stå upp, som Erslans glada vågor
ur bräckta isar storma fram!
O Auras bygd, du stjärneljusa,
du sköna, hafomsusta strand,
där världens fria vindar bruaa
ifrån Europas västerland;
i dina höga tempelsalar
har Finlands första ljusning grytt;
ur dina boi^ar bragden talar,
och dina lagrar tanken prydl.
Med eld, med blod, med tåreQoder,
med snillets dop, med ädel dygd,
du vigdes in till Finlands moder,
du ärorika AurabygdI
l_...,C.ooqIc
ABO MARSCH
Ej mer en änka af det flydda,
på grafven löat i suckar opp,
var stark, att nutids rätt beskydda
och värna än en framtids hoppi
Ditt minne skall ej tid föratumma;
dill atora arf fir icke dOdt;
det skal) stä upp, gro hfigt och blomma,
i dina sSner äterfödt.
Det växer ut från våra leder,
det tager folket i sin famn:
kring allt vårt land, som fSrr, sig breder
Egenleliga Finlands namn.
Upp, gamla Auraa unga bölja,
att flöda ut kring folk och land!
Väx till ett baf! Gå u(, att skölja
med floder atat ljus hvar strand!
Ett är vårt land; en är vår vilja:
du finska hjärta, klappa stort!
Hvar är den makt, som oss kan skilja,
fCrrån han allt tillintelgjorll
Framåt på ljusets höga bana!
Framåt i ädle fäders spärl
Vår är dock Finlands gamla fana,
den nya tidens bragd är vår.
Framåt, framåt i natt och drifva!
Låt dag gå npp för seklerna I
Framåt för Aura rediviva,
för rediviva Fennia!
■23 OkKiber.
.,C".ooglc
SANOKR 18 68
Lejonet pä Parola malm.
Det var en natt, och skuggan lig
»k Ode öfver sanden.
1 fjärran hördea insjOna vftg,
som gret allén vid stranden.
P& alStten stod i nattens vfikt
en mSrb koloss i Irefald dräkt
af ski^gor, dok och sorg belgckt;
men lejonet sofver i natten.
D& kom en man, och fler kanske,
i mörkrets tysla limma.
Hvad ville de? Hvi blygdes de
för ljusa dagens sirimma?
De lyfte af det täcke blott,
som nyss omkring kolossen st<,
och flydde sedan tyst och hrädl;
men lejonet sofver i natlen.
I samma stund föll manens sken
ur sflnderbrustna skyar
på hedens mo, på furans gren,
pä sjö, pä stad, pä byar.
,,. Google
LUONET Pi PUtOLA HALM
Och se, dftr stod, ej mera doldt,
ej mer åt n&ttens Hka^or sftldt,
ett kopparlejoQ, djärft och atolt;
men lejonet sofver i natten.
Det Finlands gamla lejon var,
som tötr sä vida ströfvat,
med månget ärr af striden kvar,
i hundra fejder prflfvadt.
Bar trofast det sitt blod har gett
för fosterland, för ljus och rättl
Och nix allt svek, så svek ej det;
men lejonet sofvei i natten.
Hvarenda droppe blod det göt
har ur vårt fajSrla runnit;
hvart slag det slog, i Finlands sköt
ett mSktigt eko funnit.
Om det ej värnat fäders strand
och smidt sitt etål i eders band,
hvad vore kvar af detta land?
Men lejonet sofver i natten.
Hvar finns den man med lock af snö,
som ej har sett det blöda?
Hvar finns den yngling, finns den mö,
hvars kinder icke glöda,
hvars bjärta ej slår högre slag
vid minnet af dess åras dag,
dess segrar och dess nederlag?
Hen lejonet sofver i Ofttten.
,,. Google
8ANQER 18 66
Och detta lejon blygs man här
att täcka af tör ljuset!
Det slår s& öfvergifvet där
vid Parola, i gruset,
som om vär äras dag gått ner,
Bom bure flnske män ej mer
ett ädelt stål, ett högt baner.
Och lejonet sofver i natten.
Lys, klara dag, hvad dig Ii1lh6rl
Hvi skulle natt det hölja,
som intet har att blygas för
och intet har att dölja?
Bevittna fri och uppenbar,
att detta krigarfolket har
sitt gamla, stolta lejon kvarl
Uppvakna, lejon, i natten I
Än grydde icke den minut,
ännu den dag ej mätes,
när minnets fackla slocknat ot,
när ärans pligt förgätes,
när vapenlöst ett folk i band
förväntar fegt af annan hand
försvaret af sitt fosterland.
Uppvakna, lejon, i natten I
Ty detta lejon skall sin barm,
som förr, i striden pröfva,
nir furste, folk och land dess arm
j farans stund behöfva.
.,C".ooglc
LEJONET PA FAROLA UALH
De»8 pligt gkall ej fSrgäten bli;
itå fattige ej firo vi,
Mrrn det med Finland är förbi.
Uppvakna, lejon, i natten!
14 November.
Uigiliz^d.,. Google
Är 1869.
Konstnärsgillets prolog.
5 Februari.
I.
MidviolenSag bär våren i sitt aköte:
midvinteidag gaf Finland Runeberg,
midvinlerkväll församlar nu till möte
oss, vänner utaf dikt och ton och färg.
Vi hälse varmt, i fröjden och i smärtan,
vftr ädle, gamle diktarkung i nord
. och uti honom konstena ursprungaord,
som smälter drifvorna i mänskors hjärtan.
Här läder stoft vid vingarne af anden.
Vi äro vinterkvällens irrskensbloss,
som tändas, gnistra, flämta, dö i sanden;
men det odödliga, som bor i oss,
det slocknar ej, när gnistorna törb rinna,
det är dock höjdens brutna äterskeo.
I oss och Öfver oss står dock idén:
■Idén Sr evig; skuggorna försvinna*.
...C.ooglc
KONSTNÅRSQILLETS PROLOG
Mot detta eviga t&t famn aig str&cker;
ej mot det vanskliga, aom tiden tSr,
som fildern mattar och aom grafven släcker,
det dock ett intet mot ain urbild är.
Och dirför är osa, ringe tolkar, ptvel,
att i det ofCrgängligt skönas namn
förena sorg och frdjd i samma famn
på scenens plan, som älerspegtar lifvet.
Kom, tjasgestalt frAn idealets världar,
do barn, som här i norden vilse gick!
Tänd minnets stjärna i de mörka bärdarl
Värm sorg och vinter med din Ijufva blick!
S9g oss de namn, som skördarna lie bärgat
i del förgångna skörderika år,
och Birö en blomma än frän sol och vår
på vissnad fröjd, som vinterfrosten härjatl
Magnus v. Wrlght, f 5 Juli 1868. Helsingfors.
Hvi flydde du, and, från Finlands sjö?
Hvi stär du så löflös, björk?
Den hand dig målat är kall som snö,
den blick dig iifvat är mörk.
Den pensel föll, som förstod dig bäst;
det bjårta brast, som dig älskat mest.
O moder, Finland,
förgät ej honom vid minnets feati
L;a.i.o.j.yGoOgIc
SÅNGER isee
Carl Moring:. f 6 Mars 1868. Helsingfors.
Det klang öfver fäll, det klang i sal,
det klang i de unga brfiet.
Det var som en doft i sommardai,
en suck af naturens röst.
En tyst, [orsakande ande lagt
sitt hela lif uti sångens makt:
hans lif var kärlek!
Ljud, enkla visa, hans minnes vaktl
Carl Oanszaug:*, f I Ma] 1868. Helsingfors.
En främling kom, och han blef oss kär;
en tonemas arbetsman.
Hans sträng ljöd klar med de bästa här,
och redligt verkade han.
Hans vagga stod uti sddeins sol,
hans graf har bäddats vid kulen pol,
och vänskap kransar
den brustna strängen af hans liol.
Rudolf Theodor Lag;!, f 30 December 1868. Helsingfors.
Hur skön ljöd orgeln i templets hvslf,
när andakt i hjärtan branni
Men när den mäktiga muren skalt,
dä satt där sä lugn en man.
Han lodat djupen i toners haf;
han bönens dnfva en vinge gaf.
Koralen sjunger
sin fridapsalm öfver hans friska graf.
...C.ooglc
KONSTNÄRSGILLETS PROLOG
Axel Gabriel lng:ellus, f 2 Mars 1868. Nystad.
Och nallen var kall i enslig skog;
den bvinande sDöstorm ljöd.
Hvem är den man, som i drifvan dog
konstnärns naturliga dOd?
En biltog ande fr&n Ijusete strand.
Han famlal etter sitt fosterland,
där allt Sr klarhet.
Men här är mörker. Brisl, mörka bandi
Hl.
Ar du fin ej mätt af tårar,
barn, som där vid khppsn står?
Vet du mer om vissna vårar?
Minns du mer från sorgens år?
Kring den vida, vida världen
breder du din ljusa famn,
och du samlar ädla namn
fOr den enkla minnesgärden.
Hör, dä susar v&stems vind:
dSr är tår pä Sveriges kind.
Från den glesa diktarkransen
falla blad, som än stått kvar.
Nyss föll det som rikast var:
det var sista eflerglansen,
sista aftonstfimman klar
af den tredje Gustafs dar. —
Blek af barm, sin tunga bitei
smädelsen, som icke mer
- TopeUus, Sånger. 111.
,,. Google
s&NaER ises
slrafflCs trampar firan ner
och i trasor söndersliter
B venska storhetens baner.
Men till Bernhard Beskows urna
aktningsfull, med tysta fjäl,
träder i sitt majestät
sanningen, den himiaburna,
och med drag, i marmor skurna,
ristar hon hvad världen vet:
skönhet, ljus, humanitet,
ädel hftg och upphCjdt sinne,
det är Beskows äreminne.
Lik en ranka invid roten
af en mäktig furas trots,
stupar August Blanche vid foten
af den tolfte Carls koloss.
Månget snillrikt återgifvet
brokigt drag af mänskolifvet
har hans penna ritat ut;
intet är af honom skrifvet
sä romantiskt som hans slut.
An för minnet finnas flera.
Se, den gamle Stack är stoft,
och han mälsr icke mera
vinterluft och sommardoft.
Berwalds sträng sökt högre zoner,
stum är Mankells fornkoral,
Kjerulfs älskeliga toner
klingat bort i Norges dal.
Söderns hulda gratier lifva
än en graf i Danmarks drifva
...C.ooglc
KON3TNÄR8GILLET8 PROLOG
och med mannorfingrar skrifva
Bissene namn i rnnosal.
Dugga mild, lik sommarregnet,
dugga, minnets varma tår,
på en tallen konungs bftr
för det kärleksrika hägnet,
fSr den konstens blida vår,
som är allt bvad sen i gär
af Kung Ludoig åleretÅrl
Stänk en pärla på den lager,
h vilken allt Europas land
kring Bossinis panna bandi
Bykle sviker, gunst bedrager:
verket prisar mästarns hand.
Dikt och färger, form och ton
bygga idealets tron.
Men hvad återstår af pelarn,
om en graf appslnkar allt?
Hvad är kvar af skådespelarn,
när den själ han gaf gestalt
som en tOckenbild fOismalt
och hans eftervärld är bunden
vid den flyende sekunden?
Hvad är kvar? Det mänskligt sanna.
HAghets blick en från hans panna
skall i tusen hjärtan stanna,
när han själf är en ruin.
Dig, du barn af poesin,
skall ej Lethe öfvermanna,
minnet ej i landsflykt banna:
därom vittne här Charles Kean.
L;a.i.ä.j.,.G00gIc
SÅNGER 1869
IV.
Men när, likt stj&rnor uti natten, stråla
de flydda oamn pä minnets earbofat;,
hvem ekall oss hoppets morgonradnad m&la?
Hvem ger oss glädjens ljusa anletsdrag?
Kom, diktens lek, som mellan tärar skimtarl
Kom, glada sträng! Kom, ungdomsfriska säng!
Kom, bild af tredje Gustafs sol, en g&ngl
Kom, ideal, som luft i molnen flämtarl
Vi äro ej de m&nskensegoister,
som utan fäste tumla i det blå.
En droppe skämt förstå vfil ock artister,
en glädjeblomma älska de också.
Och hvad oss sen i lifvets prosa brister,
när bordet dukas klent med poesi,
det torde konstens vänner fylla i
med kritisk efterrätt af en magister.
Men växe vi, som blommorna, för löjet
och spinna solsken, väfva töckendunst,
så är vårt mål dock ej det torna nöjet,
ej ens, högtärade publik, din gunst!
Vi söke form ocb ande i förening;
det finns en evighet i stundens sken.
/ oss och öfver oss siar dock idén!
— Och det är äfven Konstnärsgillets meaing.
Uigiliz^d.,. Google
FUR DE KÖDLIDANDE I ESTLAND
F6r de nödlidande 1 Estland,
Prolog al barn den 9 Mars.
Nu ligger Boö på höjd och sIStt,
nu sofver hafvet TinterklSdt,
och ingen vårens blomma
har mot den första lärkan lett.
Men långt från Finlands frusna strand
i söder blSnker blå en rand,
och det ät Estlands gula sand.
Från bergen ses ibland en syn:
där slår ett torn vid himlens bryn
med upp- och nedvänd spira,
och det är Revals döme i skyn.
Ty hafvet skilt två bröder åt,
^fim fordom rott i samma bål;
nu gå de hvar sin egen stråt.
Den åldre hade knappt om bröd,
slet ofta ondi, led ofta nöd,
men ägde fri sin torfva
och växte stark i ljusets glöd.
Den yngre hade sk6rdar nog,
men gick i herretjenst för plog
och mången suck i mörker drog.
;,. Google
sJtKGER 1889
S& v&r med dem, som himlen gaf
två skilda hem vid samma haf:
de voro ju dock brCder
och visste Bjälfva knappt dfirat.
Men dä tog frosten Finlands bröd,
och dft gaF Estland, sjfilf i nOd,
Bin sista skfirf till brödrens stöd.
Se, det var trofast, det var godtl
och nu bar Finland samma lott,
att af aitt armod gifva
sin broder, som &n mindre f&tt.
Och 9r vårt bröd än knappt och torrt,
och 9r vårt minne in aå kort,
hvem kunde glömma Estland bortl
Nej, så fir ej vårt hjfirlas grund;
den hand, som räckts i nödens stund,
den måste vi ju trycka
i samma vSnskapens förbund.
Och når två händer mötas så,
h6r bafvets bölja upp att slå
som akiljemur för dessa två.
Vi äro frie bome, vi:
hos oss är ajålfva tiggam fri;
vår broder esten vandrar
med sänkta blickar oss förbi.
Nfir vi ha moi^on, har han natt;
när vi arbeta ljust och gladt,
hans skuldra är af oket matt.
L;a.i.ä.j:,.G00gIc
FOR Dl NÖDL1DANDS I ESTLAND
Vi barn, aoffl glade skjuta koopp
i soligt hem till ljus och hopp,
Ti glädjas åt den dagen,
när äfven Estlands sol g&r opp.
Det har vårt hjärta rört så Omt,
att se ett folk förbungra,' glOmdl,
till tacklös, hopplös möda dOmdt.
Det Sr så litet vi förmå,
men garna ville vi ändå
ät arme brodern räcka
vår anspråkslösa skärf också
och torka af hans frusna tår
och säga honom: Nu är vår I
Känn huru varmt vårt hjärta slårl
För oss Gnns intet isigt haf.
En ängel oss sin vinge gaf:
vi äro vårens lärkor,
som sjunga Ofver vinterns graf.
Vi sjunga mod, vi sjunga tröst:
Gläds, sorgsna hjärta, vid vår röst!
Och grönska, vårl Och blekna, hösti
Uigiliz^d.,. Google
Gäfvor af höjden.
Proloff den 22 Mara till ffiritiän f5r finska artisternes och
IltteratOrernes underEtOdskassa.
Hvad är det folket där, som lätt på foten
emellan jord och himmel Bväfva tycks,
med hjässan i Olympens moln och roten
kanhända ned i underjordens Slyx —
som sörjer för att göra andra glada,
men aldrig samlar korn i egen lada
och som i denna mödans värld af stoft
tycka lef?a blott af sol och sommardoft?
— Var god och säg mig, vise farisé,
som räknar ut i mark och penni lifvet:
hvad står i reglementet föreskrifvet
om detta diktarfolhs betydelse?
Hvad är artisten, säg? Hvad är poeten?
Den regellöst kringirrande kometen,
hvad är hans plats, hans roll i mänskligheten?
— A, svarar ni, bana namn bar ett slags klang,
men annars duger yrket ej till mycket,
högst sällan fär han titalärräds rang
och lefver som det passar uli stycket.
Två mark och femli penni för biljett,
det Sr hans värde. Mindre har man sett.
.,C".ooglc
OipVOR AF HÖJDEN
— Jaf tackar. Oet är mycket rätt och billigt,
det utan tvifval år hans sanna mätt.
Men tillät mig en liten fråga blotti
En man at facket torde kanake villigt
upplysa OBS om hvad vi ej fOrstått.
Ni till exempel, berr poet, som biktat
s& sköna saker om bvad konsten diktat,
var god och säg oss hvad den gilla kan;
ni är just egnad till värderingsman.
— Min bene, konsten är det akCnas tempel
och konstnSm dess beundransvärde präst.
Utaf hans skapelse och hans exempel
upplyses världen omotsägligt bäst.
Som örnen stiger han mot ryktets sol;
bans panna bär odödlighetens stämpel.
Artistens trefot är en kungsstol;
skulptörens mejsel, musikerns fiol
oeh mätarens palett, poetens lyra,
allt är en spira, enkom gjord att styra
en vlild, som böjer knä för konstens tron.
^ Naturligtvis. Och för konstnärns person.
Förlät mig, detta klingar rätt poetiskt,
men smakar smfitt af själfafguderi.
Kanske med litet mera modesti
och mera praktiskt, mindre högesteliskt,
vi slutligen om saken ense bli.
Tvä meningar emot bvarandra strida:
den ena tänker sig en musikant,
färgsudd, stenhuggare och komediant
pfi ekinnpegaser genom töcken rida;
den andra betslar solens spann ät dem
u.o.i.z.d:,.GoOgIc
sXnOEB 186 9
och för dera i triumf från diktaramedjan,
som UremU för världarnas tillbedjan,
till ryktets och odödlighetens hem,
Atl mellan dessa do mal ut Sona vSgen,
det kunde göra Sal om o förlägen,
och därför vänder jag mig nu till er,
till er, osynliga, fördolda makter,
anm råden öfver mänskohjärlats schaktar,
och manar eder ifrän höjden ner,
att slita tvistefrågan, som I veten:
hvad ir artisten, ja, hvad är poeten?
Hvad är väl deras plats i mänskligheten?
Den store Andens öga säg
af höjden ned till parken
och fann en vissnad gren, som lä|
förgäten uppft marken.
Hur är du, lilla gren, så arm?
Jag vill dig lyfta till min barm,
och du skall blifva grön och varra
Så akedde, och af Andens kraft
den torra grenen väcktes.
Af det fördolda lifveU saft
med grönska han betäcktes
och blommade så underbar,
som ingen gren i skogen var,
med fågelsång och fägring klar.
Men nSr han nu så mäktig vardt
att rika blommor bära,
förglömde han sin gåfva snart
u.o.i.z.d:,.GoOgIc
(lipvOR AP HÖJDEN
och sjOng Bin egen ftra:
Har fir jag dock så akOn och rik,
och ingen annan är mig lik
i fägring, grOnska och musikl
Den store Mästarn sig alltnog,
att verket sig fSrbSfde.
Den litvets kraft han ätertog,
som grenen genombäfde:
Elur har du glGml, att jag var den,
som gaf dig ljus af himmelen?
Välan, blif torr, blif arm igen I
Och äter grenen vissnad låg
bland torra löf förgäten.
Då vardt han ödmjuk i sin håg:
Hvi var jag nyss förmäten?
O Ande, som mig gaf gestalt,
af stoftet du mig frambefallt,
och jag är inlet; du är alltl
Och Anden säg, att grenen sig
för honom ville böja:
Gren, efter du ödmjukat dig,
sä vill jag dig upphöja.
Jag har tQrstått din tysta bön;
välan, blif nu långt mera grön
och tusen gånger mera skön!
Om förr du med naturens prakt
sägs vida parken lifva,
så skall du nu af Andens makt
mitt ädla redskap blif va.
,,. Google
SÅNGER 18 69
alt allt, som förr var kallt och åödt,
förviaanadt, sorgset och förblOdt,
blir genom dig ilnyofodt.
Ty 9r du ock den minsta gren,
fSrtrampad på din lufva,
B&. skall med höjdens återsken
du jordens store kufva.
Allenast du i mig har rot,
a ka 1 1 ingen makt slä dig emot,
och vSrlden ligger för din fot.
Men mörker S.i din arfvelott,
om du dig själf upphöjer.
För mig allén, för Anden blott
sig allt p& jorden böjer.
Det torna sken skall nedersl&s,
men allt, som uti Anden sås,
skall bSra frukt och ej förgås.
Det var en saga. Rösterna ha svarat,
ocb tolkningen, den ISmnar jag åt er.
Men om ock mycket än står oförklaradt,
hvem är, som ej den glömda grenen ser?
Om han vid polens snö kan blommor bära,
hvem vill ej då den store Anden ära,
som prydt den ringaste så rik, så varm,
alt smälta isarna i mänskors barm!
När hvarje liten fågel har sitt näste,
när hvarje blomma har sin egen rot,
den glömda grenen har ej skydd, ej fäste,
...C.ooqIc
gJLpvor af höjden 7'
han drifrer biltog bOstens frost emot,
och nSr i lifvetB Btorm han maktlös blOder,
finns ingen jordisk v&u, som honom stSder:
han faller, glömd af dem han glädje gaf,
till deas — tör aent! — de blomsterströ hans graf
Men samma lifvela stora, underi>ara
och höga Ande, som har konatnäm Täckt,
att i sin ringhet dock med höjdens fläkt
Hans herrlighet för mänskor uppenbara,
densamme Anden skall ock hjärtan väcka
att nu sitt stfid den glömda grenen räcka,
pä det att hädanefter fri och ren,
i jordens stormar oförkränkt, idén
roä stråla klar af höjdens återsken.
Uigiliz^d.,. Google
Finlands h^lning.
Där alar en jätte med väldig glaf
mot nordens skummiga kust.
Han stormar klippor, han bäddar graf,
han bräcker kölar som vide af,
han tål ej veklingars lust.
Stig högt,
stig hOgt, mitt land, öfver vågenl
Han somnar stundom vid blommig 6
i sommarnättemas Ijns.
Så slappt är seglet på solig sjö,
där spritter löja, där badar mö
i sakta dyningens brus.
Stig högt,
stig högt, mitt land, öfver vägen!
Tro ej den väldiges sömn I Han är
ett lejon, hukadt i hur.
En storm slår ned ifrån molnet där,
den hlåe jätten i hvitt sig klär;
det är hans rätta nalur.
Stig högt,
stig högt, mitt land, öfver vägen 1
.,C".ooglc
FINLANDS HÖJNING
D& sväller aegel, dä brakar mast;
d& hvina tackel och t&g.
Ve den, hvara roder i stormen braat,
hvats tälja icke är surrad fast;
hans s9ng fir brusande vftg.
Stig hOgt,
stig hOgt, mitt land, öfver vJlgenl
Men klipper frosten på nattlig rund
den sofvande Simsons hfir,
dä domnar jätten i maktlös blund,
tilldeas i vaknande värena alund
han bojan i stycken slår.
Stig hOgt,
atig bOgt, mitt land, öfver vfigenl
Tag dig till vara! Han sväljer land,
han äter skåningens vall.
Han slukar stycken af Pommerns strand,
han byggt åt Preussen en mur af sand,
den åter sluka han skall.
Stig högt,
stig hOgl, mitt land, dfver vågen 1
Han slungar hånfull till fiterskänk
ain bärnsten gycklande dfir;
han sköljer LiSland med hotfull stänk,
af Estlands skiffer han bryter länk;
land, land, mer land han begär!
Stig hegi,
stig hOgt, mitt land, öfver vågen!
,,. Google
SÅNGIB IS69
Dock se, nfir hdgst i den h&ga nord
han sluter väldig sin famn
i tvenne armaT kring Finlands jord,
han tar ej rof, han begftr ej mord,
han skänker stränder och hamn.
Stig högt,
stig högt, mitt land, 6fver vågen!
Väl gir hans stormiga, vilda t&g
mot Finlands pansrade skär;
men här fCrvandlas hans vilda hig,
i kärlek kysser hans hvita väg
den sköldmö han har sft kar.
Stig h6gt,
stig högt, mitt land, öfver vågen 1
Hon är den väldiges krönta brud;
en morgong&fva hon får:
han kransar henne med Öars skräd,
ett grefskap får hon af böljans gud
till skänks hvart tjugonde &r.
Stig högt,
stig högt, mitt land, Öfver vågen!
Och Finland växer och höjs alltmer
ur vågens blånande rand.
Löfskogen susar, och smultron ler,
och lian mejar ranunkeln ner,
där förr var böljande strand.
Stig högt,
stig högt, mitt land, öfver vågen!
...C.ooglc
- FINLANDS HÖJNING
Och bClJBD viker beständigt bort,
beständigt Finland går fram,
och djnpen hifva sig, haf blir torrt,
och fiekaiiiyddaii atår innan kort,
dar nyss flst seglarens stam.
Stig bfigt,
stig hOgt, mitt land, Ofver vågenl
FOratär du maktemas maning,
du yngling på Finlands strand?
Förat&r du böljornas aning,
du ungmO i nordanland?
Upplyft ditt glfinsande ögal
Järlecknet är vid din strand,
och stora tankar sig löga
pä hafvela glittrande sand.
Da är den väg, som skall lyfta
ditt land ur djupens graf;
du &r uti nödens klyfta
det allt uppfriskande haf.
Upphaf dig, svallande bölja,
och vattna törstande strand]
Lät tårar af kärlek skölja,
som vårregn, sorgernas landl
- Tt^iua, Singer. III.
,,. Google
sXnGER 1869
Du ftr den jätte, som faiuDar
det grönskande Finlands mo;
sl& bQgt mot vidgade hamnar!
Lyft land med ira och tro I
BegSr ej br&dt af sektmdes
att fylla seklemas hopp I
En bölja Bjuoker till grunden,
en annan häfver sig opp.
Millioner med kroBsad tinning
bortrinna i hafreta eand,
förrän med en tumsbtedds vinning
aig höjer ditt fosterland.
Dock finns ej en våg i hafven,
Bom icke vill dö med fröjd,
blott stranden, som var begrafven,
en gäng blir i dagen höjd.
Ur inre glödande achakter
upplyftar sig Finlands vall:
af inre glödande makter
till Ijns det upphöjas skall.
Strid, yngling med barm i Ifigor,
bed, dotter af Finlands strand,
att andens eviga vågor
må höja ditt fosterland I
u.a.i.z.d:,.G00glc
SVABTA GARDET
Svarta gardet.
TypografBrnea sång;.
Den friborna tanken oas tog i sin aold,
vi lyda häng herskarespira,
Ti fOra hans krig emot mOrker och vald,
hans segrar vi jahlande Gra.
I spelaen fOr oas som ett tordOn han g&r
och ropar sitt mäktiga varde!
1 tSla kohorterna följer hans spår
hans svarta, hans trotsiga garde.
Vi smida hans rustning fCr striderna ny,
vi hamra hans skoltfria pansar,
vi gjota hans lod af det träffande bly
och hvfissa hans uddiga lansar.
Fast svart 9r vår hand, som af fejdemas krul,
dock skiner en sol på vår bana:
i spetsen fOr svärtade leder förut
går ljusets odödliga Fana.
Sen fyra århundraden slå vi på vakt
i Gutenbergs väldiga smedja
och fila med tankens förtärande makt
på mörkrets förrostade kedja.
;,. Google
SJLNOER I8S9
Och dvSi^arne pyssla med paataode fjät
att löda dess ISnkar tillhopa;
Ti 8)å dem i stycken, som spindelena nät,
rent hos för Guds dager vi aopa.
Rustkammaren slår dltr så tyst som en graf,
där hOres ej askornas dunder;
det är som ett stilla, ett aofvande haf
med brusande strOmmar inunder.
Nen storma de as vfigor ur bräddarna fram,
att vidt dfver länderna svämma,
dä spränga de murar, dfi bräcka de damm,
och våldet- förm&r dom ej hämma.
En makt är den enda, som mäktar på jord
befalla dess böljor att stanna;
res tanke mot tanke, rea ord emot ord,
och segern skall kröna det sanna I
Skölj rännilens dy med den klara kristall I
Låt skummet förrinna i sandenl
Hvad bålar att resa den bräckliga vall?
Låt dagas för människoanden I
Vi äro de böljor, dem Persiens drolt
lät vredgad i fjältrarna sluta;
vi äro det haf, som med glödande skott
Fried länd aren djärtdes beskjuta.
Och böljorna gingo i brusande sjö,
som förr, emot klippan att slängas;
den herre vi tjena, han kan icke dö,
han kan icke fjättras och fångas.
...C.ooglc
SVARTA GARDET
Och flro vi bOtjor, aom komma och gå,
förgfttne i bift oceaner,
si ftro vi stolte alt tjena Snd&
den stOiste af jordena titaner,
d«n Tftldige Tanken, den frie, aom bär
barthuggande svärdet i handen
och hnfnjer de bristande bojor i sår,
i ^enst hoB den evige Anden.
Sft Bjunge vi, brOder, vär gl&dtiga sftng
och äro ej mOdoraas slafvar.
Det ord, som vi s&nde i vSrlden, en gfing
ekall grönska uppA våra grafvar.
Det lefver, det blommar, det kastar sill frö
iingt bort ÖEver länder och vatten:
det lönar att lefva, det lönar att dö
för ljuset, som dagas i natten.
Uigiliz^d.,. Google
SANGSR 1SS9
Barnatro.
Nu skymmer den höatliga dagen,
nu vissna de glada behagen
i sommarens grönskande skrud,
och, trötta som barn uti kvällen,
när brasan har slocknat på hällen,
gå blommomas själar till Gud.
Så sBg mig, du flyende svala,
hur vill du i rymder så kala
nu hitta din villande stig?
— O, det ingen eorg mig bereder;
min himmelske fader mig leder,
han visar nog vfigen åt mig.
Du fattiga spart uppfi taket,
när allt är så öde och naket,
hvad skall du försdrja dig med?
— Min fader skall stöda mig vingen:
förulan Hans vilja skall ingen
af oss falla hungrande ned.
Du björk, som nu vindarna plundra.
Jag månde väl fråga och undra:
...C.ooglc
hnr skall du ej frysa i snOn?
— O, banna ej himmelens vSderl
Mia älskade fader mig klider,
n&r våren ånyo blir grfln.
Men du i den h&rjade parken,
du vissnade löf uppå marken,
hur sorgset, att varniCs dig sel
— Guds världar, af under så fulla,
rotlösa i rymderna rulla:
jag har samma fäste som de.
Och du, o min ljung, du den sista,
som lefnadens rodnad skall mista,
säg, sörjer du icke alt dö?
— Hvi skulle mig vintern fSrskräGkai'
Min fader, han skall mig uppväcka
en gång ur den djupaste snö.
Hur vet du det, hedamas dotter,
n&r döden går ut uppå slätter
och sommarens blomster de slås?
— Förgåfves han grafvama gräfver;
vår fader i himmelen lefvei:
si kunna vi icke förgås I
Haf tack, du min älskade Ijufva
och bleknande skogarnas tufval
Din rOsl ur mitt innersta går.
Jag vet, att de mulnande höstar
ej rubba den tro, som förtröslar,
den själ, som Guds kärlek förstår.
;,. Google
>0m Gud nu så (frXeet bekläder,
eom hSr med ain fägring oas gläder
och redan i morgon är toirt:
vi klentrogna alla. och svaga,
hur vilje vi aCria och klaga,
att Gud skulle glömma oaa hort?>
V&r fader i himmelen känner
den suck, som vårt innersta hrånner,
han minna osa i lust och i nöd.
Så vilje vi söka hans rike,
att aldrig från honom vi vike —
hans barn uti lif och i död!
20 September.
Uigiliz^d.,. Google
NYSTADS SKRJLDDARG
Nystads skräddare.
Jag vet en skräddare utan like,
han tråcklar rike ihop med rike;
han syr tillsamman Euiopaa frack
med Kinaa hårtofs och yankeena klack.
Det tCfvar icke, han diager tråden
igenom hela den slitna vaden
af jordens schlafrock, och med sin nll
han lappar alla dess många hål.
Stor sak, om med eller utan krita,
nog håller rocken väl ån att slita,
tilldesa Vår herre den på ain knagg
har hängt med andra förbrukla plagg.
Säg, måsterskr&ddare, undransvårde,
o telegraf, hvar det puts du lärde,
alt tråckla Sverige med Nystad hop?
Den staden står ej i bästa rop.
,,CoogIc
SÅNGER 186 9
Det sägs, att skräddare längesedan
där hafva suttit i lyckans nedan
och brukat saxen ak excellent,
att Sverige har det i hullet kSnt.
Det ave&ska lejonet blef där stubbadt,
deas man blef ryktad och skinnet skubbadt,
del finska ock fick en sl&ng af slef,
dess högra baktass i saxen blef.
Allt detla gjorde i nordens riken
etl häl. — Bevar osa för politiken! —
Jag vill blott sSga, att nordens pftis
blef något sn&fvare Ostanfjälls.
Del hälet, mästare, nu du lappar,
du pryder Nystad med kopparknappar.
Den goda staden förtjenar strax
att i sitt vapen f& nål och sax.
Hvad saxen klippte skall trfiden lika;
ej ens malisen kan nu förneka,
att staden Nystad ffitt bättre vett,
än sjuttonbundrade tjuguett.
Ty Öfver Nystad nu sprakar norden
ej mer med värjan, men väl med orden.
Moskva och Stockholm nu mötas godt,
där förr kanonen var talman blott.
...C.ooglc
NYSTADS SKRÄDDARE
Och där de slipade diplomater
ea g&ng ha mfiklat om folk och stater,
d&r groasa köpmän om smått och stort,
och frCknar sända förlolningskort.
O mästerskräddare, hvilken äisl
Hvad kan väl Nystad nu mer begära?
Elt sådant syskrin man sällan ser;
men håll — ännu om en sak jag ber.
Om någon lapp af vår nord, den höga,
fin skulle falla i syndigt öga,
så, käre skräddare, gor af nåd
sjudubbelt starkare hår din tråd!
Och tråckla hop del där gamla hålet
så lätt, att guldet, så fast, att stålet
ej mäktar rycka vår lapp härnäst
från kragen bort af Europas väati
3 Novemi>er.
Uigiliz^d.,. Google
3AN<]ER 186 e
Abo.
Vid bei^ens fot, i dalens blida skOte
dSr slingrar drfimmande en liten å.
Så tyst, så tyst han går till hafvets tnSte,
som om han vid en sotbädd gick pi få.
Lått vaggar båten på hans lugna yla
och finner ro Kt stormarna, som ryta.
Men vet du, o vandrare, hvarfJir han gär
så begrundande stilla sin gång?
Han har runnit igenom m&nghnndcade år,
han har lyssnat på runomas sång,
han har färgats så röd
ulaf lågornas glöd,
och hans böljor ha blödt
af det blod, aom han mött;
han år gammal och sorgsen och trSlt.
Invid hans stränder står den långa raden
af vackra boningar i bergens skygd.
Där år den idoga, den trefna staden;
där skipas lag, där fostras vett och dygd;
dSr mäklar handeln på de vida torgen.
Hvem tänker där på minnet och på sorgen?
L;,.....,C".OOglc
De fOmimma det ej, de som utan en tfir
i den flyende dagen vlxt opp,
ty för dem &r jn allt aom det varit i går,
och de tänka på rosende hopp.
Men den gamle, aom minna
det som mera ej finns,
han, som hade aå k&rt
det som lAgen (Srtftrt,
han fSrstår hvad det forna var rSrdt
Hur leende i grfinska hl&das bergen,
där höga stjärnor ha sitt vårdtorn byggt I
Är dSr ej morgonrodnad än i färgen?
Ar dSr ej ungdom i aekondens flygtP
Bo icke skåmt och skönhet i den villa,
där nu musikena glada toner drilla?
Hen odödlig i 1 under, som blomma så kort,
sitter håfdemas fader Porthan,
och håna stela, hans forskande blickar se bort
emot tidernas blå ocean.
Intet mer han begär
af den dag, som nu &r,
ty han mäter dess mått,
och en kvalt är den blott
af en rikare dag, aom förgått.
Se, solen skiner in i skumma kamrar,
där än kung Eriks bleka skugga gårl
Där nu den nya tidens smedja hamrar,
den gamla, vördnadsvärda borgen står.
Sjuhundraårig han mot höjden pekar,
liksom en fader ser på piltens lekar.
,,. Google
SÅNGER 186 9
Hvad bar du att beetSIU, du åldriga slott,
med de larmande nyttomas rop,
lik en riddarerustning, som målen försmått
och som hängs för en gapande hop?
Uti frihetens vftm
sucka fångar i järn,
uti hertigens sal
hålla råttorna ha\,
medan gr6n är den blommande dal.
Men stor och lugn står du i tidens vågor,
du ädla kyrka, äldst i Finlands nord!
Ditt kora står oförstördt af vreds lågor,
din grund är byggd på klippan af Guds ord,
och släkte efter släkte häpet stafvar
den nötta skrift på dina hjältegrafvar.
Ack, när seklerna ända sitt lopp — när ej m
vet en dödlig hvar Finland har stått —
när den ödsliga månen vid polerna ser
de omätliga drifvorna bio It,
skall ditt kors, som en bön
ur den eviga snön,
än uppresa sin staf
och förkunna den graf,
där vi stupat i tidemas haf.
4 November.
Uigiliz^d.,. Google
WOVEMBERVISA
Till I. L.
NU somnar vågen i västansjö,
och stranden i hvitt sig klär,
och vintern breder sin bädd af anö
kring klippor och 6de skär.
Sof godt från mörker, alormar och brua,
sof godt till morgon, fägring och Ijua,
och drCm om vårens strimma klar
långt, långt i en framtida darl
Jsg vet en stormande våg också,
han brusar i mänakobarbi,
och fryser en vinter i hj&rtat då,
är stranden så ödsligt arm;
stå upp från mörker, tvekan och slrid,
Btä upp till klarhet, visshet och frid,
när Herrena Ande mäktig går
i vaknande hjärtans vår.
Uigiliz^d.,. Google
SÅNGER 186 9
Fruntimmersskolan I Helsingfors.
vid Ougufemärt-festsn den 24 November.
Sen fem och tjugu fii Sr v&rlden ny.
Sen desa ha bojor brastit, fri Sr elatven;
för konstgjord bOlja Gknena lejon fly,
banl&get ilar fram med stormens gny,
och ordeta gnista springer öfver hafven.
Nu gro de frön, som det förgångna aått:
från Andena Öga tåckelset bortvikeri
Guda ord har vidt till hednafolken gått,
och den förgätna kvinnan återfått
medborgarrätt i tankena republiker.
Vid Finaka vikens böljor, i en stad,
aom, flyttad, förr Kristina rest ur gruset,
föll tidens första aolakensslrimma glad
på den i akuggan vuxna blommans blad;
här lärde hon sig förat att älaka Ijuaet.
O, hvem har hennes Ijufva doft föiglömt,
fastän hon stod så bortakymd därförinnan?
Hvem kände älska såsom hon aå ömt?
- A^ooglc
FRUNTIHUKRSSKOLAN I HELSINGFORS
Hvem har ett mera trofast hjärta gömt
i atla tider, än den finska kvinnan?
Men när den skugga, där hon vuxit opp,
liksom en slöja lyfts frän hennes änne,
långt rikare utvecklas hennes knopp,
och världen vidgar sig ffir hennes hopp,
ouh lifvets pligter klarna npp för henne.
Romanen är ej mer den enda värld,
där folken kämpa intör hennes öga;
kastrullen, porlande pä hemmets härd,
är ej för henne mer den enda fjärd,
där sig naturens smft najader löga.
Är därför hennes öga mindre blått?
Ha rosorna förblekts på hennes kinder?
Är hennes hjärta därför mindre godt?
År hennes soppa saltad utan mått?
Har hennes hvita byke fått förhinder?
Pä dessa frågor svara leende
femhundrade, som minnas läxans timmar.
Bland dem sä mången nu vi lycklig se
som Qitig husmor, 5m och rodnande
omhulda skaran, som kring henne stimmar.
Ack, mången vissnat i de flydda år,
och mången blommar nu i fjärran dalar,
men än i dag en krans oss återstår
7. — Topdius, Sånger. lU.
,,. Google
af dem som knoppata här i IJFvets v6r
och Tecklats ut i dessa Iftrosalar.
Hnr &r tGr dem ej nogdomsmin&et kSrt
af alla dem, ej nämnda och ej glOmda,
som hår det veka baroahjärtat lärt,
att ädelt vetande är mera v&rdt,
ån alla skatter, djupt i jorden gömdal
No tacka de det dyra fosterland,
som i sitt armod och em k&rlek räcker
ät sina döttrar bär en modersband,
att leda dem i lifveta torra sand
till källan, hvilken andens tränad släcker.
Hen framför allt, och mer än mänskomakt,
som blott kan sä, där Herren växten gifver,
de prisa Gnd Allamiktig, Bom har lagt
ocksä i denna lärosal en vakt
för evigt ljus, som siat och högat förblifver.
Ty det är kvinnans heliga mission
att vittna om den Gud man vill förkränka.
När mannen tviOar, tviflar icke hon;
han står på forskningen, hon stär pä tron;
hon älskar — hon skall äfven lära tänka.
Han, som pä kraftens armar henne bär
och styrker hennes mod i lifveta etrider,
välsigne denna skola, oas si kär,
att hon en älskad fostermoder är
för Finlands döttrar här i alla tiderl
...C.ooglc
MIN MODER
Min moder.
t 1868.
Hvar finns en kBrlek, som intill dOden
sfår oför&odrad i alla 6den,
Bom lik Guds ängel oss Öfvervakar
och fordrar intet, men allt fdrsakar?
P& denna jorden finns endast en:
en moders kärlek ir det allén,
Ailt band är ajälfviskt, som bi&rtat binder:
den kysa, som brinner p& brndens kinder,
den bulda famn, som en syster räcker,
den spSda arm, som oss barnet sträcker;
vår bäste vän bar en Iöd sig drfimt:
en moder ensamt har det förglSmt.
När minnes bon i de långa åren
den tunga smärtan, den beta tfiren,
sin ungdoms vår, som ej fås tillbaka,
och dagens mOda och nattens vaka
för detta barn, som bon älskar mer,
ju mer hon allt f&r dess lycka ger?
,,. Google
SÅNGER IS SS
Och hvem kan gifva hvad hon oss skänker?
Den första tanke som barnet täaker,
den ffirsla bön som dess läppar stamma,
den första kärlekens rena flamma,
den första maning för rått och dygd,
för sanning, frihet och fosterbygd!
Och vi, hvad gifva vi henne &ter?
Ack, mfingen sorg, som hon Örat förlåter,
vår svala kärlek, åt flera delad,
vår omsorg, ofta förströdd, förfelad,
ej ens vår åsyn år hennes tröst:
hon Ifimnas ensam i lifrets höst.
Och dock hon följer med sina tankar
det vilsna barn, som i våriden vankar,
och hennes bön, som en ängels fackla,
går klar framför oss, når stegen vackla,
och lyser vågen med Kristi tro
och banar stigar och bygger bo.
Vfilsignad vare en sådan moder I
O, det är sötma i lårefloder,
det är en hugnad för alla tider,
att i det ajälfvisha lifveta strider
få rota aig vid en sådan barm
och af dess kärlek få kyssas varm I
Sä löna. Gud, hvad ej vi förmåddel
Det var ditt frö hon i tiden sådde,
...C.ooglc
MIN MODER
det Sr din kärlek, den evigl höga,
som speglar sig i en moders 6ga,
och därför känns som en sol gått ner,
när delta 6ga ej strålar mer . . .
Uigiliz^d.,. Google ,
GOmd och glOmd.
Mossa v&xer p& grafvens äten,
balft ulpl&nad är minnesakriflen.
Tolf år död och förgäten ren I
Gömd i lifvel och glömd i griflen!
Bida, vandrare, du som irar;
jag vill sSga dighvem här hvilar:
en ödmjuk kvinna,
en trö9tarinna
för sorg och nOd,
en ömsint dol ter,
en trogen maka,
en dygdig moder . . .
G&, fräga ej mer I
Jag har nfimnl kvinnans
äretitlar.
Hvad fattas h&r &n
för grafvens frid
och ell älskadl minne?
— Kristi kors!
— Var lugn I
Hon bar det i lifvet,
hon sotver därunder
i döden.
u.o.i.z.d:,.GoOglc
TIDIGT BRUTEN
Tidigt bruten.
En gratie var du, icke af konsten mejslad,
men vuxen fri ur naturens friska ekOte,
en Qäkt i blommor, doftande omedvelen,
hvar gest behag, hvait leende ungt som vären,
när dagg pä ISfven droppar i morgonrodnan.
O, alt det sköna solsken i mörka Ögon
var dockfOr glödande för den unga vären!
O, att det varma, älskande bamahjirlat
var dock sk sjukt af de tyst begrafna sorgerl
Din famn var sträckt som en blommas stjälk mot lifvet,
ditt väsen var som en enda bön om kärlek,
och dä kom natten ötver ditt unga hjärta . . .
Sen, när han ljusnade I en evig morgon,
var stängeln bruten. Endast ett litet hjärtblad
du glömde kvar att gro för den kulna jorden.
Uigiliz^d.,. Google
Samma Ode.
Den glada sjdog vid den Ijnfvas sida;
de Bjfingo Bol ötver vjnterblida;
det fanns ej hjärta så b&rdt och kallt,
ej is, ej drifvaj som åk ej smalt.
De voro bäckar i v&rens dalar,
de voro lärkor i molnens salar,
de voro Bifvor i morgonglans
med dagg i 6gat och fot i dans.
För båda hägrade hfveta frägor
aom morgonskimmer pk gyllne vägor,
och hoppels värld Ifig sä ändlOat rik,
fSrdold i rosor, behag, musik.
Den, som då lyssnat på dessa båda,
skall aldrig sedan i liCvet skåda
en mera ljusande bild af vår . . .
Och båda vissnat i angdomsårl
Uigiliz^d.,. Google
TILL BERNHARD REINHOLD
Ar 1870.
Till Bernhard Reinhold.
19 Fabruarl.
F6ga tänkte da fSrr, nir du salt i kastaDJemas skugga
lycklig p& Tiberos sirand, drömmande konBlnSrns dröm ;
när det eviga Rom stod marmorstolt för ditt 8ga,
när desB manande konst v&rmde mSktig din håg;
nfir, draperad i rödl, den brune trasteverinen
Blod, som en plastisk bild, trotsig mot pelarn stödd;
när med smtklande glöd, högbarmad, yppig och Bvarlögd,
satt för din blyga duk romarinnan modell;
nKr i den ljumma kväll, i orangens dofter, elt välljud,
eldadt at Capris vin, smälte pft cittrans sträng
— fOga tänkte dn dä, att en vinterafton i norden
skulle sk&da dig bär, svalkad af polens is;
föga visste du, att brunlockige pifferari
skulle slamma sin lon här föi kantetes folk;
föga syntes din pensel beslämd att fjärran i Thule
kransa med sängmöns hand nordiska diktens kung.
Gäel frän söder, som kom att töa isiga vintrar
med din lekande färg, med din soliga luft,
döm ej Finland ännu, fastän de skygga behagen
här bland drifvor du ser frostigl svepta i muRI
...C.ooglc
106 sAnOER 1B70
Döm ej Fioland ännu, fast arkens flyktiga duFva,
vingade konsten, hSr biltog aSker en kviati
DSm ej, törr'n du har sett anfimolnet dugga i majregn,
sett T&r vintriga natt ljusna i nattlfis v&rl
Härda &n ul, tilldess i fnisne hyperboréers
raggiga päls du känt mänskliga hjärlan sl&l
Se, vi hälae dig gladt, Germanias pilgrim i Finland,
du, som med ädel hAg forskat i söder och nord;
du, sona fäst pä din duk tvä skiida hälfter af världen,
bvart än ödet dig för, slut dem b&da i tamnl
flvad är lifvet i nord? En sländig makternas tvekamp,
fägring, vissning — o ja, blommor, sådda i snön!
Här ses himmelens Zeus och underjordens Aidas,
två Kronider i fejd, skifla tidemas rof;
men här sträcker med längtans suck den törstande anden
sin odödliga famn mot den älskade sol.
Här är strid. Här slår utan nåd en bister naturmakt,
lik en klubba af järn, veklingsdrömmar i kras.
Här bar myten förlagt det svarta mörkret af Orkus;
här för akaldemes blick etod Elysiuras fält;
bär är skönhelen själf ett barn af starke titaner,
född af ett ändlöst ljus, famnadt af ändlös natt.
Ty så är af ålder bestämdt: del himmelska måste
segrande glänsa fram ur jordmaktemas strid.
Ej bland eviga somrar födts Latona och Febus:
bådas vagga bar stått fjärran i ödslig nord.
Dröj därför, så länge ännu kontrastemas tjusning
föder i konstnäms själ himmelska väsens drag;
dröj bland oss, så länge ännu halfstelnade penseln
fångar en blomma i snön, värd din ädla paleltl
...C.ooglc
TILL BERNHARD REINHOLD 107
Lifva vår kreta, vi få nattfjBrlar, hvilka här sv&rma
Fflr idealetB värld, konstena fådemesland,
d&r ej romare mer, ej tysk, ej ayenak och ej finne,
d&r ej sSder och nord akJijas af rymder fiti
Lär oss vidga, aom da, vir blick längt fifver den lorfva,
där värt fattiga bo står uti granens skygdl
Och när sist du vänder igen, med ljuset, till aöder,
gCm ett minne af osa pä din älskliga duk:
måla en Btjämklar natt och pftlaade vänner i dritran,
mala vid bergen aen morgon strimman i skyn,
och i dess glans lät sist de frusne hyperboréer
vänta en läng, läng vår för den blommande konati
Uigiliz^d.,. Google
SÅNGER ISTO
Sfing vid grafven den 9 Mars.
(Benekena hymn för de diidn.)
Se, jordens blomsler
visana i vintersnön.
Själ, strSch ut f sm nen
mot evigt gröna vSrar!
FSgring och lycka
Dykta som morgondröm:
KrietuB allena
v&r ISngtan fullkomnar.
Älskade, sörjda,
Bökande ande, du,
vakna ur villan
till Guda, din Herres, klarhell
Ängel i stoftet,
två dina vingar nu
i Kristi kärlekl
Han skftnke dig friden.
u.a.i.z.d:,.G00gIc
HERR MEYER
Herr Meyer.
En wienare — töratfi mig vfil,
herr Meyer tror jag han sig kallar -
kom med en mjölnare i grfil,
jag minna ej mer af bvilket skäl.
Allt nog, från kejearsladena vallar
han reete i affårer bort
och hamnade aft innan kort
bland Schwarzwalds 6de berg och lallar.
Dflr såg han mellan klyft och sten
en liten b&ck så sakta vSlla.
— Hvad fir den lilla där för en?
— Jo, herre, det är Donaus källa.
— Potz tausendl Donau? Den där?
Då kan jag ju med lätt besvär
ett vackert puls i verket ställa.
Herr Meyer år en fiffig man;
i bäcken ned sig sätter han
och dämmer den, aå godi han kan.
— Se, det var knäppen, kan jag finnal
Det hår blir mjölnarnes ruin.
Jag tycker hvad allt folk i Wien
;,. Google
SÅNGER ISTO
skall gfira för en hfipen min,
nftr Donau b5r upp att rinnal
FOrl&t, det år visst indiskret,
att jag «j för en fråga väjer,
men säg i all tOrlroligbet,
herr Censor — heter ni ej Meyer?
Uigiliz^d.,. Google
Nebulosan.
Bra, glasmSstare, bra! Lägg fin en skifva
af den vallenklara krialall i tuben t
StOrrel St&rre! Minns, att med hvarje linie
går jag tusen millioner mil i rymden,
rähar nattens begrafna hemligheter,
fångar aldrig anade solars strålar
och uppdagar alltets f Ord elda mfitt.
Stolt mot himlen reser sig teleskopet,
mörsaren, eom beskjuter fästets vallar.
Mänskoandens forskande, lystna Cga
spejar världarna, löser rymdens gfitor,
genomborrar tyst ett omätligt fjärran
och de hisnande hOjder sammanrullar,
liksom stoftkorn späka, i siffrans våg.
Dagas, Skaparens ljusa väg i elernl
Vintergata, lös dig i stjfirnsystemer I
Fyrtitosen gnistrande sköna solar
på en fläck, som min flata hand betäckerl
O, triumf, triumf! I min hand jag håller
alltets tumstock; jag har bestormat himlen:
det oändliga finns för mig ej mer!
...C.ooglc
.12 SÅNGER 1870
Dock . . . hvad är det (öcken milt öga varsnar,
dunkelt, g&tlikt, trotaigt och oupplfialigt?
Tiotusende Ar behöfver ljuset,
att från dessa rymder mitt synrör hinna,
och den vall, som gSckar gigantens anfall,
är ett Ixions moln, som tanken tröBtlQs,
mftllfis famnar — Juno är icke där.
Alltså finns ännu uti universum
ett, som forskningen ej fOrmår utgrunda,
en ofantelig, olöst nebulösa,
minst sä stor som ett solsystem i omfång?
. . . Hvad? Hon rfir sig! Flyttar sig fram i ryi
Störta himlarna ned från deras flaten?...
Nej . . . det fir en mygga pä tubens lins)
Uigiliz^d.,. Google
NORRSKENET
Nordiska taflor.
8. Norrs kanel.
IrrBketi uti nattens limnia,
hvadan kom din bleka strimma?
Ej från solens ljus du stammar,
m&nens sken i dig ej Qammar.
Jag är aflondimmans dotter,
g&r pfi nattens Kng till slåtler,
mejar stjirnans silf ve målar,
räfsar morgonrodnans strålar.
Ej kan aftondimman skicka
tanklös ut sin töcken flicka.
Vintermolnet ölversfiliar
hennes röda klädningsffillar.
V9I, sft ir jag Ahfis piga.
Ahti lät ur sj6n mig stiga
som ett vilse skum af lågor
att fQraiUra luftens vSgor.
- T-ffHua. !Unger. III.
,,. Google
SiNaSR IS70
Om du Abiis piga vore,
som ett skum pi vAg du fora,
som en trana med silfverknoppar,
dansande på böljans toppar.
Godt; dfi är jag &terglanaen
af en ungmös blick i dansen,
flyktig, Qämtande, fOrstulen,
varm, fastSn den synes kulen.
Ungmöns blick år dii ej heller;
blyg bon den till marken fäller.
Fåfängt år dilt lätta gyckel;
vAl jag vet dilt vBsena nyckel.
Nattens underbara saga,
mig kan du ej mer bedraga,
stjärnorna mig allt uppdaga;
llmatar, jag vet dift namn!
Yngst af bimlens barn med jorden,
år du solens brud i norden,
brud och redan änka vorden,
ty din brudgum svek din famn.
O hur varm, bur lång var dagen,
när, af ljusets fälar dragen,
fästets unge prins betagen
kretsade kring älskad vän I
Men en kväll han dök i v A gen,
kom så åter, sval i hfigen,
sjönk på nytt från himlabågen,
BJönk och kom ej mer igen.
...C.ooglc
NORRSKENET
Flyklig du pä himlen flammar,
fladdrar Cfver skogens slammar
och de gula lockar kammar,
spanande din filsklings spflr.
Hnr de glänsa, har de spraka I
Men fOrg&fves vili du vaka,
vännen kommer ej tillbaka,
förrän Ifingl i fjärran vär.
Uigiliz^d.,. Google
9. Snöstormen.
Och Mus pel e sOnt^r, de gi pfi jagt,
ballå, hallå,
till NifEelhem uti köldens trakt,
haim, hallfil
D8r Qyga duEvor ur nattens nSsten,
de Dy, de fly emot himlens fästen,
och jagten ilar
med stormens pilar
i tOckenluft, dBr ej solen smilar.
Hallfil
Och frostens dufvor, de hasta fort,
hallft, hallfil
De fälla fj&drar pfi tak och port,
hallfi, hallfil
Med hvita vingar de ned sig haka
sä bomullsflna och silkesmjuka
pfi skogens lockar
i läla (lockar,
som fjnn af silfver, dem ingen plockar.
Halläl
-.,C".ooglc
SNÖSTORMEN
Och jagten går ifrfin Nifiulhem,
hallä, hailål
Och pilen tråfiar, han vet ej bvem,
hallä, hallfi!
Och Frigga skakar de dufvofjädrar,
när hon ein kudde i vinden vädrar,
ocb Balder målar
med gyllne strålar
den röda manen af Muapel» fålar.
Hall&l
Uigiliz^d.,. Google
sInuER 1870
10. Imatra.
HÄR. HA. SAIMAS.
MURAR. FÄNGSLAT.
OFÖRVÄGNE
VATTENANDAR.
HÄR. HAR. GAMLE.
VÄINiMÖINEN.
SPRÄNGT. MED. SÅNGEN.
VÅLDETS. PORTAR.
ILMARINENS.
SLÄGGA. JÄMNAT.
DE. FÖRTRYCKTES.
VÄG. TILL. FRIHET.
OCH. FÖRLÖSTE.
FÅNGAR. STÖRTA.
RYTANDE. AF.
SEGERGLÄDJE.
ÖFVER. FJÄTTRAR.
HÄR. MOT. HAFVET.
TILL. EVÄRDLIGT.
FÖREDÖME.
TILL. FRIBORNA.
FINLANDS. FÄGRING.
uaii.ä.j:..G00gIc
Sä långt Bom vandrarns öga nflr
ses ej «[ mänskor mer ett spfir,
och stum i enslig storhet
den öde mon högtidlig står.
Den bruna ljung, med rödl bestänkt,
sin matta Öfver sanden hängt,
och glesa jättefuror
på den sin m5rka skugga sänkt.
Klart blänker mellan vass och rö,
där alla vilsna vindar dö,
det lugna, avarta vattnet
af en förgäten, namnlös sjö.
En sorglös, aldrig jagad and
allena plaskar vid dess strand;
den stilla ytan krusas
af rndans Utla lek ibland.
.,. Google
1 fjärran stannar blicken mot
en skroflig äs, betäckt af eot,
och murkna stammar stupat
i gula gungflyn tid dess fot.
Det Sr så tyst, ak tyst pä moQ.
Då hvisslar järpens gälla ton,
och åskan bdrjar mullra;
i tunga skyar nalkas hon.
En blixE slår ned; en liten eld
har blossat upp i enslig däld;
han eleker med sin tunga
en hög af barr, från furan fälld.
Snart, snart är mon af lågor röd;
nu hvtrdar allt i rök och giCd,
och ljungen stär i flammor;
blott furan trotsar eld och död.
I morgon ses från skogens bryn
en svart och spöklik Ökensyn;
men, fastän svedd vid roten,
står furan lika stolt mot skyn.
Uigiliz^d.,. Google
Ensamhet
Ovor' jag det minsta bland lingonen amå,
som vSzB i skog,
så hade jag kvist till att sitta uppä;
då hade jag nog.
Jag hade en tufva, som vore mitt fåste;
nu är jag en ärla, sona söker sitt näste,
allén,
allén under himmelens blå.
O vor' jag en vass vid den ringaste ö,
förgänglig och vek,
så hade jag rot fCr mitt sviktande rö
i Blormamas lek.
Jag visste min hamn, om än Öde är stranden;
nu Sr jag en våg, som förrinner i sanden,
allén,
allen i den brusande sjö.
Och vore den hårdaste klippa min vän,
med jfim i sin barm,
så skulle jag bygga milt bo uppå den
och kyssa den varm.
;,. Google
SÅNGER 18 70
Jag hade dock en aom jag kallar min egen;
nu är jag ranunkeln, som trampas vid vSgen,
allén,
allén och förgäten och arm.
Uigiliz^d.,. Google
VATTEMSPEGKLN
Vattenspegeln.
En gtng var jag lilet barn,
ekdt' min bät frfin stranden,
lade Q t mitt fiskegarn
på den grunda sanden.
Dfi rar Bjdn ett spegelglas,
ocb jag slog min bild i kraa
med de lätta årar
utan sorg och tärar.
Sista söndags rodde vi
hem från kyrkoFården.
Lika lugn och sorgeFrt
var den blanka fjärden,
återgaF hvar bild så klar,
som i flydda bamdomsdar,
och dSr såg jag skrida
roddarn vid min sida.
Mellan himlens sky, som gick
långt inunder slupen,
såg jag gossens glada blick
se på mig nr djupen.
,,. Google
slnaBR 18 70
Aren skar hans bild i t
o, hur grymt mig eyntee
stt så sönderbryta
spegelns silfverytal
Uigiliz^d.,. Google
Pä nattlig ts.
Jag gick OEver isen (rän Kaakola by
en töcknig nalt.
Ån IjAd i milt öra fiolernas gny
b&d' hemskt och gladt.
Om våien var del,
vinden rGt,
ulfven tjBt.
Halfva mitt hjärfa var stormig ajö,
andra h&lften en vinlersnfi.
Jag trodde a& visst, att hon hade mig kir;
o dåre jag I
Hon log mot alla de andra d9r,
som solskensdsg;
mot mig Bä var hon
stjämlOs natt,
jordgömd skatt.
Frysande vinter är mera blid,
tfiar dock i sin rfitta tid.
Vid det jag nu gick, IjCd bjällrornas klang
pS infjöns lak,
...C.ooglc
3ÅN6KB 1870
och Kalris fruBt&Qde få)e sprang
mot Öppen vak.
Så t8t var dimman,
påskalid,
strömmen strid.
Hvisslande grep jag hästens man,
svängde släden på riktig b an.
Sen stod jag pä meden, jag minns ej hur;
min hann var glömd.
Den gamla mor Annikka tog en lur,
i fallen gömd.
I natt och töcken
hästen sprang,
bjällran klang,
frysande vinter var na så hlid,
töade nog i sin rätta lid.
Uigiliz^d.,. Google
Vägsklmmer.
Hvad är det Roines vftgor
hviska i dag från sirand till strand?
Tusen och lusen frågor
glittra på fjärdens ailfverband.
Hrarför kysser du eå min fot?
Vill du taga, som ffirr, mig mot?
V9na bSlja, uti ditt bad
vill jag dyka, som förr, så glad.
Sjöng jag ej många gånger
hSr för dig om det djupa hat?
Önskar du liera sånger?
Se, mitt hjärU är fullt därafl
Hinna du källan i Hongas dal?
Under henne år klippan kal,
och så väller mitt hjärtas hopp
ur en klippa af sorger opp.
Glimmande vflg Tid stranden,
äUkar du mer det röda guU?
Se, på den vänstra handen
bår jag en ring, af runor full.
u.o.i.z.d:,.GoOglc
sAnGEB 1870
Gyltae krona Sr tung och kali,
rikdom leder b& brådt till fall;
men ak IKtt &r del rOda gull,
nSr det bärs för din älsklings skulll
Kunde du, vftg, förnimma
kSrleks sorger och kftrleks fröjd,
skulle du, löat i dimma,
dunsta varm mot den blåa böjd.
Men nu dansar du, l&tt och sval,
sorglös bort öfver Roines dal.
Vill du byta din lott mot roin?
Dansa, lyckliga! Sjunkl FörsvinnI
Uigiliz^d.,. Google
SPrNNVISA
Spinnvisa.
Jag apinner min tr&d pft den vSxande rullen,
den växande milen,
och hvit aom en anö &r den molniga ullen,
den molniga ullen.
Jag spinner min nya,
min skfinaste rya.
Allhelgonatiden är brOllop i bya.
Jag apinner min glädje af ängaroaa tftgor,
af ängarnas t&gor,
af skogarnas dofter, af sjöarnas vågor,
af sjfiarnas vfigor,
af sol i vär hydda,
af hälsa till krydda,
af änglarnas vakt, som vår tröskel beskydda.
Jag spinner min kärlek i skiftande tråden,
i skiftande träden;
jag knyter mitt hopp vid den eviga nåden,
den eviga nåden.
Förutan dess fäste
si brister den bäste,
och fägelen aflker fGrgäfves sitt näste.
TopeUuB, Såmgsr. III.
v. Dreyses graf.
Hvem nalkas här den stilla kyrkogården
vid Sömmerda i Sachaens vana bygd
och hejdar sina sleg vid marmorvåcden,
alt hvila nt en stund i grsFvens skygd?
Det är en sorgklädd, en förgråten mor,
bvars ende son förblödde nyss i slaget.
O hjärta, på dilt skönata bopp bedraget,
sök lugnet här, där endast friden horl
Här gOmde någon en utaf de sina,
här runno andra tårar före dina.
Gråt ut, gråt ut, allena med din Gud!
Så fridfull susar pop pel ns höga krona,
som ville ban bvar bitter tår försona
ocb Öfverrösla bvarje smärtans ljud...
— Nej, gråt ej! Gråt ej! Torka tåren afl
För många föllo ren pä denna graf.
Här droppa hundratusen mödrars tårar
som eldregn öfver denna vigda jord,
dess luft förpestas af tallösa bårar,
och BJäKva stenen ropar: mordi
Hvi stirrar du bestört på minnesskriften?
l.....,C.ooqIc
v. DREYSES GRAF 1
Vet du ej hvem sotn sofver här i griften?
Ett ringa redskap blott fOr statera kif,
en hand, som lånats åt de högea luatar,
en soldnfir i den trupp, som satan rustar,
att br&dt förkorta oberedda lif:
här hvilar Dreyae . . .
— Dreyse? Hvem var han?
— Tändnålsgevårets store upphofsman,
ej ensam i ain rang bland b fide Is knektar,
ty mången (uakar i hans yrke 8n,
men dock den främste manoadråparen
i mekanikens tidehvarf, som jSklar
atl 6fverbjnda själfva djftfvulen
och brädda hans pokal med mordets neklar.
Han ihTilaril Ja, uti en pöl af blod.
Hans verk ej hvilar. Han får ärestod,
och samma tid, hvars känslor öf veravalla,
när lagen låter Traupmsnna hufvud falla,
den adlar Dreyse, tEflar om bana lod
ocb prisar det som manligt hjältemod,
hvad himlens änglar tigerglädje kalls.
— 6&, sorgana moder! Här finna icke friden.
Ett Åskmoln nalkas öfver skogens rand,
och höstens aftonskyar stå i brand,
som en reflex af den mordlystna liden.
BlodI Mera blodi Till verket, hvarje bandi
Chassepot gOr under, mitraljösen dånar,
länd nålsgeväret får sin öfverman.
Och lärlingen ain mästare förhånar.
Sju i minuten, det går mer ej an:
L;a.i.ä.j.,.G00gIc
SÅNGER 18 TO
finns fa&r ej en, som i sekunden rånar
myriader lif? O, hvilket snille han)
Håna ära skulle räknas som nationens . .
Ocb — seklet kallas civilisationens!
Esaias, kap. 2, 9, II.
Den tid skall komma,
när blodig hftcnad
och vapenrustning '
i eld förbrännas,
när folk ej mera
mot folk sig reser
och intet örlig
pä jorden lärs.
Dä skola svärden
till plogar smidas,
d& skola spjuten
till liar krökas,
och ingen sargas
och ingen dödas
pä Herrens berg.
Då beta lammen
med leoparder,
då b v ila kiden
med unga pantrar,
då leder pilten
;,. Google
v. DREYSKS GRAF
de tama lejon,
och spenbam leka
med huggorms hSI.
Allt land skall fyllas
af Herrens kunakap,
som ha f vela vfigor
betäcka fälten.
Omkring Hans fana
församlas folken,
och frid skall vara
Hans ärestod.
September.
Uigiliz^d.,. Google
On m'a trompé.
Jag styrde dock ett stolt och mäktigt rike,
och stolt och tappert var det folk mig följde.
Bland jordens herskare fanns ej min like,
och Cesars lycka mig med lagrar höljde.
On m'a trompél
Jag var den stumma Sfinx, jag såga från tronen
på tidens oupplösta gåtor rufra.
Jag slog i fjättrar revolutionen,
och gamen var förvandlad till en dufva.
On m'a trompél
Ett atormigt haf, som stads mot stranden larmar,
det lättast rörda folk som jorden ammat,
det bar jag som ett barn i mina armar,
och knappt en blixt bar ur dess öga flammat.
On m'a trompél
En pYramid, och jag dess topp, var staten,
och sex millioner röster voro basen.
Ål massan gaf jag urnans lek och maten,
inlelligensen gaf jag lyxen, frasen,
On m'a trompé!
L;a.i...j.,.G00glc
ON M A TROMPK 1
Hur rördes för min tråd marionetten I
Hur var ej firan ett fOrsilfradt betel
Ogenomsk&dlig, stfidd på bajonetten,
begrot jag ordets frihet djupt i Letbe.
On m'a trompél
Hvad båtar ljus? Blott mörkret vet att tiga.
Ett dunkelt öde oas beherskar alla.
Jag visste, att min stjärna skulle stiga,
jag glömde, alt en dag hon kände falla.
On m'a Irompé!
Var äfven hon ett bländverk af demoner?
Ve, att mig allt, allt, allt, allt, allt bedragit!
O V&nis, gif mig mina legioner!
Arminius bar dem i spillror slagit.
On m'a trompél
Hvar äro dessa fala legoknektar,
som nyss för Cesars öm sig hesa skrikit?
Omkring mig ser jag blott ett folk som fåktar,
som dfir — och mig bar själfva döden svikit.
On m'a trompél
Och detta folk, så lätt som hafvets bölja,
det har dock burit mänsklighetens fana.
Om det förgås, hvem skall det efterfölja?
Skall (idena tornur ryckas nr sin bana?
On m'a trompél
Finns dock en Gud, ej blott del blinda ödet,
som slumpvis leder mänskans steg till målet?
...C.ooglc
Och måste alla riken sOka stödet
i rätl och sanning, starkare än stålet?
On m'a trompél
Skall man förstå uti en framtids dagar,
att folken haf^a hjärtan, ej blott magar,
att kärlek styrker och att hat försvagar?
D& stirrar bäfden på min graf och klagar:
II 8'e8t trompél
Sept«mber.
Uigiliz^d.,. Google
VÄRLDARNAS DANING
Världarnas danlng.
T^^Bl Qtrannaakadtl Ett ändlöst töcken,
T mer litt 8n ångan, mer glest än rOken,
det drifver rotlCBt i rymdetis öken.
Det tStnar, hopas och hopas mera,
det bar en kraft tilt att attrahera;
dä börjar massan till sist rotera.
Kring medelpunkten sig samla gfiraa
de tyngsta 3mnen och bli en kärna,
som glänser fram i en töcken sliärna.
Alltmera hastig blir rotationen:
en ring sig löser frftn kobesioneii
och slungas ut trän ekvators-zonen.
Af denna ring ses ett klot sig dana,
som rörs kring centrum i ringens bana
och strör ut andra med samma vana.
,, Google
SANQER 1S70
Sä danaa solar, planeter, m&nar;
Saturoi ring osa ej mer förr&nar,
ty han sin (orm af sitt ursprang lånar.
Vårt Bolsystem år en ö i fjärden,
fdrtStadt locken kring bufvudfaSrden.
Hvad fattas mer, för att skapa vSrlden?
Hvad fattas mera? Just icke myckef,
allenast början till hela stycket,
och slutet lämnas väl ock åt tycket.
Hvem gjorde töcknet, om icke mera?
Hvem gaf det kraften att attrahera?
Hvem gaf det puffen att först rotera?
Hvem gärdar kring dessa solar alla?
De blinda hjordar, hvem mi dem valla,
att de ej mötas och sammanfalla?
Och hvem har gjort dem så underbara,
omätligt stora, oändligt klara?
Är du den mästaren? Vise, svaral
Plats, plats för Andenl Glf Honom äran!
Hvar var du, myra, i tidens fjärran,
när mo^onstjårnorna prisat Herran?
O, når ät väsen utaf sekunder
Han gaf en blick i sin allmakts under,
bvi glömmes Han i värt högmods stunder?
...C.ooglc
VÄRLDARNAS DAMNG
Förutan Honom står aOnderbnitet
ett kaos, blindt af atomer knutet,
och slump ftr börjaD, och natt &r slutet.
Far fort att hamra din värld i smedjan,
o mänskotanke I Hen aist i kedjan,
där Ateratår blott en stum tillbedjan!
.,. Google
Aftonstjärnan.
Nu dagens sol har ändt sitt lopp;
mill barn, lyft dina ögon opp!
Se, stjärnorna, de brinna klara;
hvad äro deaaa atjärnori' Svaral
— Guds ögon, faderi
Äja, det är en vacker bild.
Men aftonstjärnan, klar ocb mild,
säg hvarifrån dess klarbet stammar;
hvems är det ljus i henne flammar?
— Guds berrlighets sken.
Ja visst, ja visst. Men, som du vet,
är aftonstjärnan en planet.
Du minns hvad en planet betyder;
hvem är det aftonstjärnan lyder?
— Guds vilja.
Jag menar: hvilken himlamakt
sitt välde henne underlagt
oeb tvingar henne utan ända
i samma cirkel kring sig vända?
— Guds allmakt.
,, Google
AFTONSTJÄRNAN
Nä ja. Hen kan du ej förstå,
att det är Bolens makt ändA,
som drager henne, liksom alla?
Hvad plir man dragningskraften kalla?
— Gads kärlek.
Han kallas tyngd och attraktion.
Men hvad Kr det som gör, att hon
ej faller in i solens skifva?
Hur vill den kraften du bes^nfva?
— Guds vishet.
Centrifugal . . . Men lät det bli;
du bar ju din astronomi,
och den är kanske ej si illa.
Af hvem har du den lärt, min lilla?
— Af Guds ord.
Gud Ofverallt! O, byt med migl
Mitt grand af lärdom ger jag dig,
om jag din barnatro förljenar . . .
Nej, byt ej gnid mot kiselatenarl
Uigiliz^d.,. Google
Gåtor.
Vet du d«n bok, aom dagens ljus förseglar
och nattens mOrker l&ter upp fOr digi
dSr hvarje rad en allmaktstanke speglar
och bvarje bokstaf är en värld fOr sig?
Förstår du de osägligt skdna orden,
fast ingen skrift de likna fair på jorden?
Vet du den hand, sona ristat
i nattens famn,
liksom i dagens sol, silt ijusbekrönta namn?
Om du det vet, sSg hvarför synens sinne
är skapadt af sä underbar kristall,
att jordens bilder måste dö därinne,
för att i del en himmel födas skall?
Hvi stär din själ så tanklöst omedveten
hvar dag vid stränderna af evigheten,
att bon sin rot och krona
ej mera ser,
när hon till stoftets värld sitt öga fäller ner?
Om du är blind, säg bur ett barn förnimmer
Gud öfver allt, det hela uti allt:
...... ...CooqIc
ett ljus i morgonrodnans brutna skimmer,
en tanke i bvar skiftande gestalt?
Hvi står det, som Sr doldt t6r högsta snille,
aå enkelt välbekant för denne lille V
Hvi fir all jordens visbet
en spillra blott
af hvad en oskuldsblick så långesen fUrstått?
u.a.i.z.d:,.G00gIc
S&NQER 187
Ny krigssång.
G k, töcken frän den natt som flytt,
att emot töcken strida,
och stöi ditt Bvärd af luft p& nytt
i moT^onmolnets sidal
Det är ett sår,
som snart förgår;
en skugga blott är mänskanH lif.
Hvad återstår
om fem ti år
af hundratusen kämpars kif?
Fall, hagelstorm, på tidens haf,
slå ringar på dess yta,
och i dess svalt den akur begraf,
som ej kan haf vet bryta 1
Om en minut
år svallet siat,
af dig syns då ett spår ej till.
En annan däkt
har hafvet väckt;
han dör, som du, och allt år still.
...C.ooglc
HY KRIGSSÅNG
Upp, Ijua af hdjden, du, aom vigt
till evighet v&r BtrSfvan!
Drag ut, att klart och aegerrikt
alft natteaa makt med bäFvan!
Din IjuDgeld al&r
ett dödligt aftr;
din flamma värmer tidena höst.
Om tuaen &r,
likaom i går,
står Hiebael på drakena bröal.
Slå ned, slå ned hvar uael bit
af mörkrets dolska kedja,
och vor' den än så oakuldshvlt,
aom ajälfva ljusets smedja!
Ryck maaken från
hvar falak demon!
Lya med din fackla, klara dag,
den töckendunst
af hopens gunst,
som aminkar lögnens anletadragl
Res högt- ditt atarka lifebaner
i ajfilfva dödena skugga I
Låt ariaregnet mer och mer
på torra öknar dugga!
Lys forakarns ateg
på dunkel väg!
Låt hvarje ädel kunskap gro
aom brodd i snön
och kaeta frön
till lägsU dal, till minata bol
- TopMut, adngw. IIL
,,. Google
SÅNGER 1«7
Dig bryter ingen töckenil
och inga hagelskurar;
du går som morgonrodnans pil
igenom nattens murar.
Ät döden såldt
är allt som stolt
sitt välde byggt på mörkrets här.
Med draget svärd
i stoftets värld
en Ande slår. Hans tid är när.
.,. Google
FOTSPÅRET 1 KLIPPAN
Fotspåret I klippan.
(Ny redaktion.)
Jag slod vid hällen pä brania slfand«n
at flodens väg.
Med stum förundran i härda klippan
etl fjät jag säg,
ett fjät eä tydligt, som uti sanden
man ser ett spär,
när barnafoten i muntra lekar
därölver går.
Nu slöja barnen i språng däröfver
med klack och tä,
men regnet sköljer de Ifitla spären,
och de lOi^ä.
Nu äro hälar, som borra klippan,
ej mer i brukt
hvems var den Eol, som har gått på stenen,
när han var mjuk?
Är det en sanning, alt fordom jorden
som lava flöt
och Btl graniten nr djupa rämnor
i dagen sköt.
L;a.i.ä.j:,.G00gIc
då var ju hällen som mjuka lavan
a& het i brand,
och mänekoEot har ej driatat röra
hane emälta rand.
Men ffir millioner försvunna aoibvarf
har Herren Gud
stindt ut en ängel till jordens lava
att gä hans hud,
att spörja grant, om en värld af skönhet
förmådde gro,
om där Guds afbild i frid och oskuld
fick fästa bo.
Och ängeln tryckte pä heta hällen
sin barnafot
men drog den äter med hast, förfärad
af brandens hol,
och flög till himlarnas tron och sade:
Min Gud, du bjöd
mig söka Eden, och se, jag funnit
ett klot i glöd.
Då kom en röst ifrån (rönens höjder:
>Se, detta klot
skall renas först uti eld, att taga
min älskling mot.
Ty ingen flfick vid mitt verk skall låda,
och ingen skall
förmäten skylla sitt väsens vagga
för synd och fall.>
uaii.^^J^yGoOglc
FOTSPiRRT 1 KLIPPAN
Och Herren lät sina skyar dugga
den svala flod
pä jordens lava, tilldess i blommor
och vär hon stod.
Men minnesgoda graniten gdmde
sitt änglaspär,
och mänBkan skall ej sin vagga skylla
för sorgens tår.
Uigiliz^d.,. Google
FSr universitetet
(Ny redaktion.)
Vi föddes i ett fjärran land
Tid polens Bnöbeläckta strand,
dSr lifvets lampa flämtar matt
i ständig kamp mot död och natt.
Vi äro sorgens barn Eörvisst:
vär vagga stod i nöd och brist,
vir blick var genom seklers rymd
af många bittra tärar skymd.
1 långa vintrar ha vi Ifirl
att hafva ljuset, ljuset kärt.
Långt mer än söderns rika Sll
vi älska, vi behöfva det.
Förutan det är natten 8>'art,
och villa vägen vet ej hvart,
och tanken famlar utan mål,
och slappa viljan har ej stål.
Man sagt om oss i fordomtid,
att mörka makters onda strid
i bei^et dolde solens glans
...C.ooglc
I MÖRKA TIDER
och klara oi&nens atcålekrana.
Men sångens milda välljud kom,
och sol och måne vände om,
att lysa mänskors skygga steg
i drifvor ulan spir och väg.
O att hvar gång en dunkel makt
vårt hopp, vår sol i berget bragt,
den milda sångens strängaspel
må rädda ljusets arfvedel!
Alt i Guds sannings återsken
en ädel bildning, hög och ren,
må blomstra fri och frisk och stark
ur nordens frusna ödemark I
Vi äro dock ett trofast folk;
vi höjde aldrig svekels dolk,
vi aldrig lyft förmäten hand
mot furste och mot fosterland;
vi spillt för dem med manligt mod
vårt varma, röda hjärteblod;
hvem är då den förmätne man,
som klagar oss för falskhet an?
Med hvilket svek, med hvilket brott
ha vi förspillt vår arfveloU,
förverkat denna rätt till ljus,
som hägnat våra fäders hus?
Den höga tankens foaterhärd,
vår morgonväkl i skuggors värld,
vårl finska universitet,
hvad är dess brott, som ingen vet?
...C.ooglc
SÅNGER 187D
Rör icke vid den makt, som gär
raed styrkan af en himmelBk vår
igenom natt och död och frost,
när svärden täras bort af roatl
Han Sr en Fenix, han stAr opp
ur askan till ett nyfödt hopp:
han kan en tid i fjättrar släs,
han kan ej dödas, ej förgåsl
En gäng, när dagens äflan all
förklingat utan äterskall,
när löcknen utan spär ha fljtt
och mänskoverk är allt förbytt;
dä st&r det kvar, det sanningsord,
det ljus, som dagades i nord
för samtid, framtid, mänsklighet
frän Finlands universitet.
u.a.i.z.d:,.G00gIc
Nya blad.
Långa vintrar ha förflutit,
sedan jag i vätens dagar
hedens ljung har sammanknntit.
Ej för Sra, ej fOr vinning,
blott [6r bjSrtale morgondrömmar,
knöt jag den kring ungmOns tinning.
Många grOna lOf i lunden,
gröna l&f onh unga tankar,
ha tCrvissnat sen den Btunden.
Men på hedens öde tufva
vftxa nya blad beständigt,
för att höstens dag förljufva.
Ingen vet hvem nu dem plockar
och om ån en tårna tankfull
lindar dem kring sina lockar.
,,. Google
Ingen vet om Ijungena knoppar
veckla ut flin röda blomma,
innan enö på bladen droppar.
Blyga doft af ödemarken,
ieke föddes du för bei^en
och den mänekofyllda parken.
All din ungdoms ärelystnad
var att kransa fosterjorden,
blomma gömd och dö i lystnad.
AlltfSr vek för lifvets höjder,
har i dalens dagg du speglat
ofta sorg och sällan fröjder.
Stundom säg jag vid din sida
ynglingar för ljuset glöda,
mfin för rStt och sanning strida.
Och n&r barnets blick förtrogen
log emot din friska blomma,
flög ett solsken genom skogen.
Full af undran och förfäran,
har du då böjt ned din stängel:
Dig allén, min Gud, ske äran!
Hvad ir jag? Ett stoft, ej mera
rö för vinden, sönderbrutet,
fläckadt Dtaf jordens lera.
;,. Google
Men nSr mellan löf en slriinma
faller på de via en a tufvor,
undrar skogen, att de glimma.
Allt hvad hSgst och bäst ocb renast
tatar ur ett mänskohjärta
är en ande suck allenast.
Och den oförtjenta gåfvan
är det bleka återskenet
af oändligt ljus därofvan.
November.
Uigiliz^d.,. Google
Leonard Fahlander.
Minns du en so mm ark v till, när solens brand
s& a ak i a slocknade i västan fjärdar,
del hvita huset där pä vikens strand/
fördystiadt af den mur, som det omgärdar?
Bor här ej friden vid naturens barm?
Ar icke bär, så skild från stadens larm,
den lugna hamnen fCr en stilla lycka,
som parkens sus och sköna blommor smycka?
Nej, vandrare, som kom så glad i håg,
du vänder härifrän bedrOfvad &ler.
Sä bitter är ej hafvets salta väg,
som här den tår en namnlös smarta gråter.
Här flämtar skymd, och slocknad ej likväl,
förnuftets lampa i en mSnskosjål;
här trånar efter ljus i mörka banden
den brutna, stoflomsnärda mfin skoanden.
Hår är de lefvande begraEnes bo;
men blott ett steg hårfrån år kyrkogården,
' Lappvikens vårdanstaJL för sinnessjuka, naturskönt be-
lägen invid Helsingrors
c...,,Cooglc
LEONARD PAKLANDER
där inga drömmar atöra grafvens ro
och kvalen slumra under minnesvärden.
Du lycklige, som lifvets fröjd begär,
fdrBtfir dn huiu dyrt det offret är,
för den som kunnat välja bättre öden,
att här bo mellan vansinnet och döden?
Det var en man, som detta offer bar
för mänskors väl i långa, långa tider,
den man, som först i Finland grundat har
ett hoppets bem för ejfilens mörka strider.
Här fogade han hop, på kärlek rik,
en brusten länk i själecs mekanik;
här gaf han son ät mor, ät make maka,
åt vänner vän ur grafvens natt tillbaka.
Hur lugn, hur mildt beherskande han gick
bland detta folk, som ingen regel lederl
Det var som såg hans djupa tänkarblick
i själens bottenlösa afgrund neder.
Vilddjuret, löst från hvarje mänskligt band,
sig krökte undergifvet för hans hand;
det stilla grubblet, Irefvande i dimman,
såg i hans blick den första riddningsstrimman.
Hvad djup af kärlek, ljus och inre frid
behöfs ej där, att så mot mörkret strida!
Och när hans krafter sviktade därvid,
stod där en trogen maka vid hans sida
och läkte sjuka hjärtan, honom iik,
med modersömhet, blommor och musik,
til Ide SS i välljud smälte smärtans tårar
och vissna höstar blommade som vårar.
L;aii.o.j.,.GoOgIc
LybltSndare i tankens n< han var,
och dock så fifirdlös i sin barm han gfimde
det oSer han för mänskligheten bar,
alt han sig själE och världen honom glömda.
Sä oatvändt, si fast af viljana stål,
hans blick var riktad mot de högs la m&l,
att allt det glitter mSnskor efterfika
med dtrena kungamantel gällde lika.
Nu har ban tagit ut aitt korta fjät
till grafven, till sin granne där pä atranden.
Hans gamla skyddslingar föratå ej del,
de stirra liknöjdt, obekant pft sanden.
Törhända, undangCmd vid griftens gnu,
Btär likväl en, som förts från natt till ljus,
och med hans tär, ur tacksamt minne vaknad,
sig blandar foaterlandets tack och saknad.
Vis eller däre, hvad är mänskors släkt
för Honom, som allén, allén är ljuset?
En skugga blott, en vilsen aftonfläkt,
som irrar famlande mot faderahuset.
Du bfigsta Ijua, fullkomna du och stärk
dem, som pä jorden verka här ditt verk,
och när, aom denne, de i mödan dignat,
låt. Herre, deras minne bli välsignadtl
14 November.
Uigiliz^d.,. Google
HERTEL THOHVALDSEM
Bertel Thorvaldsen.
Kantat vid hans sekularfsst, firad al Konstnärsgillet
den 19 November.
Hvems &r den milda rOst,
som ljuder sä IfingtiFrån
igenom natt ocb bOst
ocb stridernas fjärran d&n?
Det fir odödliga gracer
p& Helikons vårliga kullar.
De vira i festlig ffigring
den evigt grönskande lagern
kring konatnftms strålande panna
och sjnnga årtusendens hymner:
Ära ske himlamea konung I
Af Håna kraft har lifvel sin blomma.
Skeld brister
i blodigt sla|;,
svärd mister
sin udd en dag.
Makt bryles,
och glans förgår,
lust bytes
i sorgetår.
;,. Google
SANQER IHTO
Men det, som de himmelBka makternas val
har vigt till ett vittne i skuggornas dal,
det brister ej mer,
det kan ej förgå,
det störtar ej ner,
det mfiate bestä
odödligt . . .
Ly ek saligt leende
med bägaren Hebe st&r.
Åt konatnärn räcker hon
sin eviga ungdoms vår.
Drick Let hes IjuQiga nektar,
glöm jordens sorger och vinning,
och lef i den vår, som fläktar
kring himmelska väsens tinning I
För nya »ekler, som randas,
din marmor leFver och andas.
Ära ske bimlames konung!
Af Hans kraft har Hfvet sin blommal
Uigiliz^d.,. Google
VID STÖDENTHtrSETS INVIGNING
Vid Studenthusets invigning.
26 November.
Vi bygft ett fäste
p& morgonrodnana berg.
Vi rest dess mnrar
af hoppets roaenfirg.
Den mulna skymningsstunden
belog vår dröm i g&r;
i dag på fasta granden
af h&rd granit han står.
KVARTETT AF STUDENTER,
Var hälsad, nordens hlyga tärna!
Din kärlek har fOrbytt vår drOm till verklighet.
I stenen ristfts i&
din UDgdomsvarma tro.
KÖR.
Nollönens rosiga timma
lifvar den gryende dag;
an fifver höstarnas dimma
kastar hon vårws behag.
11. — TOpdåa, Sdngtr. DI.
,,. Google
SÅNQER 187
Lyckliga, leeode tider,
hopp«ta och kfirlekena stund,
vigen till manliga etrider
ynglingens glada fGtbundI
TAKKOR.
Vi tänkte på eder i fjfiiran dal, .
när tysta vi sutto vid BOmmen.
Vi virkade glada stndentens sal,
vi kransade lyror i drGmmen.
STUDENTER.
Vi tänkte p& eder i ljusets strid,
när sknggoma skymde vårt sinne,
en skyddande ängel stod oss tredvid:
det var edert älskade minne.
Vi tänkte på dig, o våit foaterland,
når vårliga skOrdarna gunga.
Gud signe bvart ax pä Finlands atrand.
Gud skydde de gamla och ungal
STUDENTER.
Vi tänkte pä dig, o dd Ijasets makt,
för hvilken vi lefva och strida.
Ombågna all tid vår trogna vakt!
Valkyrian slår vid vår sida.
HELA KÖREN,
(Finalen iir Kung Carla jagt.)
En stjärna går upp vid nordanfjäll; .
hon brinner så glad i bOsllig kvXll,
...C.ooglc
VID STUDENTHUSETS INVIONINa
hon skiner p& sjS, p& moar och strand,
och hon Ir vår kSrlek till fosterland.
Hon lyser v&rt mål p& naltlig stig,
hon vinkar oss huld till sig, till sig,
hon kastar sin glans på kämparnes graf.
SSU den för henne sitt hjärteblod gafi
Vi gfirda en mur allt Finland kring,
vi binda v&r tro med f&steriog,
vi ställa vårt brfist mot vägomas svall;
v&r brinnande klrlek är Finlands vall.
Stå solig och lugn, vår ädla bygdi
Vi värna din frid, din framtids skygd,
vi famna din strand med band uti band;
stå starkt, stå ljust, o vårt fosterlandi
u.o.iz.d:,.GoOglc
SANOBR 1870
Ludvtg van Beetbovens minne,
Konstnärsgillets sekularfest den 17 December.
Det stonoftr ute. Brak ooh hvirfveMnd.
Kanonen ryter, krigets lAgor brinna.
Europa rodnar. Folkens lärarinna
ser barbariet klOaa hennes kind.
Men ej Ur krigets tärar, bragd och strid
&r denna dagens lagerkrona knuten;
hon kransar IjuQig, Stakande och blid
en mänsklighetens seger, full af frid,
och binder hop ett sekel i minuten.
Såg mig den rOst, den lyckliga, som talar
till alla folk, till hTarje månskobrOst;
hvars språk förstås i Himalayas dalai
och ljuder vfilbekant i polens hOst;
Bfig mig den makt, p& en g&ng stark och vek,
som vingar barnets oskuldsfulla lek,
Bom eldar ynglingen f0r f&drens ära,
som fä^ar ungmOns blyga kinder skära
och fin när lifrets afton skymmer blek
förmår den frusna snCn att blommor bfiral
Det Sr musiken. Det är ftnglasSngen
fr&n alltets onämnbara harmoni.
...C.ooglc
LUDVIQ VAN BEETHOVENä MINNE 1
som i det brustna stoftet ligger fången
och kfinaer eig i tonen åter fri.
Det är den fallna, bundna mfioskoanden,
som i sin trängtan, skakande på banden,
uppsamlar hvaije fjårran äterljad
af sin så bittert sSrjda frid hos Gud.
Och liksom Ijoset bryts i molnens dimmor,
så fårgas tonerna i mänskans barm
&D glada, leende som solskenBBtrimmor,
tn veka, sorgana, trotsiga af harm,
än stormiga, som hafvets vilda dån,
In lugna, som ett fridsbud långtifrån,
än majestätiska, som stjärnors flamma,
i hymner till den hOjd, hvarfrån de stamma.
Om na så outsägligt rik och skön
är harmonin — om no si utan like
år tonens ändlAst vida kungarike —
hor mäktig måste han ej varit där,
som bortom grafven än dess spira bår I
Det år den konungen vi minnas här.
Musikens barndomsaaga går tillbaka
till söderns niklergal och nordens vaka,
till OrfetiB och VäinämOinens sång.
Hon var naturens barn vid källans språng
och härmade kaskadens sori i lunden.
Men när den hvite Krist i världen kom
och m&nskoandene Ifingtan såg sig om
på samma gång mot höjden och mot grunden,
då löstes tonens vinge, som var bunden,
då Sek det outsägliga gestalt,
och jordena glädje, jordens sorg försmalt
L;a.i...j.,.G00gIc
i harmonin, som hade ord för allt.
Då kommo mSatarne med Mjda knän
i Guds tillbedjan. Sekler mnno h&n,
årtusenden begrofvo sina strider
i kyrkans lofsftng. D& kom Bach omsider
att prisa under Öppen himmel Gud,
dé. klädde Haydn musikens konst till brud,
dä hördes Händels halleluja d&na,
och d& kom Moxart, som ett vingadt bud
Mn gracers värld, att tjusa och förvåna.
Nec ultra! Ij&d det. Tonernas palats
skall ingen bygga högre. Mellan jorden
och himmelen finns icke mera plats.
Men se, en yngling, som förnam de orden,
steg, oförvSntadt stor, ur skuggan fram,
djupögd, b^rundande och allTarsam.
Han mitte hela höjden af den himmel
och hela djupet af den mSnskotår,
emellan hvilka tonens skala går
i ständigt böljande melodiskt vimmel,
och fann ett ändlöst rum, som återstår.
Han visste knappt utaf att, än så ung,
han hade byggt ett torn på Mozarts fäste;
han hade stigit högre än den bäste,*
Ludvig nan Beethoven var tonens kung.
Ja, konung var han, som det högsta fjället
sin krona reser Öfver molnens lopp,
när morgonstrimman tidt i hanegftllet
den snöbetäckta kedjan lyser opp
och dalens småsten yfs alt i dess skugga
få svalkas af de ariaregn, som dugga
L„ ......C.ooglc
LUDVIG VAN BEKTIIOVENS MINNE
ifr&n den vSldige titanens topp.
En jStte var han, Bom ifrftn sin borg
skg Ofver lifvets trånga markoadstorg
längt, l&ngt emot de obekanta landen,
som hägra dir i skyn vid himlaranden
och bjuda, hOjda Ofver strid och sorg,
ett hopp ffir hjärtat och en hamn tOr anden.
Han var en ocean, som i sitt svall
har samlat taaen strOmmara strida fall.
Hvad fJJre honom tonens konst har skapat,
det har han andats io, ej efterapat,
och andats det i välljud äter at,
men omsmält och fSrädladt dock till slnt.
Så stiger oceanens sslla våg i tCcknea
och faller som fOrsGtmad dagg igen
att med välsignelse frin himmelen
bevattna rikt den ofruktbara Öknen,
och långt från hafvet, där man icke ser
den forna vågena tnmmelplatser mer,
ej hOr en snck af böljans sorl mot stranden,
förnimmer man dess sOtma ån i sanden.
Beethoven sj anger nr ett månskobrOst
all sorg, all strid, all outsäglig trånad,
all oförklarad frOjd, all namnlOs tröst,
och hvarje ton är ut oårt hjärta lånad.
Han gifver &t naturens tankar rOst
i blommig vår och i fOrvissnad hfist;
han låter alla tidens missljud storma
i hån mot himmelen, men griper dem
i deras Gfvermod och fOr dem hem
till källorna fOr harmonin att forma
sig där till hOgre samklang på hans bad
,, Google
SANQKR 187
och lösta, Ofvervunna, prisa Gud.
Del är det himmelska till sist, som s^ar,
det hOgsta, som i slutackordet higrar,
det goda, aom ur Bmärtans graf uppst&r,
det ädelt skOna, oförgäDgligt sanna,
som reaei in i dOden hOgt sin panna,
det eviga, som fram ur tiden går.
Och dfirtSr står han &n som en kolosB
långt ötrer seklets stormupprörda vågor
fSr hvarje folk, som frågar tidens frågor,
ffir vSrlden, fCr Europa och för oss.
Och därför står han här i kväll med blida
Ijusflammande gestalter vid sin sida,
bestrålad än af minnets stj&mekrans. '
Ej dagen blott, en eftervärld är hans,
och hvilka blixtar genom tiden Ijunga,
de fjärran sekler skola länge sjunga
Guds lof och lifvets skönhet med hans tunga
och oförrissnad lager knuiBa än
musikens kung, Ludvig van Beethoven.
' Beethovens bild var omgifven af en elektrisk Ijuskiels
och vaktad af genier.
u.a.i.z.d:,.G00gIc
KN TROGSn TJENARINNA
Är 1871.
En trogen tjenarlnna.
Ifemti &r stod hon på vakt
TJd gam) a ladagården,
boll ko ooh kalf och lamm vid makt
med aldrig trfitta vården.
Det var en böjd af Ofvermod
att föra in en ann metod,
ån den bon allrabäst Urstod.
Hemfödd var ju bvarenda ko,
det måtte bon ju vetal,
som både dem i skog ocb mo
så ofta eflerletat.
Når deras tid var kommen dock,
med Bamma vänskap, samma lock
hon ledde dem till döden ock.
Hon var uti sin ålders vår,
nåt bon vid gården hamnat,
och hennes raska tjngu år
vål ock en fåstman famnat.
;,. Google
om hon det ansett mddan v&rdt
alt elOsa bort den tid hon lärt
att Gnd till bättre ting beskärt.
Ty karlatag tog ejälf hon med
och skonade ej näfven.
Hon bar eia säck, hon högg sin ved,
och noten drog hon äfven.
Och om hon hade d& sin smak
att rtSka gärna sin tobak,
var det pä orten vanlig sak.
Men blef hon ntan hem och man,
tog hon det ej förläget:
allt hvad hon här i gården f«m.
det var som hennes eget,
och gärdens barn i leder tvä,
de voro hennes barn ocksä:
>De brås pä v&ran elakt ända I*
Hon gaf dem alla skilda namn
och kor att hälla kära.
Det var en frJJjd att i sin famn
till ladug&tn dem bära
och bjuda dem frän hfllan sen
den bästa bunke, blank och ren,
som ej bestods åt hvar och en.
Omsider flyttade hon ner
till liten stuga egen.
Det var ett gästfritt nattkvarter
för fattiga frän vägen.
L;aii.o.j.,.GoOgIc
EN TROGEN TJENARINNA
Sitt ringa brj}d hon delte dk
och rftknade ej stort dårp&,
om d&lig tack hon kunde (i.
Men fr&n den tåga kojans dörr
¥ar icke långt till g&rden.
D&r var hon hemma, Uksom förr,
och höll den gamla vården.
Den enda skillnad var, att ja
hon knnde bjnda barn och fra
på bastå och p\ kaffe nu.
Spinnrocken gick, och vätven led,
och bastun rSkte bogen.
Behötdes tjenst, så var hon med,
för alla flink och trogen.
Det var som fordom Lotta Svärd:
man log, når gamman var på fird,
men tack och heder var hon värd.
Förrfin hon tfinkte själf därpå,
sä var hon gammal vorden,
men känd af minsta barn ändå
sä väl som utaf hjorden,
och alltid glad och alltid nöjd,
vål ock tCr litet gyckel höjd,
men gladast öfver andras fröjd.
Till gården nu med ny metod
en arrendator trädde.
Hon silade med sorgset mod
den sista bunkens grädde
,,. Google
och tyckte det b& BSllsamt var,
att ajälfvB gräddeo, gul och klar,
den gamla gardena mfirke bar.
Dl var det alut. Hvad hade hon
pi jorden mer att göra,
når hennes kor de legda hjon
pfi bete skulle fOra?
Till Otverloppa i denna vtrld,
gick gumman &n ett år sin fäid;
det var fOrbi med Lotta Svflrd.
Om påsken gick hon nOjd till ro,
liksom att rum beställa
i evighetens lugna bo
tdr matmor bland de sfiUa.
De hade följts så troget åt,
och snart var bådas kalle våt
af Bommarr^nets tysta gråt.
Men vid hvarandras sida ån
man ser, som därförinnan,
husmodren hvila som en vfin
med trogna tjenarinnan.
Och Han, som allaa börda bar,
sin lön också åt henne spar,
som trofast i det lilla var.
Uigiliz^d.,. Google
VID KONSTNÄRSGILLETS ittSFEST
Vid konstnärsgillets årsfest,
6 Februari.
Hvem har samlat de moln, som på himmelen gå?
Hvem hu bCljorna mitt, som mot strfinderna alå?
Hvem har r&kuat de lif, som en flyktig sekund
ha fullftndat sin rund
och ffi^itts i de åndlSsa rymdernas blå?
De ha stigit som dimmor ur dalarna opp,
de ha droppat sin daigg, de hg vandrat sitt lopp,
och när moi^nen kom, rar dår icke ett spår
af det lif, som i går
var så stolt i sin Iflan, ak djärft i sitt hopp.
Blott af f& år ännu på det hfistliga haf
ell försvinnande åken, dSr de seglat i kvaf,
och det fladdrar, det fijt. — Det ir Minnet, som in,
likt en trOslande vän,
med sin fackla belyser de drunknades graf.
M«i den eviga makt, som ej dOden berOr,
har de glömda ej gl4mt. Han till ljuset dem för.
...C.ooglc
och ban rftger dem med aitt cättfirdigB ord;
ty ett rykte pil jord
Sr ffir honom ett akam, som med vtgoma dOr.
En Bt&lbepsnarad Norna står
pft askan af det flydda ir
och på sin sköld af koppar slftr.
Draktftnder hon i vSrlden a&tt,
och ingen statskonst har förstått
alt hejda hatets Cfverm&tt.
Allenast tjua af höjden kan
i världens strid bli öfverman
och lysa jKmets tid i bann.
Hvad naran ån råldeta kämpe bär,
hur glittrande han än sig klär,
han mänsklighetens pöbel ftr.
Och vapenlöse ställe vi,
att vittna mot hans barbari,
en ljusets adel, hög och fri.
Vi prise ingen blodig dat,
ej storm, ej våld, ej hämnd, ej hat;
vår värld är tankens fria stat.
Ät snillets kamp för ädelt vett,
åt sanning, ljus och mänskorätt
allena ärans pris vi mStt.
...C.ooglc
VID X0NSTRÄR8QILLBTS ArSFEST
Deaa valplats är vårt segertSlt,
desB vittnen i vår spets vi stfillt,
deas bjftltar har vår hyllning g&llt.
Nu alute vi i minnets famn
det flydda årets flydda namn
tAr efterv&rldenB fjfirran hamn.
Från sunnanbygd, från nordanetrand,
från vånnere krets, från fosterland
vi räcka sknggoma vår hand.
Allt det vi aktat bOgst och bSst
må vara här en älskad gSst
och adla Konstnärsgillets fest.
Immorteller och lager vi linde i dag
kring de bleknade skuggornas vissnade drag
och kring alla på jord, som i tider af järn
firo vakter och vfim
för de himmelska makternas trampade lag.
Och vi samle i bild till en lefvande krans
denna tidernas vakt i ovanskelig glans.
Hen den eviga Anden är en uti allt,
fast han växlar gestalt,
och allt skOnt är håna verk, och all ära Sr hans.
u.a.i.z.d:,.G00gIc
Konstnärens maka.
Josefina Ekman, fOdd Plpping:3kaid, t S April.
Hon räckte honom gladt ain hand
på lifvets tSrnbestrSdda strand,
hon sporde ej hvad lott han bjfld,
om det var Inst, om det var nöå,
om han &t henne räckte
sitt armod eller öfverflöd.
Hon aCkle ingen annan lott,
ån tryckas till håna hjärta blott
och dela, mot hans sknldra bSjd,
håna nederlag, håna segerfröjd,
hans aena aftonskfmning,
som dagern frän hans middagshöjd.
Hvar aolglimt på håna lefnadsstig
i hennes öga speglat sig;
bvart tOme, som håna hjärta nätt,
det kände hon i dubbelt mätt;
hvar band, som räcktea bonom,
den tryckte hon igen sä godt.
N&r han rar svag, af striden trOtl.
nfir konstnfirshjfirtat hälft förblfidt.
.,C".ooglc
Konstnärens maka 177
d& var hon stark, då var hon varm,
då stödde hoD sin kämpes arm,
och Gud allena visste
den strid bon har i egen barm.
Ocb världen sfig bans namn i glans,
all ära, all triumf var hans;
bon stod där med sin Öppna famn
okänd i sknggan af bans namn,
i lyckans dag förläten,
och alllid dock bana trygga hamn.
Nu är bon borta. Hvad finns kvar
i denna värld af hvad hon var?
Ett öde bem, en graf, en tär,
en vissnad krans från hennes bår:
hans minne, det skall lefva,
så länge Finlands konst består.
Kanske skall dock en annan tid,
som rörd och tacksam stannar vid
en tafla, fall af friskt behag,
med aktning minnas än en dag,
alt utan konstn&ins maka
fanns icke detta penseldrag.
Men Han, som engång döma skall
vår själfviskbet ocb svaghet all,
Han mäter med fullmftlig vikt
det trogna hjärtats tillförsikt
ocb den ödmjuka kärlek,
som allt försakat för sin pligt.
15 April
- TopeUuB, SåTtgtr. III. , - t
L;,.....,C.OOglc
Karl Collan.
Ord till Benskens hymn tSr de dflda.
19 Septsmbsr.
Sakta dör såDgen
bort flfver aångams grät.
Tonerna stiga
i bCoer upp mot hSjden.
Stormen har omvändt
bladen i lifveta bok;
Kristus ful lande
hvad stoftet ej fJlnnåddet
VSn, som oss flydde,
Slskade, saknade 1
Kärlekens tftrar
droppa på din urna.
Fäderneslandet står
hSatklädt omkring din b&r,
kransande sonen
med sina sista blommor.
Slockna förklarad,
strimma at ftdelt Ijuel
L;a.i.ä.j:,.G00glc
KARL COLLUl
DomnH i vftllJDd,
fagraste bland toneri
L&ngt, långt i Finlands mo,
vidt öfver strand och sjö
furorna susa
dina s&Dgers minne.
Uigiliz^d.,. Google
Blommorna pä Karl Collans graf.
19 September.
Där blommade kransar på grafrens mull,
de voro s& sköna och bjärta:
där doftade rosor för kärleks skull
och liljor för trofast hjärta.
Och eklfif var där fOr manlig dygd,
reseda fOr Sdmjukt sinne;
syrenen betydde tosterbygd,
löfkojan ett älskadt minne.
Dem virade barnen i skolans sal
i rika, vackra festoner
till tack för lärarens ädla tal,
till tack för sängarens toner.
Och nu var höst i de dOdas etad,
och Ififven började falla;
men solen sken genom molnet glad,
och Guds ord tröstade alla.
...C.ooglc
BLOHMORKA PA KARL COLLANS ORAF
Nir s&ngen klingade sakta bort
och daggen fuktade marken,
då var dSr ej mftnget öga torrt
i hela den vida parken.
Se det är minne som sent fOrgår;
det I Snar v Bl lifveta möda,
nSr kfirlek klBder en hSat till vår
och tårar i blommor flöda.
Krist gifre, när blomstren här lOrgå,
att vi till himmelen vådje,
att alla som bär i tårar sä
uppskära en evig glädjel
Tr. 23 Septeml
Uigiliz^d.,. Google
Ekenäs seminarium för folkskolans lärarinnor.
Invigning den IZ Oktober.
Upp, fosterbygd, upp, modersarm
pti himdramila etrandl
Pryd nu din dotters blyga barml
I dag bon fått en gåfra vann
af Guds den Hystes band.
1 dag bon af sitt folk bar ffttt
sin Ifinge glOnada arfveloti
af ljus för fosterland.
De gula blad af bOsten tag,
ocb pryd din gård med dem,
ocb bed med dina barn i lag;
i dag Sr en vUlsignad åtig
för många tösen bem.
I dag sås framtid. Fröet når
till många, många fjärran år,
ocb ingen vet till b vem.
Stå upp, du dotter af rår bygd,
du vårens fagra knopp;
räck alla Finlands barn ett skygd,
ocb av&r alt fostra dem till dygd
...C.ooglc
EKKNAS SEMINARIUM
och Herrens fruktan opp,
att intet kan dem eblja hSr,
hvad språk Sn deiae tunga bir . . .
Ett land, ett folk, ett boppl
Du fått ett högt, ett herriigt kall
intill din lefnada slut
att med din trogna kårlek all
bevara m&ngaa fot för fall
i frealelseng minut
och gömd, kanhända glömd också,
i många spad a hjärtan så
Guds rikes skflrdar ut.
Gud lOne all din tri^na vård,
Han styrke mod och band;
Han signe denna plantegård,
nix vår år grOn, når höst år hård,
till fröjd fOr hembygds strand,
till endräkt, kårlek, ljus och frid;
Gud signe nu och i all tid
vårt finska fosterland I
Uigiliz^d.,. Google
Ar 1872.
Finska rytteriets marsch ! trettlåra kriget.
I.
Den snöiga nord är vårt fädemealand;
dar sprakar vfir h&rd pfi den stormiga strand,
där v&xte vid Bvirdet vär seniga arm,
där glödde för tro och för ära vår barm.
Vi vattnade i Nevana bad v&r frustande häst,
han sam öfver Weichseln så glad som till fest,
ban bar Öfver Rhen vårt h&mnande stål,
han drack utur Donau kejsarens skål.
Och rida vi fram öfver alfttter och däld,
så springa ur hofvama gnistor af eld,
så haglar vfirt hugg som ett hammarslag,
så Ijnsnar för världen en framtida dag.
II.
Var tröst, du som suckar i mörker och band I
Vi komma, vi komma, vi lösa din band.
Dir pustat ej trSl i vår frostiga nord;
tribome vi rida i fält fOr Guda ord.
L;a.i.o.j.yGoOgIc
FINSKA RVTTEBIETS MARSCH 1 TEETTIÅEA KRIGET 185
Vid Breitenfeld vi togo Pappenheim i t&t famn i
vi skrefvo pfi Kronenbergs brfnja vårt namn;
vi svedde grått skSgg för Tilly vid Lech;
vi blödde med kungablod vid Liilzena hack.
Och rida vi långt från vårt nordliga spår
till glödande drufvor och blödande Bår,
så smattra trumpeterna segerbad.
Ho^ in, tappra led I Fram! Hed o?s är Gud.
Uigiliz^d.,. Google
Selma oct> Fanny,
Säng vid hundraårsfesten till Franzéns minne.
9 Februari.
Vid Blfvene atrand i norden
knöt Selma blyg sin krans.
Hon var ett barn af jorden,
en dagg i morgonglans.
En yngling stod vid forsens rand,
och Selmas oskuldetulla hand
band i hans första lyra
natur och fosterland.
Sen såg han Fanny luta
sin kind mot purpurskyn,
dSr skogens toppar sinta
vid aftonhimlens bryn.
Guds rikes skdna barn var bon,
en ljusbild från den Högstes tron;
och Fannys änglatårar
ha helgat lyrans ton.
Så många vintrar snflga
sen dess på älfvens strand.
,,. Google
SELMA OCH FANNY
och skumt ir sängams öga,
förriBsnad ELr hans hand.
Men lika ang är Selmas v&r
ocb lika himmelsk Fannys (&r,
och lika varm Md lyran
hvar ton till hjärtat går.
Vid vaggan låtigt i norden
de mötas nu i dag:
det Ijufvaate på jorden
b&r himlens anletsdrag.
Nu kransar Selma lyran grOn,
nn böjer Fanny kn& så skJtn,
nu smälta jord och himmel
till ett i deras bSn.
Uigiliz^d.,. Google
Orlglnala skuldsedeln.
'ill en Inndtdagamaii, som begurde ae originala förbi ndelaen
pA Finlands tackaamhetsskiild (ill Sverige.
Skuldsedeln vill du se — originalet,
det sekelgamla, aom förbinder oss
till tack mot Sverige? Hvaiför ej? HSr Sr deti
G& först ett steg i aOder öfver viken
till esten, till v&r broder. Fråga honom
hvad lott han burit och hvad nu han Srl
Gå sedan österut. TrSd fram på vida,
oCfverskådliga, fruktbara al&tter
långt mot Ural, och fråga kumlen dfir
om de förgångna folk, hvarthän de gått,
hvi de ej lefva, hvi på deras ^fter
med möda letar forskaren ett namn.
Oob om då smyger skygg vid flodens str&nder
en fattig Iscberemisa, oatjak, mordvin,
i djurhud klädd, med vildens ridda blick,
med hedendomens mörker i sitt hjärta
och ingen mänsklig kunskap under pannan,
så fråga af ven honom om hans lottl
Han skall, som esten, svara på din fråga,
att också han en gång var stark, som du,
...C.ooglc
ORIQINALA SKULDSEDELN 18!
och fri, som du, och rik på avedjemarker
och boskapshjordar och en framtids hopp.
Men fråga icke mer — v&nd skyndsamt åter
från dessa stepper till ditt fria land,
och jämfQr oss, dig aj&lf och dina brSder,
med dem där bortal Mät med oförvillad
och rattvis blick hvad seklerna beskärt
åt dem och oss — vår frihets gamla gmnd,
vår arfslott i Europas rika bo,
vår lag, vår sed, vårt vetande, vår tro;
och om du då år blind, skall kyrkans mur
och domarsalens bord och skolans b&nk
och bondens plog och handtverksmannens hyfvel
och hamnens skepp ock dina städers torg
och sist din egen stämma svara dig:
h&r Sr skuldsedeln! Här är allt ditt land,
som vittnar om hvad du i arf har fått
af våiterlandetl Utan denna skald,
förmStne frågare, hvad vore du?
Du vore tsehuden, som gått under jorden,
du vor' ostjaken, irrande på heden,
da vore esten, tyngd af seklers ok,
och aldrig hOjde du i folkets rådsal
din fria rOst till tacklSst, tanklfist hån.
Så skulle de dig svara. Om du sSger:
vi bOrdat skulden at med blod, med aska,
med hjältebragder och med store män;
och om du säger: det är vi som sådde
värt kom i askan; det är vi som byggde
vårt hui or gruset; det är vi som buro
i oförskyllda fejder hårjams hugg
och bävade nr seklers natt och sorger
,,. Google
sJlNGEH 18TS
vftr nutids frihet, IjuB och sjSltbeetånd;
di BTar&r hXfden: detta allt år sant;
rif Bönder skuldebrefret — med ett villkorl
Jag löser dig från alla forna band,
nåt atjålken vfixer utan rot, när axet
ej mera prisar sån inga mannens möda,
når det förgångna ej är nutids grand,
når minnet ej år hoppets bamdomevagga,
når vandram trampar på ein trogna staf,
när Taxen man förnekar ynglingsär,
når folken nppstå utan ljus och värme,
som svampar i en dimmig natt ur jorden,
och när historien, trött att allt försona,
belönar otack med en ärekrona.
Gå, handla som dig lyster, du är fri.
Slit sönder sedeln. Ingen annan domstol,
än gämingamaB frukt, skall döma dig.
Var man för dig, det år din falla rätt;
men tro ej mer din stridakamrat i nöden;
han skall förräda dig. Tag dig till vara
för detta barn, aom du har älskat, vårdat
och fostrat upp; det skall förneka dig.
Hvar adel kSnsla i ett mänakobröst
är själfviskhet ; hon ljuger, ljuger blott
och tänker blott på sig . . . Gå, frågare,
är du nu nöjd? Är nu din räkning kvitt?
Farväl I Nog stå vi utan den valutan,
och gamla Sverige lefver oss förutan.
L;o.iz..j:,.GoOgIc
DRAKTÄNDER
Draktänder.
Na ål det T&r. G&, sAningsmaD, till tSlten,
8& ädla frönl Det är en bOrdig jord.
Så komi Så IJubI Så fniintida rika hopp,
men eå ej blåst, att da ej skördar storm I
I mån af Finlands folk med skilda språk,
hvi sån I drakens tänder ut i jorden
och minnens ej, att dåraf växa npp
beväpnade, som skola sönderhugga
bvarandra och ett sargadt fosterland?
Hvi sliten 1 den ärorika fanan,
Bom genom sekler skuggat samma leder,
i tvenne trasor till ett hån för vinden
och skrifven på den ena: forntids minne
och på den andra: nutids, framtids rätt?
Liksom man kunde rycka tidens lemmar
ifrån hvarandra, stymparel
Gå, flagga
med ena trasan där, förmätne, du,
som, stödd på våetetlandets minnen, nekar
den tid, som är, att vara vuxen son
...Ciooglc
SANOEEt 1S72
af fådera hyddal F&fåogt är ditt trots.
Ställ dig mot forsen, bjud hans starka bölja
att vinda till sin ringa bälla &terl
Gå ut en väidag på det fria fältet
och bjud dess tegar stanna kvar i snön,
bjud, om du mäktar, gräset att ej gro;
förtrampa furans gröna skott i ljungen
och säg till henne: blif den dvärg du vari . .
Du med den andra trasan, oförvågne,
som glömt den lifveta skola, där du lärt,
yfs, alt du i ditt oerfarna högmod
i går var intet och i dag är allt I
Är du den vår, som födts nr vinternatten,
så rota dig t kärlek, ej i bal;
l&t allt det lefva, som har kraft att lefva
och mod att älskat Slut det till ditt bröstl
Den dag skall komma, når det hör din röst
och den i stycken slitna fanan formar
sig äter hel att trotsa tidens stormar.
Hvi susar där en annan vind i björkens,
en annan där i granens krona nu?
Är han ej en, den sekelgamla skog?
Har icke samma tufva fostrat alla
dess skilda stammar, alt den ljusa grönskan
må blandas med den mörkare och vandrarn
må fröjdas &I ett växlande behag?
Säg ej i sekler samma sommarsol
och samma vinternatt på båda ned?
Hvi säger då den ena: jag är skogen,
och jag är skogen, svarar stolt den andra,
när öfver båda hänger på ett bår
den yxa, som till marken båda slår.
...C.ooglc
U RAKTAND ER 1
Hvad Herren Gnd så landfaet har tflrenat
i lust och nöd, i natt och BommarljuB,
det skall ej mänskan störta kull i grus
och skilja åt det som till ett var menadt.
Välan, var björk, var gran på samma strand,
men framför allt var son utaf ditt land,
det gamla, kära, enda, odelbara,
som ej kan lefva och fOrakingradt vara I
Klyf ej det fäste Herren helt dig gaf;
hugg ej med vänster hand din ht^ra af I
Ditt hjärtblods pulsar i dem båda flöda,
och med dem båda skall ock du förblöda.
~ Topetiu», Sdnger. III
Uigiliz^d.,. Google
SANQBR 1ST2
Magnus von Wrlght.
studentsång vid invigningen af hans minnesvård.
2S Maj.
Son af ditt land, det älskade och Ijufva,
slumra h&r under Finlands gröna tufval
Fädemealandet sänder fridens dufva'
öfver din urna.
Stråle kring vården, där ditt namn vi skrifva,
vårarnas fägring, vinterns hvita drifva;
sjunge hvat morgon kring dess dunkla skifva
lärkor af hGjdenl
Frid öfver sorgen, som värt hjärta sårar!
Ära ske Gud, som torkar alla tårar!
Lof ske Hans namn, som Ifiter minnets vårar
blomma i kärlekl
' Värden prydes af en hvit dufva i marmor.
L;o.iz..j:,.GoOgIc
HBiaRIX GABRIEL PORTHAN
Är 1873.
Henrik Gabriel Porthan.
De Socrate — del ir ett 1
Jag ser, ni goda mönster ej fSramått,
och om vi nägra barbariemer l&mne,
så fil latinet ötvez hufvud godt,
expoaitionen redig, theais prydlig
och Gonclaaionen, suo modo, tydlig.
In summa, unge man, ni e&ger r&tt,
att vishet 9r de hOge gudara g&fva;
Ifigg endast till, att hon ej köps ak lätt
och allra minst beskärs oss nSx vi sofva.
Men hvad är det ni skritvit här till sist?
Att iSocrates står öfver mänsklig brist*,
att »världshistorien \iggar vid hane fötter»,
att ilifvet skjuter sina bjftrterötter
i tänkarns panna* . . . Bah, stryk ut det däri
Det dar är fraser, och hvad gör det här?
Vid dessa ord en purpursky beetänkte
studentens kind, där, Ml af ungdomsmod,
ban för den vidtberömde lärarn stod.
Hans barm slog högt, hane öga blygt sig sänkte,
han sade (på latin, som seden var):
...C.ooglc
196 sAnOER 1873
— PrcBclare rir, det var på er jag täaktel
— På mig?
— Jag tänkte — var atudenteoa »var,
i det allt högre pä hsns kind steg glöden —
jag tänkte pk hvad ni för Finland är,
har ni osb UCvete djupa vishet |är,
har ni har tolkat våra dunkla öden,
hur detta folkets ande fOrat i er
har vaknat upp, för att ej aomna mer,
och följer er i Ijuaete kamp till döden . . .
Han tystnade. Håna öga glänste vått,
hans at&mma svefa i känslans Ofverni&tt,
han velat böja knä, som för monarker.
Di tog den store mästarn lugn hans band
och visade vid öppna fönstrets rand
oktobersolens sken på strand och parker.
— Se — sade han — hur solen glimmar glad
på äppleträden med de gula blad
och gyllne frukteri . . . Yogling, när ni prisar
den gamles ära, minns, att nästa vår
bär i sin barm de frön, som hösten sår,
ocb nästa sommar deras kraft bevisarl
Jag är det trädet med de gula bladen,
och gångna sekler blommat ut i mig;
men ni är våren, som står näst i raden,
i er skall fröets halt bevisa sig.
Välan, så bSr den frukt jag ej kan bära,
ocb minns, att detta är den gamles ära!
Den unge mannen stod mot fönstret böjd
och sökte ord, men kunde finna inga.
Han kände sig på engång stot och ringa.
...C.ooglc
HENRIK GABRIEL PORTHAN
och mfiatarn Återtog, med blicken höjit:
~ 1 våra dagar växer baetigheten
af slSktets framateg med kvadratens mfitt.
Jag är ett faktum, ni är möjligbeten:
välan, fOrmä bvad icke jag förmftttl
Ni år en nng, eo oamnlöa, okänd man,
omätligt rik, fOr att ni hoppaa kan;
men faller ni i dag, skall ingen veta
i morgon hvat man edra epår skall leta
på jordene yta. Blott en moders tår
kanliända droppar på er unga bår.
Nåväl ... byt edra sköna tjugu år
mot mina aextil Tag mitt namn, mitt rykfe,
min långa möda, anm e& rik ni tyckte,
min blick i hälden och min nötta staf,
min skatt af minnen och min nära grafi
Gif mig i byte edra krafters knoppning,
er ungdomsvär, er strålande förhoppning,
och ro mig i er båt på tidens &lf
till nya aeklere obekanta stränder,
där detta folk, bur än dess lott sig vänder,
skall återfinna på min graf sig själfl
. . .'Ni svarar ej? Ni vill då icke byta?
När byter morgongryningen sin lott
med kvällens sol, som redan bar förgått,
när hennes sken förgyller Auras yta?
. . . Stryk ut er fras om Socrates, min vän,
och böj ej knä för dödlige som brista!
Böj knä för Honom, lifvet, sanningen,
som tändt i mänskors bröst sin gudagnista
och som — hur högt ni än beundrar den —
dock var det första och förblir det sista I
u.a.i.z.d:,.G00gIc
Matttilas Calonlus.
Där atod en man med vfilfriserad lock,
med hatt i hand, med ryggen krökt i bige,
med blicken Admjuk, segerviss ändock,
liksom han redan sig vid målet säge.
— Herr prokuratom känner min merit,
och ffir jag sysslan, skall jag med all Bit
tör vederbörande mitt nit ej spara.
— Godt, herre, med ert nit är ingen fara.
Jag känner er. Ni är en flink juriet,
ni tog esamen utan brist,
ni praktiserat mer än mänga andra,
kort sagdt, merilema kan ingen klandra,
och kompetent till sysslan är ni visst.
— Jag f&r Odmjukaat tacka för den heder
herr prokuratom täckes visa mig,
och jag skall alltid . . .
— Nej, var god, sitt seder,
och spar er tack, tilldess den lOnar sig.
Br moder letver?
Uigiliz^d.,. Google
HATTHIAS CALONIUS 199
— Ja, Bom Gud behagar.
— välbärgad, hoppas jag, och Ijcklig nog
att ha en tacksam son på gamla dagar?
— Jag smickrar mig . . .
— Det gör ni ej med fog.
Jag känner allt. Ni sk&ter edra baler,
ni lefver godt, ni som en furste bor,
ni räknar ej p& tusende riksdaler
fOr en mätress, min herre. Men er mor,
er mor hon stickar strumpor för betalning,
och medan sonen slösar som en galning,
sä blandar hon ain enda läckerhet,
sin droppe mjölk, med vatten, som ni vet,
emedan han, som Iftg rid hennes bröst,
förgäter henne nu i ålderns höst.
Se där meriten, som jag främst beaktar 1
Begär ej tjenst af mig i detta land,
som fir er moder och som ni föraktarl
Det skall ej lämnas Hkyddalöst i en hand,
som Bjälfvisk söndersliter hvarje band.
Kan jag till någon tjenst för öfrigt vara
för er och edra likars stora skara,
var god, genera er alls icke, säg!
Den fine herm slank bugande sin vfig
och svor inom sig öfver jesuiter,
som blanda i en tjenstemans meriter
det, som alldeles ej till saken hör.
— Hvad tusan d — r rår väl jag därför?
Uigiliz^d.,. Google
Kraft och ära.
NogI Nämn ej mer om mfinskors pria,
dar hjälten står i lykteU glana,
där tänkarn dyrkas gud avi s
och snillet kröos med lagerkranBl
De sola sig i eget ljus,
och »Srane tempeb fir det bos,
d&r de med Roms Cesarer
upprest bland gudarne sin stod
för egen lust och öfvermod.
Men om de ville blotta allt
bvad deras själ med natt betäckt,
och om de b Age sin gestalt
i evighetens morgonvftkt,
och om ett svärd klöf sjSI frän kropp
och de sä nakna stode opp
tör egna domarblickar,
som de fCr allmaktsAgat stft,
de skulle h^t bekänna dä:
Allt bar jag (ätt af dig, min tiud:
min hjältekraft, min tankes mätt,
L;a.i.ä.j.,.G00gIc
KHAFT OCH ÄRA
mitt anillee eld, min lyras )jud,
min lycka och min lefnads lott.
Men af mig själf jag intet ärtt,
och intet, intet jag förvärftj
allenaat synd och mörker,
i bvilka jag fSrutan dig
går ständigt vill på jordens stig.
Och om din hand ej mer mig höll,
och om din skänk du återtog,
så vore jag det löf, som föll
förvissnadt i en ändlOs skog,
s& flöt min lefnads droppe, kort
och utan spår, i sanden bort,
och natten tog min åra
och alet den sönder med förakt
i trasor för den Högsfes makt.
Men lof ske Gud, min rot alltid,
i hvilken all min kraft består,
jag kämpar ock milt släktes strid,
jag kan hvad mänskomakt förmår;
och därför är min fria fröjd
att, djupt i stoftet nederböjd,
för dig, min Gud, bekänna
din allmakt och min vanmakt all,
all din all fira vara skall.
Och förrän jag din ära stjäl,
och förrän jag förnekar dig,
förr må försmäkta kropp och själ,
förr må din band förkrossa mig.
;,. Google
SÅROER 1878
fCiT m& mitt namn fOrgätet dO,
aom aftonvind p& sommarsjö,
fOmtan spår och minne;
men du, min Gud, min kratt, min frid,
skall lofvas högt till evig tid I
Uigiliz^d.,. Google
FÖRR OCH NU
Förr och nu.
Fordom i barndomsdag
drog jag i härnad ut,
väpnad med avärd och apjut,
slog mina stolta slag
vidt öfver gård och park,
IBllde med hand som sved
nasBlomas här till mark,
mejade tistlar ned,
kände ej sorg, ej harm
ens vid en blommas fall,
när hon i stridens larm
föll på den gröna vall,
offrad, när hjälten
mätte med segrar
lifveta lopp.
Nu, när jag grånad går
tyst i min bamdomspark,
granskar jag hvarje apfir
i den förtrogna mark,
fruktar att trampa på
minsta förvissnadt strfi,
L;a.i.ä.j.,.G00gIc
sAnQER 18T3
kysser rBnimkelns blad,
hllaar hrar nässla glad.
Ack, de ha vuxit app
djopt ur mitt Täsens grund,
drackit ur samma luft,
badat i samma dagg,
blommat i samma ljus,
blickat mot samma
strålande atjämor,
de, som jag!
Uigiliz^d.,. Google
NYKARLEBY SEMINARIUM
Nykarleby seminarium för folkskolans lärare.
Invigning dsn 1 September.
F&r våra Agon atir ett Herrena under,
och om vi tiga, måste ålierii tala
och lian vittna hår i skCrdena stunder
om Honom, som kan takta och hugsvala.
Ty engång skola våra barn förtälja
för sina barn, hur detta land var ilde,
när frosten kom att tegens gröda svälja
och jorden uppalök hundratusen döde.
Och åtar skola våra barn förkunna
hur Herren Gud sin gissel log tillbaka
och lät osa, aom tr&n döden återvunna,
sä oförvintadt lifvets lycka amaka.
Sä skola vi vär Gud och Fader lofva
i lust och nOd, från släkte och till släkte,
och bruka rätt hans otOrakyllda gåfra,
när han från döden oas till lifvet vSckte.
...C.ooglc
aJLnoER 1871
Nu, nir vUsignelsen som manna regnar
P& alla Ifilt, nir grOda utan like
den glade äkermannena Qgon fignar,
nu skola vi så plantor för Guda rike.
Nu skola vi bereda såningahtuen,
där ftkermlnnen gå åt norr och sOder
med ädla ErOn och lira många tnaen
att tjena Gud och gagna sina bröder.
Vi 086 icke ur de uaU brunnar,
dar vårt förnuft af Gud står öfvergifvet;
vi så uppå hans grund, som oas fOrkunnar,
att han är vägen, sanningen och lifvet.
Och du vär Herre Krist skall växten gifva,
ty utan dig ir mfinskoverk en skutta,
och ulan dig vi ofruktbara blifva,
gagnlösa moln, som Ofver heden dugga.
Led oas, du världens ljus, som lyser alla,
att för din klarhet jordens skuf^or vikel
Låt oss, o Herre, ej i mörker fallat
Upplys oas, styrk oss, led oas till ditt rike!
I dag är hfistens fOrsta dag;
förvissning är naturens lag,
och mörkrets tider stunda.
,,. Google
NYKARLEBY SEMINARIUM
Hur rann du, h Ostens timma, opp
så blomaterprydd som vårens knopp,
så klar af ljus, så rik på hopp?
Ack, ak&nt ftr detta kfira land
i akogars prakt, med spegelatrand
och aol och eommai^rönska ;
men dubbelt skAnt fir skogens sus
och sol på glada vågors brus,
när detta folk en gång fått Ijua.
Då är det vår och blomstertid,
om ock en höst med atorm och strid
sin dunkla skugga kastar;
då ljusnar dag, då flyktar nöd,
då strömmar mjölk, då växer brOd,
och armod byts till OfverflOd.
Ty vishet är den bäaU lott,
förmer än guld och marmorslott
och kosteliga pärlor;
den vishet, som af Herren är,
som vittne om bana allmakt bär
och lifvets ädla kunskap lär.
Och vishet är det bSata ar
för alla folk och tidehvarf
i Guds den Högstes fraktan.
V&lsignadt är det tolk, som fått
af Herren denna arfvelott;
det folket växer atort och godt.
,,. Google
SiNOER 187S
V&lBJgnad är den dag, som vigt
ett verk så stort och firoribt,
som ljus f6r folkets hyddor;
välsignsd &T den grOne strand,
som korats at af Herrens hand
till fönster för sitt fosterland;
till fönster mot Guds vida virld,
dfir solen lyser bondens h&rd
och Btfidar gladt hane stuga;
dSr ruset skyr Guds klara dag,
d&r ordning, trefnad och behag
med milda seder bo i lag.
Hur mycken kraft, hur mycken håg
till värf, som dagen aldrig sig,
ha ej förspillts i eanden,
ffir att de ej sitt m&l ha sett,
för att dem ingen vSg beredt,
och fOr att ingen stöd dem getti
Hen lof ske Gud, från denna stund
skall snart pi Finlands fasta grund
ej man, ej kvinna lefva
som myran i den mörka dal,
förskjuten atan eget val
flin lyckligare likars tal.
Fullbordad Hr i Herrens namn
den trefaldl fosterländska hamn
för andens väg till ljuset.
.,C".ooglc
NYKARLEBY SEMINAIilUM
Allt Finlands folk är Tordet ett:
nu taQar det i dygd och vett
med samma mål och samma rätt.
Var h&lsad, ädla hfird af ljus
vid P&ijfinne i vftgors sas
på Jyväsbyläs strSnderl
Var hälaadt, angå systerbo,
så rikt på hopp, aå fast i tro
på Eknis tallbekrOnta mol
Var bäkadt, allt vårt finska land
från Bottenhaf och älfvastrand;
vi skola dig ej svika.
Vi skola, tre i ett förbund,
föryngra dig från denna stund
på Gads och våra fäders grund.
Dårtill, allsmåktig Gud, oss gif
din sannings kraft, din Andes lif,
att vi må starke varda,
att släkte efter släkte må
välsigna denna dag och få
till dig i ljusets rike gå I
U — Top^us, Sånger. 111.
Upl.z.U:..GOOgIC
SÅNGER 18 74
Är 1874.
Johan Jakob NordstrOm.
sang vid minnesleslen den 21 Ha].
Lag skall hfigna den ringes hydda,
vald Bhall rika, och r&tt skall skydda,
ljus skall dagas ar skuf^or flydda,
makt skall vSxa ur viljans jfirn.
Fosterbygd, som i vårens dagar
glömt den hOst, som din sol förjagar,
minne den Bon, Bom i Btarka Isgar
sökt i makternas kamp ditt värnl
Fjärran jordas på Mälarstranden
kämpen, frejdad i nordanlanden.
SvenBk är giafven, och finsk var anden:
Herren hägne hans andes ro.
Än hans mäktiga ord oas mana:
rätt skall ristes på folkens fasa,
laj[ skall vägen till frihet bana,
mannakraft skall i norden bo.
L;a.uä.j:,.G00gIc
Neva.
Din barndomskslla var på Finlands åsar,
där drftck du lif vid Saimaa gröna stränder,
där bar du fiskarns bäl och klippana mfisar
och sköljde obekanta svedjeländer.
Sen har du genombrutit bei^ens bräddar,
ffirgåtts i Imatra, stått upp ur grafven,
bredt snfihvit duk på tjugu forsars bäddar
och plöjt i Vuoksi din väg till hafven.
Oöfverekådlig, som en framtids öde,
ett haf af sötma, böljor al kristaller,
nedsväljde Ladoga ditt djärfra flöde,
liksom minuten in i seklet faller.
Hen seklet droppar ned i evigheten,
minutens suck vill ock odödligt lefva,
och droppens väg, där han går fram förveten
till ändlös, strandlös ocean, är Netia.
...C.ooglc
! SÅNQER 1874
Allena blfi i land som dimmtiD tScknar,
allena ren i dyn ntaf moraser,
allena akCn och mild, går du i öknar,
dftr skrämda fly naturens hulda gracer.
Hur makligt lugn du syns med silfveryla,
igenom Ijungbevuxna hedar glida,
tilldeBS da hör kanonens åskor ryta
och ser palatser glimma vid din sida!
Halt, ensling frfin den undangömda norden I
Du famnar en af världens metropoler.
Titanen, som beherskar halfva jorden,
betraktar dig med gyllene kupoler.
Du stannar ej? Du binds med bro och boja,
du läggs i nyttans ok med last och flotta,
och mSnskoakarorna pä stranden stoja,
liksom för att ditt finska lugn bespotta.
Och isen fjättrar dina fria vågor,
och hästens hofvar trampa pä din panna;
omkring dig stråla kvällens tusen lågor,
men intet, intet bringar dig att stanna.
Makt, ära, hot och hån, förakt och lystnad,
glans, storbet, gnid från alla jordens gmfvor,
allt speglar du med samma stolta tystnad,
som nyss du speglat ödemarkens tufvor.
...C.ooglc
Du rena jungfru, du, hvars böljor blicka
som himlens blfi, så oskuldsfulla, glada,
o, hvilken drggg har du ej nödgats dricka,
förrän du ffir i hafvets svalka bada.
Dock stundom, när dig västan vin den barmar,
i vrede dränker du den stora staden
och lindar dina fruktansvärda armar
kring kejsarstoderna och pelarraden.
Du drömmande najad frän Saimaa stränder,
vill du också på lek beherska världen? . . .
Vänd oml Din sed var ej att sluka länder,
blott att försvara gamla fosterhärden.
Dn är den lysta kraft, som allt kan bära,
den tåliga, som kan försaka, bida,
den lugna, som kan älska, hoppas, lära;
allenast bojor kan du icke lida.
Och därför går du atolt, beständigt stegrad,
igenom berg och kärr och stad och riken.
Från Finland kommer du, och obesegrad
du återvänder till den Finska Viken.
Juli.
Uigiliz^d.,. Google
SANQER IS 74
Robert Wilhelm Ekman.
t
I.
Den tid, när Finlands Mueer längesedan
med svedda lockar flytt från Aijras strand,
brann dar en stjflrna &n i natt och nedan —
en m&lare, den främste i sitt land.
Han stod där kämpande mot mark och rubel,
han slod så ensam, oförstådd ocb arm;
dock glödde snillets eld osläcklig i bans barm,
än brännande i kval, Kn flammande i jubel.
Han kom till Åbo, kallad dit att skänka
en hemtös, värnlös konst ny tillförsikt.
Död var Lanrceus, Finnbergs duk var änka,
och blyg ocb tvekande gick Magnus Wrigbt.
Men Robert Ekman band de brustna länkar,
han tog den taderlösa penseln opp:
allt — eller nSstan allt — hvad sedan blef dess hopp
har hvässt sitt blyertsstift vid Åbo ritsals bänkar.
Han kom frän Bom, frän Hälarna knngasalar;
han var en ung, en ärelyslen man;
han kunde dröjt i lyckligare dalar
,,. Google
ROBERT WILHELM EKMAN 215
och skördat guld och lagrar, ockai han.
Hen för hane unga mod fanns intet hinder:
han trodde på den kraft som allt förmår,
han ville smälta snön i Finlands kulna vår
och stänka Alpens glöd på finska ungmöns kinder.
Hans lust, den var det dittills ouppnådda,
det Btora, djärfva. — Kungligt slöseri
med tankar, lllasioner, grymt förrådda,
men ståndigt nya — kraft och fantasi —
sjal af ett barn, som åt sin docka fröjdas —
en gubbes flit — en goases ystra ras —
en ynglings tjusta blick för hvarje kvinnlig grace;
se där det element, hvaraf en konstnär slöjdasl
Han målade gestalter, Ijufva, bjärta:
för ro skull en, för nöd skull en, och en
i sydländsk skönhet sprungen ur hans hjärta,
belyst af idealets återsken.
Hans dagrar strålade, hans fäi^er glödde,
och sjönk hans penael stundom, mänskligt svag,
till flyktig ögonlust, han skref i stora drag
dess ånger på det kors, där Nådens Furste blödde.
Mer fosterländsk skall ingen konst oss gläda:
han grep det finska folket vid dess härd,
han band det vid sin duk, han lät det träda
för första gången in i bildens värld.
Och detta folk, en trumpen arbetsmyra,
blef mildt och älskvärdt under mästarns hand;
det stod där lugnt och stolt i kamp för fosterland;
det slöjdade sin plog, det strängade sin lyra.
L;,....,C".OOglc
Ei6 SÅNGER 1ST4
Sea gick ban ut till sagans löchenfjärdar,
alt mejsla dimman till en fast kontur.
Forinlfisa skuggor långt från diktens Tttrldar,
de Gngo kropp och sprungo fram därur.
Nyfödd, i nya skapelser och tider,
sjöng Väinämöinen nu fCr sjö och skog,
det gyllne Sampo smeds, och Pohjas tfirna log,
och Lemminkainen gick med trots till nya strider.
De mSateTkloke, de som m&ta dagligt
med skräddarmått ett snilles bredd och längd,
de funno mytens töcken obehagligt
och Väinämöinens n&frersko befängd.
Det var för högt för dem till Ukkos boning,
det var för djupt för dem till Tuonis natt;
de fingo pysslingar, men inga gudar fatt
och satte sig i lugn att döma utan skoning.
Men Zeus allén har makt att slft titaner;
de passa icke in i vanligt mätt.
Den man, hvars pensel öfver oceaner
utaf årtusenden har mäktigt g&tt
att djupt nr mytens dunkel åter väcka
en stor, förgäten, längst förgången värld,
han har eröfrat mer än hjälten med sitt svärd;
den mannen skall dock ej enhvar till axeln räcka.
Och har han felat, var han ja den förste;
och högg han blindt, så röjde väg bana bugg.
Vi, som i Lapplands klyft så girigt törste
att böka efter guldets minsta dugg,
vi borde ej med rika gmfvor slösa.
,,. Google
ROBERT WILHELM EKMAN 2
Den arm, som brSckte kopparbergets port
och brutit djupens malm — den hade vi ej bort
först lämna utan stöd och sedan sönderklösa.
I tratti &r bar Robert Ekman striden,
i trots, förtviflan, aeger, nederlag.
Hans goda fé, hans maka, gick ar tiden;
då akymde aftonen för stridens dag.
Med sexli vintrar och en ynglings sinne,
flat källans vig otOmligl rik hvar stund,
men Ofrer en vulkan, som, hSrjande sin grand,
till aska briinde allt — och nu är allt ett minne.
II.
Hvad återstår? Det är en slutad saga,
som sijfes om vid hvarje konstnärsgrift:
>Där föll en gång en man> . . . Men hvarfSr klaga?
Vi läste ja så mången minnesskrift:
Han var så flitig, denna goda själen,
och något har han visserligen gjort,
fastän man ock, tyvårrl har mången brist fArsport;
men den, som hädan gått, man trampar ej på bålen.
Oc^h de, som uti Ii f vet sönderslitit
hans konstnärssjäl, af veka fibrer väfd,
de undrade att deras uddar bitit,
alt pelarn lAll, när han var undergräfd.
Och de, som lämnat honom åt hans öde,
föi^äten, ensam, stapplande och arm,
de ryckte vänskapsfuUt en blomma från sin barm
och kastade dess doft på mullen åt den döde.
...C.ooglc
I sAnOBR 1874
Men alla vårens blommor mfikta ick«
ge färg Åt dritrorna på konBtnSms graf,
och alla loford, dem vi efterskicke,
fOralöa ej de (örnen litvet gaf.
En fläkl af kårlek, som i tadlet blandas,
&r som en vårluft dfver nordens snö;
fSnitan sol och vår skall konatnäm frusen dö:
git dSrfdr honom dem, så länge ån han andas 1
III.
Jag jäfvar dagens vrånga dom och slakten,
som stå f6r nära meningarnas split.
Jag vädjar (ill den tid, när morgonväkten
af eftervärlden glömt båd' hat och nit,
när det, som nn förhåfves, varder ringa,
när det, aom nu fOrtrampaa, väser atort
och det, som synes nu förblOdt, tillintetgjordt,
skall i odödlig glans nr Lelhes skuggor svinga.
Då skola andra följa Ekmans bana
och öppna himmelsvidt för framtidsdag
de nya världar, dem han djårdea ana,
men ej förmått att gifva klara drag.
Det fmska folket akall hans lager vira,
hans namn skall långt i tidens fjärran gå,
nlr ingen mera minns den obekanta vrå,
där recensenten fällt sin sönderbmstna spira.
Ty hvarje verk skall at sin mening dömas;
det bästa af en konstnär är idén.
Hans svaghet dör, hans brister skola glömmas,
hans tanke lefver, blir hans bautasten.
c...,,Cooglc
ROBERT WrLHELM EKHAN 21{
Och dSrKr mfi V\ lifvets kamp «j sOrja,
när Robert Ekman kämpat ut sia atrid
och faDit p& sitt verk vid tröakeln a( den tid,
Botn skall fullborda allt hvad han fick endast bSrja.
Oktober.
Uigiliz^d.,. Google
SkogsskSflingen.
De plundra dig, mitt land I De s9lja dig.
De slita af din varma vialerklädDad,
aom drinkaren med fräcka händer säljer
sin modera tröja tör ett uselt rus.
Väl var du arm i a)l din rikedom;
vål lät du dina skSna, stolta turor,
de dankelgröna, jftttestarka söner
af snöig nord, förmultna utan gagn;
väl var en yxa förr i odlarns hand
Ijusbringaren i öde nejders skogga,
banb rytaren för europeisk kultur,
luft, frihet, mänskorätt och dagligt bröd;
men nutids yxa gir som dödens lie
fram öfver moar, dalar, fält och kullar
och mejar utan miskund barn med gubbe,
den branta fisens sommarglade yngling
med kärrets mossbelupne veteran.
Allt faller, allt förödes. Dfir hon framgär,
där stupar grönskan, tystnar fågelsången,
där blottas för bebyggarns trötta öga
den vilda, döda, ofruktbara grunden
...C.ooglc
SKOOSSKÖ FLINGEN
af nrtidg hfillar, dem naturen l&nge
barmhfirtigt dolde under akogens IScke,
och findlös, liflOs, hopplOs breder aig
i häriams apar polcirkelna fidemark.
FAr hvad, mitt land, Ki hvad förh&rjas du?
Har hungern fiter g&stat dina bygder?
Begilr han stammar, icke bark, som fOrr?
Har väldig ovän ryckt emot din gräns?
Vill du med akogens bräte skydda dig
och dina hyddor mot barbarers pilar?
Ack nej — du står med Atverfyllda lador,
med rikligt bröd i fredena sommardagar,
och ingen ovän hotar dina portar,
blott dina egna söner sarga dig,
och andra bygdera svultne gamar kretaa
kring dina stränder, vädrande elt rof.
För redbar flit, för sälla framtidaskördar
förvandlas ej din gröna akog till guld:
med detta guld skall öEverQödet froaaa,
med detta guld akall girigheten ockra,
med detta guld skall därakapen aig hröata,
med detta guld akall ruaets kopparpanna,
som slukar dina skördar, som förgiftar
din hyddas frid och mCrdar dina söner,
beständigt fyllas och beständigt tömmas.
Därtill behöfves det. Men plOjams möda,
en idog slöjd, en tyst, förnöjsam flit
och tankens segrar, lifvets mänskligt ädla
och anspråkslösa måtta skall förgätas
för detta vissna löf, en hastig vinning,
för detta lyckans väsenlösa spöke,
som är en flyktig rök, ett sken, ett hån.
L;a.i.ä.j.,.G00gIc
2 SÅNGER 1874
Hrad rCr det desse kloke fOr i dag,
om morgondagen skall med bittra l&rar
begrftta deraa villor? Efter dem
mfi floden komma, blott, i den aekand
de lefva, bSgams gyllne nektar atrOmmar
och nOjet bländar, hopen dem beundrare
Hrad angår dem ett öde, hKtjadt land,
en tmsen ödemark i poJena kedjor,
ett Knt bedåradt, sist fOrhungradt tolk?
HKr ej den vida världen mänskan till?
Han kastar bort den pressade citronen
och väljer sig en annan; land som landl
När da, mitt land, afklädt din vinterpftU,
begrafvet i din bottenlösa drifva,
dä andas ju dQd|;rafvame ej mer,
och för den lumpne tschud, som efter kommer,
skall pi Amerikas, AustralienB slepper
dock återstå en mänskotom oas.
Hen vi. Bom älska dig, aom ville kISda
din mo med skördar, dina kirr med hjordar,
ditt folk med Ijas och dina hem med dygder,
vi sörja öfver din förvildnings dag.
Vi tro ej på ett guldregn i v&r snö;
för osB finns ingen annan väg till välstind,
till ljus, till frihet och till mänsklig lycka,
Sn bön och arbete och enkel sed.
Det finns ej annan rikdom, som består,
än Guds välsignelse och tålig kraft.
Tro icke klangen af förgyllda bjällror,
som ila dig, mitt land, en kväll fOrbil
När den förgått, står ödemarken kvar.
O att du kunde, medan än de klinga.
...C.ooglc
SKOGSSKÖFLINGEN
fOraimma deras spruckna Ijad, f&rrän
du fOljer dem bedOfvad bort i natten
och vaknar frysande i drifvan upp t
Förstår du oss? Vi kunna icke tänka
lt>i 0B8 en annan strand vid lifvets baf,
ti kunna icke sälja, icke byta,
fOrräda eller glftmnia dig fSr alla
de jordens paradis, som bjudas oss,
och därtör är värt ord en lans af stil
mot dem som kunna och som vilja det.
Säg sedan att vi smädal Kalla oss
vanvettingar, som blanda diktens drömmar
i verklighetens nyttiga förvärtl
Vi kunde svara dig, att detta allt
är genomlefvadt, icke drOmdt; vi kunde
för dina fötter kasta trasorna
af mänskolycka, samvetsro och hemfrid,
förh&rjade af detta nsla guld,
som nu i strOmmar rinner in och ut.
Men du förstfir oss icke. Andra släkten,
som efter komma, skola se tillbaka
på våra dagar, sägande med harm:
Arftagaren fann i sin faders hörnskåp
ett oförvfintadt kostbart testamente,
ett kapital, som syntes outtömligt.
Hvad gjorde han? Tog han det vist i vård
alt blifva, räntebärande, hans bröd?
Nej, han förslöste det för stundens rus.
Guldäpplen mognade på furans gren,
på enrisbusken skeno silfverfransar,
på gärdsgårdastören hängde röda dnifvor,
allt landet var i rosenskimmer klädt;
L;a.i.ä.j:,.G00gIc
men ack, det var en dcöm, och drSmmar elä,
som alla veta, i ain motaata om.
Frän denna tid fir åsens hjässa kal,
stenkumlet naket, fältet ofruktbart
och äkem akyddslSs, Qoder, bScker, sjöar
&n härjande, än vattenfattiga
och eldens flamma närd af tiael tor! . . .
Den första fattigdomen, manligt buren,
vai välmakts tider, jämförd med den andra,
som glömt arbeta, glOmt sin ädla konst
att gladt försaka, nöjdt med ringa lott . . .
Land, git oss äter dina mörka skogar
och våra låga hyddorl Tag vårt guld
och sank det ned i dina djupsta käri,
allenast vi behålla kvar osa själfva,
arbetets ära, kärlek, be^fast tro
och Guds välsignelse i enkelt bol
.,. Google
DE HELIGAS KRONOR
De heligas kronor.
Jag ser från låbtam den fyllda kyrkan
där tuBen andar i mSnakohamn
med aamma böner och Bamma dyrkan
tillbedja Herrens, den H6gateB namn.
Den akSna oi^In Guds Sra sjanger,
och paalmen ljuder så andaktsfull.
Guds ord det faller i själens bunger
som ariaregn Ofver åkermull.
Hur många. Herre, hur få kanhända
af dessa tusen odddlige,
som aina böner till dig uppsSnda,
skall du en gång i din himmel se?
Ack, många skola förinnan kvBlIen
med världens vindar fly bort från dig.
Ditt ord skall falla pä härda hållen,
på trampad vfig och på törnestig.
— TDpeKnt, Sånger. IIT.
,,. Google
SÅNGER 18 74
Men nfifra. Herre, dem du utkorat,
de B kol B dock dina portar se.
Hvar äro de, aom ej vfirlden dårat,
hvar äro dina utkorade?
Hvar äro de, som bland alla dessa
i Lammets blod sina kläder två
och sist med kronor uppå sin hjässa
snShvita, rena fdr tronen stå?
Hvar skall jag se dem bland dessa många?
Upplys mig, Herre, i denna stund,
och låt mitt dödliga öga fånga
en skymt af själarnas dolda grundi
Är det de bästa, &r det de sämsta
för världens ögon i denna rad?
Är det de ytterste eller främsta,
som skola bo i din helga stad?
Måhända änkan i sorgekläder,
mäbända tiggarn, i trasor klädd,
och pr&sten, som för ditt altar träder,
och nattvardsbarnet vid kalkens brädd?
Ack, dessa andar sig dölja alla
bakom förseglade ffingselruni,
och om de stiga och om de falla,
år mig fOrdoldt, ty min bitck är skum .
...C.ooglc
DE HELIGAS KRONOR
— Då faller plötsligt en aolshenBatrimma
fr&n kyrkans fönster vid middagstid,
klar, som Guds Gga i vfirldens dimma,
mild, som en stråle af evig frid.
Jag ser dess lysande linie dragen,
jag ser den falla på en gestalt,
allena bländande hvil som dagen,
när hvaltvens shnggor fOrdunkla allt.
O, Hvar från höjdenl Syn, som mig gläderl
Där bland de tusen finns en ändå,
BOm skall en gång i de bvila kläder
med helgonkiona för tronen stå.
Hvem är den ende? En man? Bn kvinna?
Ett barn? En åldring? Jag det ej ser,
gestaltens former i ljus försvinna,
som borde den ej till jorden mer.
Snabb flyttar strålen, som bvalfvet fårat,
och allt i dunkel på nytt sig klär.
O, du den ende, som Gud utkorat,
jag vet ej hvem du på jorden ärl
24 November,
Uigiliz^d.,. Google
Advent
Vi vSnte din dag, o, Jesu Kristi
Vi vänle stunder och tider,
i mörker och törst, i synd och brist,
i månB& sorger och strider.
Och natten blir oss si läng, sk Ifing;
vi mate Tisarena tysta ging;
n9r skall du komma. Herre,
att oss förloBsa ifrån allt tvång?
Vårt hem år ju här ett jämfafirdt klot,
som rullar utan ett ankar.
H&r finns ej ett stöd fOr tröttad fot,
ej f&ete fOr våra tankar.
Och dock behOtver vår ande ro;
hans IBngtan står till ett evigt bo;
när skall du komma, Herre?
Når skall du kröna de dinas tro?
Så många bland oss, de bygga sig
af jordens lera ett nSste;
de tröttnat så snart att vfinta dig,
de mura ett annat fäste;
...C.ooglc
de äro mätte af kom och must,
de gCra gudar af dagens lust;
när skall du komma, Herre?
När höjs nr rågen vårt hemlands kust?
Du kommer findå, o världens ljus,
när midnattstimmen är gången!
Du kommer så visst som jordens grus
ej binder vår ande fången.
Du kommer med makt i himlens sky;
fdr dig skall synden och dCden Qy.
Ja, kom] Ja, kom, o Jesul
Kom till ditt rike! G6r jorden nyl
20 November
Uigiliz^d.,. Google
Är 1875.
Karl Emanuel Jansson.
Vid Konstnarserillets årsfest den G Febrjari.
Har du sett hura dyningen sl&r emot land
vid Ålands tusende skär,
hur han drömmande ritar de linier i sand
som en skrift och en teckning där,
hur han rullar tillbaka och kommer igen,
plånar ut sina runor och ritai dem fin,
vågens lekande,
nyckfullt smekande
fjät i sanden?
Då satt där en begrundande yngling och såg
på böljors lekande skritt;
han fflrstod deras runor, de värmde hans h&g,
och då tog han sitt rilarestift.
Och han sökte för drömmarnas bilder en form,
men de plånades spårlöst i hafvets storm,
vågens lekande,
nyckfullt smekande
fjät i sanden.
...C.ooglc
KARL EMANUEL JANSSON
D& gick gossen alt söka i rankorQaa land
vid Rfaen sitt mästarebref;
där ak mindes han äter de bilder i Band,
dem hans bölja vid Åland skref.
Och nu fingo de reglade former till elut,
där fanns icke ett haf, som nu plånade ut
vågens lekande,
nyckfullt smekande
fjftt i sanden.
Det var sol från hans bfgd, det var hemlandadrag
från barndoms lyckliga dar;
det var kyrka och folk på en sabbatsdag,
det var rodnande fästmöns svar;
det var BJÖmSna kajata vid lugna skär,
det var konst och natur; men ännn var där
vågens lekande,
nyckfullt smekande
fjSt i sanden.
Du, de gungande böljornas drömmande son,
hnr tidigt dotnnat din arml
Det har slagit för hårdt, detu hafvets dån,
emot blommorna i din barm,
och de vissnade fjärran, de föllo af,
och nu skölja förtroliga böljor din graf,
vågens lekande,
nyckfullt smekande
fjät i sanden.
När härnäst det är vår öfver enslig strand
vid Ålands stormiga skSr,
;,. Google
! SÅNGBR 187 6
ae, då nillu en dyning pä nytt mot land
ffir att rista ain runa där;
men d& tyder obb ingen dess drömmande skrift,
förrän äter en yngling får fatt med sitt stift
vägens lekande,
nyckfullt smekande
fjät i eanden . . .
Uigiliz^d.,. Google
MORGONSÅNG
Morgonsäng.
Vkk npp kring hundramila stränder,
mitt sköna land, mitt fosteilandi
Vak upp, när dagena sol sig tänder
i moifonglans vid himlens rand I
Din Ifinga längtans natt f6rg&r,
ditt segerglada ljus uppstår.
Vak upp kring hundramila str&nder,
mitt sköna land, mitt fosteriandi
Uppvakna till den nya tiden,
som blommig strand i morgonväkt,
ty dödens skugga är fSrliden
och lifrets ljusa dag bar bräckt I
Väx 8toH i ädla minnens skygdi
Väx klart i lanke, högt i dygdl
Uppvakna till den nya liden,
som blommig atrand i morgonväkt!
Aftorka dina gömda tårar,
som dagg förgfir i morgonvind!
Låt grönska de förfrusna vårar,
låt blomma ros pä bleknad kind!
L;a.i.ä.j:,.G00gIc
SÅNOEFt 187 6
Låt vecklas ut bvar dufven fanoppl
Drick hslea, lit och mod och hopp!
Aftorka dina gOmda tårar,
som dagg förgår i morgonvind I
Än rufvar dimman Öfrer kärren;
stå upp, dril nattens spöken ut,
och våpna dig med kraft af Herren
uti din grynings lifsminutl
Omgjorda dig med lifvets ord,
stå stark i Gud, min fosterjord!
Än rufvar dimman Afrer kärren;
stå upp, drif nattens spöken ut!
Vak upp, mitt sköna land, mitt ungal
Vak upp, mitt haf, min insjö blå!
Hör, alla dina fåglar sjunga,
och alla dina böljor slå.
Vak upp rid glada vindars brus,
och bada fritt i moi^onljusl
Vak upp, mitt sköna land, mitt unga!
Vak upp, milt haf, min insjö blål
.,. Google
Olofsborg.
(Savonlirtna).
Vid lyrahundraärs-festan dan 29 Juli.
I.
Kom, vSn, kom, frSmling, till vSr strand,
att glädjas med de gladal
Betrakta delta sköna land,
där Saimas dCttrar bada:
hvar har väl skaparns majestät
tryckt in ett älskligare fjät?
Hög sträcker äsen ut sin arm
kring insjöns klara yta;
ändlösa sjöar, bann vid barm,
i kärlek sammanflyta.
Allt andas lugn, allt doftar frid;
bvem tänker här på lifvets strid?
Gå, tråga hyddans öppna dörr,
hvars tröskel vinkar alla,
om hon har atålt aå öppen förr
att hvarje främling kalla;
gå, fråga Bvedens gula skörd,
oro aldrig förr hans ro ble! stordi
L;a.i.ä.j:,.G00gIc
SÅNGER 187 6
Och fråga gamla Olotsborg,
hvi här sin grund han rotat,
om aldrig nGd, om aldrig sorg
håna gröna stränder hotat,
om blott på akimt han rest sitt tom
som lada för det gyllne kom!
Var lycklig, njut din glada ro,
du bam af bSttre dagar,
och prisa Gud, att nr ditt bo
dig intet våld fOijagarl
Det var ej dina ffiders lott:
de TiBBte mer om detta slott.
Och har da, gamla mor, ett svar
med fyra seklers tunga,
förlfilj oss om den tid, som var,
når tornen restes unga;
berätta för den blåa sjön
hvarför du här stått vakt på öal
K.
Det var herr Erik af Tottestam,
en riddare utan fruktan.
iHär går allt slödder i Savo fram;
nu skola vi mura hår en damm
till djåfmlens skam och tuktan.
Sankt Olof hjälpe och helge Georg I
Två sköldar skola oss tacka:
...C.ooglc
OLOFSBORG
det fasta Viborg ftr ovSdb soi^,
00 b Savos trotsiga Olobborg
akall bli honom hixd att knScka.*
Gnd nide den, aom var trOg och sen;
då gällde gå flink och trogen:
en hand bar morelef, och svärd bar en,
ett Oga mätte nt mur och sten,
det andra aåg emot skogen.
En väktare på den b5ga mar
säg spejande bort mot 6ster;
ban blftale med makt i stridens lar,
där slog mot bergen en bagelaknr
med ekon af tösen r5ster.
De kommo, kommo, som hatvets vig,
i länga, brokiga leder,
de redo med hån i svedens räg,
och landet rykte i härjningståg,
och mänskorna hOggos neder.
Då blänkte svärd i herr Eriks hand;
ban talade stolt de orden:
Upp, mån från moar och ås och strand!
Nu skola vi värja det akönsta land,
som Gud har skapat på jorden.
Ocb vid ban talade, fram där drog
en sky af blänkande lansar.
,,. Google
Som vinterstorm emot furaskog,
en akur af smattrande pilar »log
mot murens trotsiga pansar.
De föllo, fello som regn, som rCk,
men mnren stod ej att tvinga.
Herr Erik bidde som bergens hök:
>Nti skola vi gSlda ett kärt beBök,
vflr tack för sist till att brioga.i
Och upp slogs porten för Savos min;
fram, fram, hvem fCrst kunde hinna!
Så togs dir plundrarens rof igen;
långt bortom Ladogas stränder än
sägs ryska Karelen brinna.
III.
I regn af blommor slocknad är hatets fackla;
med öBtanvinden kommer ej stridens dunder;
när seklet somnat bort, som en rOdlätt väg
går tyst en kvfill i Pihiajavesi under.
Vän är den ovän nu, som i blodig hämad
oas fOrr har gästat. Lyckliga, lugna stränder
i skördar gunga. Fridfull i sommarnatt
den första stjärnans glans sig pfi fästet tänder.
När nu en härold trfider på borgens tinnar
att speja himmelens rand i öster, väster,
förkunna glada toner en brokig rad
af helge Olofs fredlige fjärran gäster.
.Xiooglc
OLOPSBORQ 239
Och festens fanor fIKkta i sommarvinden;
den gamla borgen klfidea i \öl och kransar,
liksom när, hundraårig, en veteran
på bambams barnbarns bröllop med bruden dansar.
Och redligt har han nnder de l&nga skiften
försvarat odlarna tegar och helat sAren,
som höstens sista, vissnade, gula lof
beskyddar aippans börjande blad i vären.
Den dag skall gry, när kajan fö^äfves söker
en rämnad mur att bygga sitt förra nSste,
och SavoB piltar lela i tanklöst sk9mt
ett rostad t järn ur gruset af Olofa fäste.
Men dä står kvar den lefvande, starka muren,
som oföratörbar, slagen och upprått vorden,
bakom Sankt Olofs ramlade mur och torn
ännu försvarar älskade fosterjorden.
Då slår det oförvisanade Snska folket,
stödt på sitt goda svärd, medan sekler svinna,
och skådar tankfullt Pihlajavesia våg
bortskölja sista gruset af Savonlinna.
Frid öfver fäders graf, öfver söners blomning
och ädla verk, som mäktiga frukter bära!
Må flerren Sona dig, folk, vid domedag
dödt på din post vid polernas anö med åra)
u.a.i.z.d:y Google
Maria.
Det var i kyrkan Saint Germain, Paris.
Kväll. Skymning. Ljudlöa öppnades onh tillslOts
den lätta dörren. Droppvis samlades
än en, än äter en ur mänskoliafvet
att aOka hamn i enram med sin Gnd.
Han är ju öfveisllt, men han fdmims ej
i hafvens vfigsvall. Själens IrBngtan söker
en klippfast strand med säker ankargiund.
Hvi stängs ett lutherskt tempel dagen om?
Ar Gnd sex dagar död för att den sjande
tillbedjas några timmar och förgätas
till nästa sabbat?
Altaren och bilder
vid dörrens sidor bjöd o in de fromme.
Till höger atod Maria, himlens drottning
med Jesusbamet, trampande pä mfinen.
Där brunno många ljus, och täta skaror
knäböjde där i andakt för madonnan.
Till vänster låg ett altare i skuggan
med Frälsaren på korset. Tvenne vaxljus
belyste korsets fot, men lämnade
...C.ooglc
gestalten dunkel. Detta altare
v«r Afvergifvet, ensligt, tomt, fOrglOmdt . . .
De hftga bågarna af kyrkans hvalf
ffiraTunno tyst i mOrkret. Här och där
en svag reflex, en drömlik snck af Ijas.
Från fönstren föll ett fltersken sft sällsamt
pl bilden dSr till höger, att en strimma,
hvasa som en srärdsudd, genomborrade
madoniiRns bröst . . .
Var det en villa, sSg?
Var det ej profetian, som fullbordas
och skall fullbordas intill dagars ände,
sfi länge hon tillbedes, han är glömd?
*Ett SDård skall ock igenom din själ gå!* . . .
ödmjuka, rena, blyga jungfru du,
som aldrig sökt bland mänskor eget pris,
du (Herrens tjänarinna*, som i saktmod
såg BJälSörsa kände din ära all
i Sonens herrlighet och prisats salig
för hans namn, ej fCr ditt — du trogna moder,
som sade: »hvad han bjuder er, det görenU —
du, som bar mera fröjd och mera aor%,
än någon kvinna bar, och bar det allt
för hans skull undergifven, tyst, förgäten
och gick från korset att fOi^äten dö —
dig hafva de ryckt ur din glömda graf
och satt dig hädande pfi himlens tron —
dig, syndiga föräldrars avaga barn,
frikalla de från mänsklighetens skuld,
förguda dig, tillbedja dig, anropa dig,
16. - Top^m, Sångtr. Hl. „ ,
som vore icke all din salighel
af nftd allena, icke din fOrtjenstl
Dn lärt ffirlåta, du fSrUter dem.
Oe, som tillbedja dig, ha på din tid
knäböjt för bilden af Tiberius,
de prisat Nero aom en gudason,
och än i dag de vältra aig i stoftet
för hvarje tidens storhet. Men nSr tusen
och äter tusen vända sig från Kriatus,
din Son och flerre, för att kyssa fållen
af dina bilders mantlar, när de skria
framför Hans kors, som burit världens synd,
atl >sIor är de Efesiers Diana> —
då går i dag ännu etl svärd igenom
din själ. Långt hellre ville du
ännu en gång stå böjd på Golgatha,
hngsvalad i din bittra moderssorg
af evighetens ord: >det år fullkomnadlU
Du älakeliga bild af ödmjuk Iro,
du rena jungfru, som i konstnäms dröm
stod hög uti din oskulds majestät
för Rafael och lånade hans pensel
ditt sk6na anlete, dig ha de plundrat
på kvinnans höghet, själfförsakelaen,
dig ha de gjort till världens afgud — digl
Men dock förblir du ren och utan fläck
i Kristi, i din Sons, r&lltärdighet,
och intet stoft skall lada vid din skrud
ibland Guds heliga. Den lid skall komma,
när ingen vantro böjer knä för dig,
när ingen dyrkar hädiskt mer ditt namn.
...C.ooglc
men släkte efter släkte saligpristir
ditt minne, Bftsom Kristus prisat det:
>Ja, salige fdrrisso Bro de,
Bom höra Herrens ord och gömma det.i
Ocli då skall svfirdel ryckas ur din själ,
Då — ack, först då! — skall du ej blöda mer.
u.a.i.z.d:,.G00gIc
sJLnQER is 76
Ar 1876.
Värmoi^on.
Jfif stod vid stranden af nordens frnsna haf.
Det 8of i kedjor. Böljorna Iftgo döde,
och allt var glänsande flackt och tyst och 6de,
en stor, en stum, en dyster, en praktfall graf.
Det var om våren, och lifvets makt var ICs,
men froatig drog en vind öfver isens kanter,
dfir skeno lindrande tusen diamanter,
och dgat bl&ndades, ack, men hjärtat frOs.
En nordvind brusade: säg, hvar finns en mur
så stark, som min, emot onda vågors lystnad?
Se, här är storhet och makt och glans och tystnad,
It^^n, enhet, enkelhet, ordning och natur I
V&rQ&kten hviskade: denna natur är dOd;
all denna storhet är blott en frost från polen,
all denna glans är ett Ijuget sken från solen,
all denna tystnad är Öknens kvfifda nödi
...Ciooglc
VÅBMORaON
Rebell, hvad vågar dn?... Men i morgonprakt
Bteg vårsol, strålande klar, på himlabågen.
Hon såg med älskande blick på fruana vågen,
och tårögd tOade isens jåttemakt.
Och hafvet andades fritt med lösta hand;
en djup, omfilelig suck af sällhet skålfde
från Btrand till strand och från våg till våg, som faviilfde,
andlös och skimrande bort mot himlens rand.
Och dår vardt fradgande skum och böljors kif;
en störtBjO svallade vred mot vintemåsteti
men hög och segrande lugn steg sol på fästet,
ty dödens makt var bruten, och där var lif.
Uigiliz^d.,. Google
GIfimd.
Hedena ljung,
späd och nng,
blomatra gömd,
vissna glömd I
Ingen skall din lott beklaga.
Vinden vet din lefnadssaga,
moi^onrodnan drAjer klar
på din bleka fägring kvar.
Mänskobarm,
rik och varm,
tyata vår,
göm din tårl
Dig akall ingen snck förråda,
dig skall Gud allena skåda.
Morgon rod nan dröjer klar
på din bleka fågring kvar.
.,. Google
VAR LUGN FÖR VÄR TIdI
Var lugn f6r vår tid!
O Allah, bad derviachen vred,
slå målarn, slå skulptören ned I
Hvad gör du vfil med dessa Irälar?
PA domedag stå de med skam,
nSr deras bilder atiga fram
och ropa: gif oss våra ejfilarl
Var lugn fSr vår tid, gamle gficki
Här Allah mönstrar peoselstreck
och mejselhugg på Edens ångar,
hOgst få figurer ser han då,
dår någon sjSl kan husrum få,
men alla ropa: pengar! pengairl
Uigiliz^d.,. Google
SAN6SR ISTfl
Till en skådespelerska,
I.
Att vara allt och trStt till intet talla;
alt dö aig Bj&lf och ffidas om för atunden
för att, i nya T&sens former bunden,
till lif poetens drömda skuggor kalla;
att tjena nycken och behfirska alla;
att ffingsla mSnskolifvet i sekunden
och le, med eget kval i hjärtegmnden;
se dar den värld, där scenens man befallal
Men klappar hjärtat under silkestrOja,
hur stark att bSra, stark att allt fOrsaka,
skall ej en kvinna pil kotamen stå;
än smidig ranka, som en fläkt kan bOja,
än furie, som mäktar troner skaka,
än hjältedjärf — och kvinna, ack, Indll
Uigiliz^d.,. Google
TILL EN SKÅDESPELERSKA
II.
D&Tute sorlar en förveten skara.
Där gäspar en, där hfirB en annan klandra;
applftden öfverr&star alla andra,
och skratt och snyftningar sig sammanpara.
Men hon på tiljan ffir dem icke svara.
Försjunken i sin uppgift, skall hon vandra,
en otillgänglig, drSmmande Kassan dra,
som lifveta dunkla gfitor skall förklara.
Hon hfinfSr, tjusar, eldar, strider, vinner,
besvärjer lefvande och väcker dsda,
en krönt idol på Ögonblickets tron;
men i kulissen hennes värld förbrinner,
ur askan måste gnistan åter glöda . . .
Hvem är så rik, hvem är så arm, som hon?
III.
O hjärta, dömdt att dina slag fördölja,
hur Ifinge skall du dina portar regla?
Hur länge skall du, som vulkanens kegla,
förbrännas af den eld, aom djupen hölja?
Hemlösa, sköna, m&nbelysta bölja,
hur länge skall du utan ffiste segla?
Hur länge skall du rampens lågor spegla
och alla lifvets marknadstorg beskölja?
,,. Google
Sök hamn vid klippor Bom ej mer fOrrittra;
gå, vilsna bölja, g& din strand till möte,
och glSns i morgonsolens purpurakrud!
Vand frAn de segrar gömda kval förbittra
tillbaka till natnrens enkla sköte,
till hem, till make, till dig sjKlf, till Gud!
7 September.
.,. Google
JULGRANEN I KONSTNÄRSGILLET
Julgranen I Konstnärsgillet.
Nu gifrer gkogen obs sin gran,
DU gifver julen oss sitt ljus,
nu landa vi frAn lifveta brus,
som fr&n en stormig ocean,
tillbaka vid vår barndoms strand
i foma lekars glada land.
Och nu sä kommer konsten fri
tillbaka till sin första hamn,
naturens rika modersfamn,
desB fOrsta, bästa poesi,
dess första, renaste plastik,
dess måleri och dess musik.
Om nu vi kunde glömma allt
som ligger mellan barn dom sd ar
och denna spillra, som är kvar
af foma julars ljusgestalt,
hur lyckliga vi skulle d&
till våra lekar återgå I
Hur ha vi icke jagat sen
förutan rast på villospår
.,. Google
sInOEB 187 8
den falska lycka som fOrgår,
det ideal Bom är blott sken!
BestSndigt ha från oss de flytt,
beständigt sfiktes de pä nytt.
Vi mltste jaga. Utan strid
vann ingen kämpe segerns lön,
men bvarfSr år en gran aä grön?
Och hvBTför är en vår sä blid?
Och hvarfSr tändes nu sä gladt
ett stjämeljus i vinternatt?
För att allt hvad oss li^et bj6d
är blott en cirkelgäng till sinl
till samma pankt, där vi gätt ut,
till gnistan, som bar tändt vär glöd,
till denna idealets värld,,
från hvilken börjades vår färd.
Och om vi svika denna bild,
mot hvilken själens famn är sträckt,
och om i lifvets aftonväkt
vär morgonrodnad fir förapilld,
hvad äteratär vär vissna stam,
när vinterstormen hvirflar fram?
Hen du vår gamle, trogne vän,
dn gröna gran, dn skogens son,
som kom de fjärran tider från
att lika ung oss fröjda än,
dig hälsa vi med julefrid
välkommen frän vår barndomstid I
..Ciooglc
JULGRANEN I KONSTNÄRSGILLET
V&lkommen åter, Ijne och varm,
till barnabröjd i stad och land,
till snSig ma, till isig strand,
till visana hjärtan, frusen bann,
välkommen, atrAlande och aäll,
till Finlands kulna julekväll I
20 December.
Uigiliz^d.,. Google
Ar 1877.
Johan Ludvig Runeberg.
Studentsftn; vid ^rahreo dsn 12 Ma).
DagSB, vär, öfver sorgsna sinnen!
Dödens skuggor, bleknen, fOrsrinnenl
F6r odMIiga, ston minnen
ir vår sång vid den tysta graf.
Fosterland, som oss hfir och dömer,
b^a häfd, som ej bragder glOmmer,
jord, som askan af fäder gömmer,
tag den son du åt vftrlden gafl
Fjärran tid skall hans runor atafva,
natt skall icke hans namn begrafva,
ok skall icke håna folk fOrslafva,
seger skall nr hans aska gro.
Allmakts ord, som af höjden talar,
ljusa vår Gfver Finlands dalar,
milda kärlek, som allt hogsvalar,
lys din frid öfver grafvens bol
;,. Google
HÄLSNING TILL UPSALA
Hälsning till Upsala.
Universitetets Jubelfest den G September.
Världsträdet rotar sig vid Mimers bälla
i jordens midt p& gmnd af järn och koppar,
och oFvan molnen torna sig desa toppar,
när vid desa rötter djupens &dror vfilla.
Dess stam (örm& ej tidens stormar fälla,
och sekel efter aekel sakta droppar
ned på dess krona, medan lifvels knoppar
beBtindi|;t grOna ur desa grenar svälla.
När d& ett flöde ur den djupa brunnen
sitt kretslopp ändat genom slam och grenar
och moi^onluft i andens riken gir;
dä är en ilderatid för världen svunnen,
dä strJJmma alla moderjordens spenar,
dä blommar Ygdraail i nyfödd vår.
;,. Google
II.
Nu pekar tidens ur på bloniBlringastunden,
nu ljusnar dag, nu möjas högtidssalen,
och mfiktig hOjs den gamla katedralen
vid klockors klang ur jämbem&ngda grunden.
Upsala smyckar sig kring Odinslunden,
ty nu ar Frodefrid i Fyrisdalen,
na blotas Frejas mjOd i festpokalen,
och Bragebfigam töms i kåmparunden.
Fr&n Skandiens mftngbe sjungna strand, tiim Sundet,
från Bystrasalt, från land som fjärran hftgrar,
församlas folken till allsh&rjarting ;
högrest står nutids drott i folkförbundet
och lagerkröner mKnsklighetens segrar.
I dag beherskar Svea folkens ring.
m.
En gång, når nu ofödda släkten skåda
tillbaka på den tusenåra bana,
d&r Sveriges stolta, blodbest2nkta fana
gått fram till ljuset genom natt och våda;
når himlens tecken Ragnarök bebåda,
när jorden skälfver, Heimdals lurar mana
och Odin går till Mimers brunn att spana
hvad IKngesedan stumma Nornor råda;
...C.ooglc
HÄLSNING TILL UPSALA
då skall den döende historien rista
Upsalas namn pfi nfilta mnestafven,
det fOrsta, sista, som hon kallat sitt;
ty solbelyst stär in, när sekler brisla
och stundens äflan fir i natt begrafven,
Upsalas dag i svenska häfdens midt.
- Topdiut, SSngtr. IH.
Uigiliz^d.,. Google
Är 1878.
Mina aspar.
De stodo höga vid älfvens branter,
de voro Tindamas mnai kanter,
de läste bön tåt den tygla fläkten,
som gick att somna i aftonväkten,
och när han vaknat till dagens kvalm,
de sjöngo äter håna morgonpsalm.
De voro gamla, men ungdomsakSna;
jag sett dem gula och äter gröna,
i alla dagrar som ljuset formar,
i figelsänger och vinteratorroar,
i sol, t skugga, i manens sken,
med silfvei^lans fifver stam och gren.
De voro vittnen till bamdomslycka.
Når skolans lexor bCrt upp att trycka
och pil len kom till den kända hamnen,
dä tog han dem, näst sin mor, i famnen;
men alltför kort var hans unga arm
att sluta om deras härda barm.
...C.ooglc
MINA ASPAR
Han klängde munter, som eborrn hoppar,
att rista runor i stam och toppar.
Han satt dSr ISnge, han satt dSr ofia,
nar luften kftndes af rosor dofta.
Han lärde där, utaa pet och bråk,
naturens hemliga teckenspråk.
Nar alfvens forsar i strida strömmar
för stranden biktade segerdrömmar,
då hördes asparnes sus dem svara
och nattens gåtor för dem förklara.
Snart stämde trasten sin ton däri,
och laften svällde af harmoni.
Tag allt det mildaste i naturen,
tag rönn- och hBggdott, af vinden boren;
lägg aftonskyar i vattenspeglar;
tag vår och kärlek, som allt beseglar;
våf detta samman i sommarljus,
och låt det sjunga i aapens sus!
Jag plockat visor, jag samlat frågor
från hedens ljung och från hafvets vågor,
från forsens brus och från lärkans tunga,
men mina aspar ha lärt mig sjunga.
Du, som har älskat ett lyckligt hem,
jag ber dig, minna med din vänskap dem I
24 Januari.
Uigiliz^d.,. Google
J. L. Runeberg tnfOr sitt rykte.
Konstnflrselllet den 5 Februari.
Han drfirode, äfven han, en gång
om BranB \6a fdr bardene aäng.
Det syntes honom stort och skönt
att sti fOr vSrlden lagerkrönt
i glansen af ett frejdadt namn
och lyftas högt i ryktets famn
som sanningens och s^erne totk,
beundrad utaf !and och folk.
Han fick det allt, när han blef man:
sin like här han icke fann.
Han var den ypperste i nord,
den k&rasle för fosterjord;
hans ord gick öfrer land och sjö,
det sprängde berg, det am&Ite snö,
det tände tusen hjårtans glöd,
det trängde genom natt och död.
Hög som en konung, sftg han mot
ett folk i kärlek vid hans fot,
och gaf han detta folk »Värt land>,
Bå*gaf det landet i hane hand;
...C.ooglc
J L. RUNEBBBG INFÖR SITT BYKTE
ock vidgade han stolt dess barm,
si bar det honom på sin arm,
och BJOng han om »dess blomnings knoppi,
var han idess fröjd, dess Ijns, dess hopp*.
Men se, då ändrades hans håg.
Ju mer han steg på lyktets y&g,
ju mer han mötte, hvar han gick,
en fippen famn, en tjusad blick,
dess mer han kinde trycka tung
den ära ban sig drömt som ung,
dess mindre fann beundrans röst
ett gensvar i hans eget bröst.
Han, som i vänners slutna krets
fann snillets koger stads' tillreds,
gaf lif, gaf färg, gat ljus åt allt
och slösade med skämtets salt,
han stod förstummad vid det lof,
som bjöds åt kungen af hans hof,
han hade ej ett ord till svar
på allt det pris man honom bar.
Hur sågs han icke fly förstämd,
som af sitt eget rykte skrämd,
från festens jublande pokal,
när talarn började sitt tält
Hur ofta, nfir ban, som till prof,
åt mängdens blickar gafs till rof,
han Önskade sig fjärran då
till Kroksnäa' mest fördolda vrå I
,,.Googic
SÅNOER 1B7S
Sin lynt bar han högt. En man
ti)lh6r sitt folk, det visste han,
och detta folk i store män
ffirheirligar aig sjfilf igen:
allt därför bar han bördan af
sitt rykte ända till sin graf;
men som en börda, ej som rätt,
ej som en lycka bar han det.
Man trodde, där till aist han låg
som en mot klippan bråten -vig,
att ekot af benndrans röst
var dock i lidandet en tröst.
Ja väl — en tröst att ej bli glömd,
att höras, fast (ill tystnad dömd,
när lotten honom blef heakSrd
att skada sj&If sin eftervXrld.
Vi andre — vi, aom plocka opp
hvar liten ryktets rosenknopp,
vi, som så gärna fiska hop
ett magert notvarp bifallsrop
och matas måtte af ett ord
från smickrets honnngssöta bord,
vi ha af honom något lärt
hvad ryktets skådemynt år värdt.
Det lilla blott med välbehag
sig solar i sitt eget jag;
det stora, ja, det största vet,
att ofvan det står evighet.
;,. Google
J. L, RUNEBERG INFÖR SITT HYKTK
att all vår kraft, vår ära atl
är blott den lilla b&ckens arall,
som en Bebund i barnsligt brus
får återspegla himlens ljus.
Ooh därför väcker ryktets larm
en tyst protest i hvarje barm,
dSr något atort vill bryta väg.
Det möter dftr vid hvarje steg
det höga, som dock Sr förmer,
det ideal, som slår oss ner
och lyfter obs så högt, därför
att det obs djupt tillintetgör.
Nn, ädla skugga, i det land,
Bom löser alla stoftets band,
hur ödmjuk måste icke du
försjunka i din källa nnl
Den egna kraftens segersång
är dömd till blygd och undergång;
all mänsklig storhet strider böjd,
men Fjalars fall var Fjalars höjd.
Uigiliz^d.,. Google
Kymmene bSr sin moder till grafven.
Sftg du den stolta flodens svall
i breda ffiror, branta fall
mot Finska viken stupa?
Femhundra blanka sjöars våg
bar han med fri och manlig hfig
till hafvet i sitt ledungståg.
Hans moder var den miJrka skog
pä hårda mon, där odlarns plog
förgäfvea rista r sanden,
där molnet laddar ur sin tår,
dar vinterdrifvan gråter vår
och bäckens sorl till insjOn går.
Nn år han såld åt nyttans värf,
han går ej mera fri och djlrf
och sjungande mot hafvet;
han slfipar, som en sorgsen slaf,
sin moder, skogen, till dess graf
på okånd kust, vid fjårran haf.
Nu spelar han ej falt och park,
hans gröna strand år brun af bark,
...C.ooglc
KYMMENE BAR SIN MODER TILL GRAFVEN
bans våg är (uDg bE kedjor;
ban stkngs af bom, han tynga af block,
han kryper under hvalf af stock,
men glamtner ej sin kraft ändock.
FOratär du, frfimling på hans strand,
en jålles suck i ok och band?
Lyss faura djnpen sjuda!
Märk hur han slungar med förakt
i hvirfveln af ain kataratct
den fura, som var bergets yaktl
Urskogens son! Blir det din lott,
alt — när din moders kraft föi^ått
och hennes spenar sinat
och polens vindar utan band
afmeja dina sjCars strand -•
ffirsmäkta med ditt fosterland?
Hvem dfimer dig, du stolte slaf,
om vred du vräker bördan af
och springer dina bommar
och går, som fordom, än en gång
till hafvet utan ok och tvång
med fria bOljora glada sång?
14 Februari.
Uigiliz^d.,. Google
Archlmedes' fasta punkt.
,/^Gh hade jag i rymden fått
V^ en punkt, som ej kan svikta,
ett enda stadigt fSste blott
att där min b&fsting rikta,
jag akulie lyfta denna jord
med makten af mitt herskarord
ur axeln af dess bana
alt nys cirklar danal»
Väl aagdt, du krafternas titan,
da mekanikens jätte I
Dock maktlOs rymdens ocean
du med ditt snille -mätte.
Dig var förmenadt att förstå
den alltets enkla gåta då,
som nu ett barn kan fatta,
en vis ej underskatta.
Ej dold i lärdomens mystör,
ej blott &t kraften unnad,
ej fjärran, men oss städse när
och uppenbart förkunnad
ARCHIMEDES' FASTA PUNKT
är denna rrmdens fasta pnnkl,
d&r minskoanden hvilar lagnt,
hOgt OFver berg och kallar
p& detta klot, som rullar.
Välj Qt den svagaste p& jord,
kläd af hans egen ära,
gif honom Gnda den HOgstea ord,
och han skall jorden bära.
Med bOnens häfstäng, stOdd pä Gnd,
med kraften af Gods allmakts bud
skall han planeten lyfta
ur kaos' natt och klyfla.
Din Zeus var moln, din kraft var r6k,
och vanmakt var ditt snille;
Tär kana kap år ett sragt f Grafik,
och tankar fara ville.
I Gud vårt starka fäste är,
och i Hans kraft vår ande bär,
lått som ett flarn på fjärden,
på sina skuldror världen.
15 Februari.
Uigiliz^d.,. Google
En vindskammare.
Hur mycket af den aol, som lyser virlden,
kan atundoin str&la på en enda pnnkt,
nttr morgonskimret i vftrt lif år nngt
och intet åskmoln ån fSnnfirkar fjårdenl
Hvad TJll du mer? Ett Tindsmm dår mot sOder,
en bjfirk, en rosenhäck, ett smoltronland,
en bnklig flod, en fors, en bro, en strand
och kyrkans tom mot morgonskyn, som glöder.
Dfirinne solsken med en doft från hSggen,
min faders skrifbord med sin nOtta kant,
rfirldskarlan bredvid hyllans folianl,
Sten Stures och hans makas bild på v&ggen.
HIr satt den glade gossen vid sin låxa,
här satt studenten, i Homer tOrsänkt;
hår har han lifrets första tankar tånkt
och sett sin fSrata ungdomsDamma växa.
L„_...,C".ooglc
EN VINDSKAMMARE
Hnr ordnadt allt, när han kom frftn terminen
till moderBtamn på femlimila fäid,
hur omsorgsfullt beredd hans hutmdgärd,
hnr demmfri hyllan och hur hvit gardinen!
I fjärran sig han di aitt Hnster glimma,
i fjärran ser han barndomshemmet än
i tärara glans, som en begråten vän,
stä solbelyst i årens aUondimma.
Uigiliz^d.,. Google
Flickan frän Mlletos.
Jag såg antiken i hfiga salar,
de mejseldikter, dSr mannorn myser,
de d6da läppar, dir stenen talar,
de släckta figon, där snillet lyser.
Hnr Gnl, hur ädelt, bur lugnt var allt,
hur underskönt och åndft — hur kalltl
TrStt af heundnu), jag ville hasta
ur salen hört, då en liten flicka
jag sftg i marmom en knota kasta
och fri och lycklig emot mig hlicka.
Det var ett lekande barns gestalt,
men ae, hon värmde, hon lyste alltl
Nu lefde stenen I När minskofaandeo
gaf form åt klippornas innanmäte,
frigjordes den i dem hundna anden,
steg fram i mästarens gudabeläte
och vardt odödlig, som han — men stenl
Odödlig blott i hans återsken.
Du täcka barn från Homeroa' kulle,
ej trodde du i din korta lycka,
...C.ooglc
FLICKAN FRÄN MILETOS
att, grätd ur gruBet, du åter skulle
med dina lekac en framtid smycke
och, efter tusen och tusen år,
le lika glad som du log i gårl
S«, Zeus Olympiern är fSrgängen,
och Afrodite Sr sOnderbruten,
men du, du lefver, i marmom fftngen,
och band årtusenden i minulenl
Du var ett ham i din oskuld, dn,
och därför, därför du ler Snnu.
u.a.i.z.d:,.G00gIc
Den ffirsta fonografen.
Flyende fläkl,
luftens fladdrande,
gycklande, Bläddrande
andedräkt 1
Dallrande suck ur naturens lunga,
dig har man gifvil en pratsam lunga.
Utan tanke och utan li£,
veFvar du ord ur dilt positiv.
Käre, bftll mundi
Tfimj ditt akorrande,
brSkande, morrande
prat en stund I
Än år du ungtupp, som modig galär,
bes i ditt målbrott och tror du talar;
dag skall gry, när med Crnaklor
griper du ord, som på tungan bor.
Ekots rival,
ljudets spökande,
härmande, sökande
Bpegeltal 1
.,. Google
DEN FÖRSTA FONOGBAFEN
Dq ahall sjunga en framtids visa.
dig skall mingen kung Midas prisa .
Mänskans röst 3r en världsmusik;
Hå Ungt går ej din mekanik.
.,. Google
Aftonsäng.
Sol gAr ned,
dag går med,
Ifingt i ajO.
Skuggan växer lång på heden,
daggen faller våt på eveden.
Gå, milt bam, till hvila nu.
sot hos goda änglar dul
SoE, älakade,
sorglöst lyckliga
Ijutva barn!
Bed I Bed!
Bed ffir dem, bvilkas sol går ned!
Sköna land,
Ingna strand,
stilla bo,
Bo( i rol
Dina starka floder strömma,
dina tysta moar drömma.
Somna vid din furas sas,
vakna upp i kraft och ljus!
...Ciooglc
Sof, töratande,
trötta, dignBnde,
ädla land I
Bed I Bedl
Bed f&r ditt ljug, som nu går ned I
Sol är Bläckt,
aftoDflåkt,
mild och aval,
gfir i dal.
Nattens bleka mäne atafvar
pl&nad skrift på fäders grafvar;
himlen står i stjSrneskrud.
Lofvad vare Herren Gud!
Vaka, Bökande,
sorgset längtande
ande du I
Bedl Bedl
Bed om en sol, aom ej går ned I
December.
.,. Google
Innehall:
År 1867:
Gamla året till det nya 5
Daniel August Stelan 9
Fågel i roseng&td. Sylvias viaa 19 13
Öfversle Fabviers adiutaal 15
Ginseppe Garibaldi 21
Pio Nono 24
SeptembemalteD :
1. Kvällen 37
2. Natten 30
3. Morgonen 35
En moders dröm . . . .' 39
Är 1868:
Fåglalät ; *2
Till de folk, som lida:
I. Psalm 36 ♦*
II. Profeten Joel, kap. 1, 2 4d
III. Psalm 46 47
IV. Profeten Esaias, kap. 60 48
Lund öl
Till G H. Mellin 53
Abo marsch 56
Lejonet på Parola malm 58
Är ISeS:
Konstnärsgillets prolog 62
' För de nödlidande i Estland 69
Gåfvor af höjden 72
Finlands höjning 78
.Xiooglc
INNEHALL
Svarta gardet 83
Barnatro 86
Nystads skräddare 89
Åbo ,93
Novembervisa 95
Fruntimmersskolan i Hetsingfors 96
Mitt moder 99
Gömd och glömd 102
Tidigt bruten 103
Samma öde , . . lOt
Är 1870:
Till Bernhard Reinhold 105
Marie Linder 108
Herr Meyer 109
NebMlosan 111
Nordiska taflor:
8. Norrskenet 113
9. Snöstormen 116
10. Imalra 118
11. ödemark 119
Ensamhet ISl
Vattenspegeln 123
På nattlig is 126
Vägskimmer 127
Spinnvtsa 129
v, Dreyses graC 130
On ma trompé 134
Världarnas daning 137
Aflonstjämaa 140
Gåtor 14ä
Ny krigssång 144
Fotspåret i klippan 1+7
I mörka lider 150
Nya blad 153
Leonard Fahlander 156
Bertel Thorvaldsen 169
Vid studenthusets invigning 161
Ludvig van Beelbovens minne 164
...Ciooglc
innehAll
Är 1871:
Eq trogen^tjenarinna 169
Vid konstDäregilletB ärafeat 173
Konatnttrens maka 176
Karl Collao ,.178
Blommorna på Karl Collana graf IHO
Ekenäs seminarium för folkskolans lärarinaor . . . 182
Ar 1872:
Finska rylterieta marsch i trettiåra kriget .... 18+
Selma och Fanny 186
Originala skuldsedeln 188
Draktänder 191
Magnus von Wright 19*
Är 1873:
Henrik Gabriel Porthan 195
Malthiaa Calonius 198
Kraft och ära 200
Förr och nu 203
Nykarleby seminarium för folkskolans lärare . . . 205
Är 1874:
Johan Jakob Nordström 210
Neva 211
Robert Wilhelm Ekman 21*
Skogssköflingen 220
De heligas kronor 225
Advent 228
Är I87&:
Karl Emanuel Jansson 230
Morgonsång 233
Olofsborg (Savonlinna) 235
Maria 2*0
Är 1876:
Vårmorgon 24*
Glömd 2*6
Var lugn f5r vår lid - -. . - .2*7
Till en skådespelare . 248
Julgranen i Konstnärsgillet . 251
...C.ooglc
INNEHALL
Är 1877:
Johan Ludvig Runeberg 254
Hälsning till Upsala 266
Är 1878:
Mina aspar 2M
J. L. Kuueberg inför sitt rykle 2W
Kymmene bär sin moder till grafveu 264
Archimedes' fasla punkt ... 266
En vindskammare 26B
Flickan (rän Miletos 27U
Den första fonografen. 272
Afton -ång 274
_ u.a.i.z.d:,.G00glc
Uigiliz^d.,. Google
Uigiliz^d.,. Google
Uigiliz^d.,. Google
Uigiliz^d.,. Google
u.a.i.z.d:..G00gIc
Live Music
Archive
Librivox
Free Audio
Metropolitan Museum
Cleveland
Museum of Art
Internet
Arcade
Console Living Room
Open Library
American
Libraries
TV News
Understanding
9/11